Det är så dumt att jag bara vill gråta

24 januari 2013 at 10:15 f m 34 kommentarer

Jag älskar socialdemokrati & alla smarta sossar som verkligen vill rädda världen, och som har en plan för hur det ska gå till som jag tror på.

Jag kan inte va nåt annat än socialdemokrat. Jag vill inte lämna alla vänner som är de som håller lösningarna i sina hjärtan och händer. Jag vet inget annat parti som förenar jämlikhet & demokrati på det sätt som jag kommit att bli allt mer övertygad om. Det finns inget parti att byta till. Jag kan inte tjafsa med miljöpartister som tycker att lite kapitalism är bra, eller att vi kan nå hållbarhet utan jämlikhet. Jag kan inte tjafsa med vänsterpartister om yttrandefriheten ska gälla även på Kuba eller ge upp alla ambitioner på att verka genom den parlamentariska makten och gå med i F! eller syndikalisterna. Socialdemokraterna är mitt enda alternativ.

Men sossarna nu alltså, det går inte! Vi kommer att förlora 2014. Eller i alla fall definitivt 2018. Utspelet igår gjorde mig säker på det. Partihögkvarteret gör opinionsmätningar istället för opinionsbildning, vi följer istället för leder människors engagemang. Interndebatt beskrivs av vår presschef som ”ett helvete” och kongresser det värsta som kan hända för våra opinionssiffror.

Det är ett problem att mål och medel blandas samman i S nu. Jobb är ett medel för jämlikhet. Att vinna val är ett medel för att kunna genomföra den politiken. Varken jobb eller att vinna val är mål i sig.

Jag träffar otroligt många människor som ägnar sitt politiska engagemang åt att hindra andra från att göra saker i partiet. Som vill förebygga att nån säger nåt som kan skada väljarnas förtroende, som hellre vill att vi är helt tysta än säger fel. Som helt har glömt varför de blev socialdemokrater och tror att vi vill ha makten för maktens skull, inte för att deras känslor ”revolterar mot sakernas ordning, som dömer de ojämförligt flesta att stanna i växten och kväva sina bästa stämningars längtan” som Hjalmar Brantings skrev i tidningen Stormklockan 1912, om varför han var socialist.

Fick meddelande igår om att en ung kille som hoppade av Hjärtas styrelse pga att han kände sig begränsad av S, nu gått med i MP. Det gjorde ont.

Och samma dag fick jag veta att vår portalparagraf ska va ”jobben före allt annat”. Att full sysselsättning är fokus i den ekonomiska politiken tycker jag är bra. Det är mening två jag inte kan acceptera. Att jobben som var ett medel för jämlik maktfördelning har blivit ett mål i sig. Vi ska jobba hårt och duktigt. Inte nödvändigtvis för att få ett bra liv eller ett bra samhälle, det kanske är en bonus, men om detta står i motsättning mot varandra så har vi en portalparagraf att luta oss mot: jobben före allt annat.

Om ett naturreservat som skövlas ger några jobb så ska vi alltså skövla. Om en vapenfabrik orsakar krig och död i tredje världen, men ger några jobb så ska produktionen alltså intensifieras. Om det ger jobb att skapa en låglönemarknad som sliter ut människors kroppar så är det alltså tydligen ok.

Det är så dumt att jag bara vill gråta. För gå ur partiet kan jag ju inte göra.

Min mormor sa att hon skulle rösta på arbetarpartiet. Varför? Frågade jag. För att jag alltid har varit socialdemokrat. Svarade hon. Men om partiet ändrar sig då? Invände jag. Ja, då får jag också ändra mig, sa mormor.

Jag älskar min mormor, och hon hade rätt i att det är S man ska va med i om man är socialdemokrat, men hon hade fel om vem som ska ändra sig. Det är inte vi medlemmar som ska ändra oss, det är partiet.

Läs också mitt tidigare inlägg: Menar Socialdemokraterna verkligen jobben först?

Entry filed under: socialdemokraterna. Tags: .

