Menar Socialdemokraterna verkligen ”jobben först”?

När en moderat riksdagsledamot skrev en bloggpost med rubriken Arbete ger frihet fick hon utstå mycket hån. Även om just den ordföljden är tabu så har snubblande lika paroller blivit legio i Sveriges största partier, Moderaterna och Socialdemokraterna.

Ansvarsfull politik – jobben först hette artikeln Magdalena Andersson, ekonomisk politisk talesperson för Socialdemokraterna skrev på DN-debatt 23 augusti. I artikeln finns inte ett ord om den jämlikhet som jag ser som fundamentet i hela vår ideologi. Det är också den avgörande skillnaden från borgerlig finanspolitik, som går ut på en ansvarsfull politik som sätter jobben först, som moderaternas partisekreterare Kent Persson uttrycker det.

Att jobben går först är ett begrepp som är oerhört etablerat, och få verkar uppfatta orden som särskilt kontroversiella. Att sätta jobben först är detsamma som att ta ansvar, och arbete, ja, det är viktigare än allt annat. Arbete framhålls som enda och bästa vägen till lycka, framgång och rentav frihet. Och så arbetslinjen som överideologi. Hela grejen skrämmer mig. För inte ligger väl vårt värde i hur mycket vi producerar? Eller? Jag vill i alla fall inte acceptera att meningen med mitt liv ska vara att jobba, så mycket som möjligt.

Jobb ger lön, och att vi måste ha pengar för att leva ett värdigt liv är självklart. Att alla som kan ska bidra till samhällets välstånd och utveckling likaså. Men vi måste skilja på mål och medel. Målet för socialdemokratisk politik för mig är att allas lika värde manifesteras i likvärda möjligheter till ett bra liv. Eller största möjliga lycka, om man så vill. Arbete är ett viktigt medel för att nå målet. Arbete kan inte vara målet självt.

Ibland leder arbetstillfällen till att bevara naturen, fred på jorden, frihet och jämlikhet. Men ibland står jobb i motsättning till värden som dessa. Något måste avgöra vad som väger tyngst, eller hur en kompromiss, mellan säg naturvärden och arbetstillfällen, ska se ut.

Jag hoppas och tror att ”jobben först” inte ska tolkas bokstavligt, som att Socialdemokraterna är beredda att offra precis allt annat för jobben. Även liv, mänsklig värdighet och miljö.

Eller? Menar man verkligen det man säger? Att jobb går före precis allt annat?

Även publicerad i Gotlands Folkblad.