SVB-bolag är en flopp, men LO’s förslag är intressant Problemet, vill jag säga till partiledningen, är inte att vi förlorar…

34 kommentarer

  • 1. Robert  |  24 januari 2013 kl. 11:36 f m

    Du måste inse att det S som du vill ha vinner man inget val på.
    Du står för en radikalare S än mainstream (partiledningen) och din agenda är inte heller nåt som tillräckligt många väljare stödjer.
    Det är hard fact. Detta kan du inte ändra på.

    • 2. Anna Ardin  |  24 januari 2013 kl. 12:36 e m

      om vi inte kan vinna val på vår ideologi, eller att låta vår ideologi ligga till grund för den politik vi ska driva, då finns det inte heller någon mening med att vinna val.

      • 3. christerprivate  |  24 januari 2013 kl. 12:54 e m

        Ideologin är det primära om inte ett namnbyte måste ske, Dala Demokraten ska snart fira 100 år och kommenterade det med att tidningen bildades för att återge sin socialistiska syn, inte för att stödja ett enskilt parti, det är tänkvärt hur ett parti ska utvecklas i framtiden, eller klyva partiet med utrymme för nybildade partier..

        • 4. Anna Ardin  |  24 januari 2013 kl. 2:36 e m

          att klyva partiet är en intressant möjlighet

          • 5. Alejandro Quezada  |  24 januari 2013 kl. 8:36 e m

            Man behöver inte klyva partiet, igen.

            Antingen så tar du plats i partiet, eller så tar du ett annat parti.

            Jag har redan gjort mitt val.

            • 6. Anna Ardin  |  25 januari 2013 kl. 8:01 f m

              Vilket parti? För mig finns inga alternativ…

          • 7. christerprivate  |  25 januari 2013 kl. 1:37 f m

            Det är väl snarare SN:s yttersta mål och känns inte så inspirerande att göra dem den björntjänsten, men visst det kommer som arabiska våren när gränsen är nådd, var så säker..

            • 8. Dryga Lisa  |  25 januari 2013 kl. 12:08 e m

              Ni glömmer bort att vi andra vanliga dödliga dvs 95 procent av väljarna INTE är med i NÅGOT parti!

              Varje s-medlem måste locka ytterligare drygt 20 väljare för att s skall komma i maktställning. Då är gamla ideologiska låsningar som är förankrade i andra förutsättningar runtomkring är kanske inte det bäste sättet om man verkligen vill komma i regeringsställning. Mer pragmatism och mindre dalt med många särintressen skulle göra partiet mera attraktivt i månas ögon. ”Gör din plikt och kräv din rätt”, – i den ordningen!- , kan ni gärna återgå till. Jag har faktiskt röstat på s någon gång tidigare. MVH

      • 9. Thor  |  24 januari 2013 kl. 1:58 e m

        Bra formulerat. Folkrörelser har man, inte därför att majoriteten tycker som man gör i rörelsen, utan därför att man vill förändra samhället och få fler medlemmar på vägen. Men fundamentet är att medlemmarna har en övertygelse, inte att de ska ändra övertygelsen till vad som verkar gå hem i stugorna.

        • 10. Anna Ardin  |  24 januari 2013 kl. 2:36 e m

          just så

      • 11. Nicklas Eriksson  |  24 januari 2013 kl. 2:13 e m

        Robert har rätt. Jag slösade bort nästan ett årtionde på SSU och S, och jag var bra mycket radikalare än vad du är Anna. S kan inte förändras, för S vill inte ändras. Det insåg jag till sist och lämnade. Motståndet är det starkaste du någonsin har känt, fientligheten blir total.

        Åh, och du vet att syndikalisterna är ett fackförbund och inte ett parti va?

        • 12. Anna Ardin  |  24 januari 2013 kl. 2:35 e m

          hehe, ja, men det är ett av de alternativ jag jonglerat med i mina avhoppardelirier..

  • 13. Ola  |  24 januari 2013 kl. 12:05 e m

    Åk på kongress. Byt ut ledningen. Ni har en demokratisk organisation, då gör man så.

    • 14. Anna Ardin  |  24 januari 2013 kl. 12:35 e m

      det hjälper inte att byta ut ledningen, till vadå? problemet är betydligt svårare än att det skulle va vissa individers fel.

  • 15. christerprivate  |  24 januari 2013 kl. 12:05 e m

    Mycket bra analys och artikel Anna, flera visa sanningar, tex. till din mormor och partihögkvarteret gör opinionsmätningar istället för opinionsbildning, vi följer istället för leder människors engagemang, så sant..

  • 16. Joakim Larsson  |  24 januari 2013 kl. 12:53 e m

    Jag känner igen problematiken.

  • 17. Nicklas Eriksson  |  24 januari 2013 kl. 2:11 e m

    ” Jag kan inte tjafsa med miljöpartister som tycker att lite kapitalism är bra”

    OK, så enligt dig är S ett ickekapitalistiskt parti?

    • 18. Anna Ardin  |  24 januari 2013 kl. 2:35 e m

      nej, men ideologin är det

      • 19. Nicklas Eriksson  |  24 januari 2013 kl. 6:00 e m

        OK, så i över 70 år har S gått rätt emot sin ideologi? Vilken det nu är sedan man skrev ut socialismen ur partiprogrammet på 1990-talet. Vad är det för parti att vara med i? Vad är det ens för parti att gilla, att sätta sin tro till?

        • 20. Anna Ardin  |  25 januari 2013 kl. 8:03 f m

          Vår ideologi är den demokratiska socialismen. 2013. Inte 1990. 1990 är inte heller 70 år sedan förresten.

  • […] jag i morse. Och jag vill förklara varför det gjorde […]

  • 22. Mattias Hamberg  |  24 januari 2013 kl. 2:52 e m

    Vad är det för fel på V? Du är mer än välkommen. Det är i V vi missnöjda sossar fylkar oss ;)

    • 23. Anna Ardin  |  24 januari 2013 kl. 3:28 e m

      felet med V är en allt för ofta behöver kämpa för att driva politik högerut, och det känns mycket märkligt varje gång en behöver göra det. det är också att det inslag av pragmatism som jag gillar hos S för ofta saknas. I V blir det för ofta viktigare att ha rätt än att få rätt. Men i övrigt är din fråga mycket svår att svara på. Jonas Sjöstedt är den politiskt rättfärdigaste och mest ärligt ideologiskt grundade politikern i Sverige. Jag röstar på honom vilken dag som helst.

  • 24. Robert  |  24 januari 2013 kl. 3:53 e m

    Jag vet att du är en synnerligen engagerad och modig människa och respekterar dig för det. Även om jag inte delar alla dina åsikter så vet jag att en person som du behövs. Tvivla aldrig på det. Frågan är bara just nu var?

  • 25. Martin Lindblom  |  24 januari 2013 kl. 5:54 e m

    Överdriver du inte en smula? Välvilligt tolkat kan parollen Jobben framför allt ses som en insikt om att utan fler i jobb är svårt att nå målen om jämlikhet och rättvisa.
    Men jag håller med om att jobb till varje pris vill vi inte ha. Det finns jobb som där arbetsgivaren är så dålig att ingen ska behöva arbeta åt denne.
    Och jag kan hålla med om socialdemokraterna borde fästa störrre vikt vid jämlikhet och rättvis fördelning istället för att ängsligt snegla på vad en välavlönad medelklass kan tycka.
    Men liksom du har jag svårt att se något trovärdigt alternativ till s.

    • 26. Anna Ardin  |  24 januari 2013 kl. 5:57 e m

      jo, jag gör kanske det. kan du inte skriva mer så, jag behöver nån som argumenterar till S försvar!

  • 27. Henrik  |  24 januari 2013 kl. 6:39 e m

    Jag kan vara djävulens advokat och försvara S ! Jag ser inga problem i det Löfven säger; har du koll på jobben ( och bra lön ) har du koll på ekonomin – både staten och individens ekonomi hamnar i balans. Visst, vi vill inte ha alla typer av arbete. Men, det är inte brist på arbete som är problemet, utan problemet är vilka jobb vi vill skapa i framtiden – miljöomställning skapar enormt mycket arbete. Frågan är bara om vi VILL ställa om. Detta är en klassisk Keynsiansk politik.

    Vidare säger Keynes att man aldrig, får glömma bort vilken population som bor i landet. Gömmer man bort folket ser man inte problemen eller säger att det ”inte går” – typ dagen utbildningspolitik mm. Idag behöver vi mycket mer utbildning. Mycket högre ambitions nivåer på vad vi kan åstadkomma i samhället. Vägen till jobb går alltid via utbildning. Inget gymnasium inget jobb osv. Jag tycker Löfven är lite osynlig men han står det jag skriver. Det är min övertygelse

    Partiet känner jag inte. De få gånger jag har varit där har jag gått därifrån med tunga steg. Det är en mycket trög organisation. Det behövs någon med stor yxa som vågar organsiera om partiet. Klart att det går. Bra idéer funkar alltid

  • 28. Ett nytt paradigm | Globaliseringen 3.0  |  24 januari 2013 kl. 9:43 e m

    […] Det är skönt att se att det finns unga som reagerar sunt idag. Ännu lever humanismen:https://annaardin.wordpress.com/2013/01/24/det-ar-sa-dumt-att-jag-bara-vill-grata/ […]

  • 29. Sebastian  |  24 januari 2013 kl. 10:14 e m

    Det finns ingen vänsterpartist som inte tycker yttrandefriheten ska gälla även på Kuba. I övrigt mycket bra text.

    • 30. Anna Ardin  |  25 januari 2013 kl. 4:23 e m

      Jo, det finns tyvärr det, och diskussionen stöter jag på hela tiden när jag pratat Kuba. vet att det ändrat sig mycket sedan 2007-snåret när jag sist var riktigt aktiv i Kuba-debatten, men åndå. Jag pallar inte.

  • 31. Johan Sjölander  |  24 januari 2013 kl. 11:23 e m

    Hej Anna. Skrev en jättelång kommentar som försvann då jag misslyckades med att registrera mig här på något sätt. Ska ändå försöka kort uttrycka vad jag ville säga.
    Först hade jag ärligt talat lite svårt att se vad du menade eftersom jag själv reagerade helt annorlunda på själva förslaget. Jag inte ser i vilket läge en viss arbetslöshet skulle vara nödvändig för att klara jämlikheten, miljön, jämställdheten etc. Jag vet att det finns de som menar att vi inte kan klara jobben utan att tillåta ohämmad rovdrift på både natur och människor i någon form av rättslös låglönesektor – men jag har aldrig sett några trovärdiga belägg för att de skulle ha rätt. Tvärtom, snarare. Och om den motsättningen inte finns ser jag inga problem med att en kommande socialdemokratisk regering sätter som prioriterad arbetsuppgift att knäcka arbetslösheten. Tror det är ett såväl socialt som ekonomiskt som politiskt helt riktigt strategiskt val.
    Men sedan inser jag att vi nog förstår det här dokumentet olika på två sätt. Dels hur vi tolkar skrivningarna. Jag är kanske naiv men att texten skulle läsas som att detta innebär att alla förslag som på ett eller annat sätt innebär ett jobb till vilket pris som helst ska genomföras kände jag var en helt orimlig läsning. Inte minst för att vi faktiskt har ändliga resurser. Vi måste välja mellan olika förslag. Säg att sänkningen av krogmomsen faktiskt gav ett jobb eller två (oklart, förvisso), det är ändå dyra jobb så politiken kostar mer än den smakar. Alltså är det dålig jobbpolitik. Lika självklart – för mig – var att det finns etiska och moraliska begränsningar. Men jag ser inte att dessa etiska och moraliska begränsningar är oförenliga med en full sysselsättning. Snarare tvärtom. För mig är det snarare att bibehålla en arbetslöshet som är oförenligt med etik och moral. Men där har du rätt – det står inte uttryckligen i texten. Kan förklara att vi reagerade olika.
    Sedan tror jag också – och här vet jag inte vem av oss som har rätt – att vi tolkade dokumentets karaktär olika. Som jag förstått det ska detta vara en portalparagraf i ett prioriteringsdokument, dvs en politisk inriktning i närtid, och inte en ny skrivning i partiprogrammet. Jag såg det alltså som någon typ av jobbeskrivning till en kommande socialdemokratisk regering. Typ. Och då tycker jag det är helt rätt att slå fast att den av massa olika skäl mest prioriterade arbetsuppgiften just nu i Sverige är att knäcka massarbetslösheten. Jag ser gärna att den fråga står först på dagordningen på varje regeringssammanträde, tills jobbet är gjort. Tror att detta är helt förenligt med att också ta krafttag mot andra ödesfrågor som bankar på dörren, som klimathotet och samhällsklyftorna.
    Men det innebär inte att vi som politisk rörelse sätter det långsiktiga målet, visionen, till att handla om full sysselsättning. Det handlar om människans frigörelse, om jämlikheten, om att låta demokratin sätta sin prägel på hela samhällsordningen, om att skapa ett samhälle som är såväl ekologiskt som socialt hållbart.
    Så antingen beror att vi reagerade olika på våra olika tolkningar här. Eller så tycker vi genuint olika om någonting här. Vore jätteintressant att få höra dina synpunkter på detta.
    Nu blev det ganska långt även denna gång. Försöker få kommentaren publicerad en gång till. Misslyckas jag även nu så ger jag nog upp (vilket vore synd, eftersom det känns som en viktig diskussion).

    • 32. Anna Ardin  |  25 januari 2013 kl. 8:10 f m

      Tack Johan! Du har flera poänger. Men det lugnar mig tyvärr inte särskilt mycket.

      Jag har tex hört att man inte ens tänker ta ett partiprogram på kongressen, utan att dessa strategidokument kommer antas istället.
      Sedan är det ett faktum att sossarna drivit både vapenhandel & skogsskövling (googla tex Ojnareskogen) med arbetsmarknadspolitiska argument. Ett sånt här dokument kommer inte göra min sida av de striderna starkare direkt.

  • 33. Henrik N Bokor  |  24 januari 2013 kl. 11:55 e m

    Viktigt att S får det självförtroendet tillbaka och slutar att tysta engagemang i sin ängslan att skrämma marginalväljare.
    S behöver inte oroas att vi går en bred och öppen debatt om vilka värden som bör leda vårt samhälle och om de skilda riktningar som partiernas politik leder oss i. Vill det sosseri där den gråe pragmatikern kan gå armkrok med den radikala aktivisten.
    Du är en härlig mix av dom båda vilket känns uppfriskande spänstigt…känner igen tongången från bordet med grupp 8
    / H.

  • 34. J L Ramírez  |  25 januari 2013 kl. 5:11 f m

    Att läsa Anna Ardins inlägg är för mig att notera, med glädje, att man har meningsfränder i SAP. Jag kan inte heller lämna SAP, även om jag har varit väldigt kritisk på mycket. Vi skulle säkert kunna träffas och ha ett utförligt samtal om olika frågor. Jag håller med hela tiden om att ”jobbet” (ett helt onyanserat begrepp) kan inte göras till det viktigaste. Det är inte ”full sysselsättning” som behövs som självändamål. Det är ”meningsfull sysselsättning” som socialdemokratin ska satsa på. Om någon ska få förstöra miljön och samhället för att få lön, då vore bättre att ge honom lön och göra honom ”arbetslös”. Arbetsbegreppet har blivit helt onyanserat. Men mål och medel blandas samman. Och ”pengar” har blivit det grundläggande värdet.
    Anna påpekar helt riktigt att vad vi behöver är inte floskler och ogenomtänkt snack utan bildning. Partiet ger ”sadistiken” och ”opinion” på lösa grunder större betydelse än genomtänkta idéer som bygger på verkliga problem, inte på fraser. Jag bor i en av Sveriges mest invandrartäta kommuner. Varken människor med invandrarbakgrund eller svenskar från den unga generationen (under 40 år eller dylikt) vet så mycket om hur och varför arbetarrörelsen och socialdemokratin uppstod. Jag lade fram en motion till distriktskongressen där jag föreslog en omfattande insats om kunskap och bildning om vår historia och hur våra uppfattningar om samhället uppstått och utvecklas under 100 år. Inte mindre än arbetarekommunens ordförande stoppade motionen. Han tyckte att jag diskriminerade olika medlemsgrupper från varandra, genom att skilja mellan äldre människor och invandrare eller ungdomar. Enligt hans filosofi ska man inte bedriva äldrevård eller ungdomsutbildning.


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: