Spar på svartfärgen i Kubafrågan

1 september 2012 at 1:08 e m

Jag skrev att Kuba varken är svart eller vitt, det väckte ont blod hos vår moderate riksdagsledamot Gustav Hoffstedt som menade att Kuba enbart är svart. Det finns inte minsta ljusglimt i detta mörkrets hjärta. Det är intressant hur högern så fullständigt tappar kontrollen om man säger att det finns något positivt i ett land som begränsar deras überrättighet: äganderätten. av stora förmögenheter. Jag svarade i alla fall Hoffstedt så här:

Pulsen i tinningen av att smuggla illegal litteratur om demokrati. Obehaget av att nästan missa flyget, efter att återigen ha blivit förhörd, i källaren till Havannas flygplats. Skräcken hennes röst när jag på telefon råkade säga något som inte kunde riskera att avlyssnas. Sidor av Kuba jag aldrig glömmer.

Kuba är en diktatur, som saknar grundläggande mänskliga friheter. Jag har upplevt det, jag lider med vänner som drabbas och jag får ständigt utstå glåpord för att jag vill förändra det. Jag vill verkligen se demokrati på Kuba. Det är viktigare än att polemisera för sakens skull, som Hoffstedt efterlyser. Det har USA gjort mot Kuba sedan 60-talet, och det har knappast hjälpt.

Tjugo länder avrättade människor förra året. Kina är värst, men USA är ett annat av de fem länder som avrättar flest. Även barn döms till döden. Minoriteter fördrivs i Frankrike. I Israel, liksom i två tredjedelar av världens länder, förekommer tortyr. Fackföreningsaktiva mördas i Colombia. I Ryssland valfuskas det hej vilt och i Rumänien växer korruptionen.

Den värsta kränkningen av de mänskliga rättigheterna är dock fattigdomen. Den gör att människor inte ens kan utnyttja demokratiska rättigheter, om de så skulle ha dem. Vapenhandeln, där Sverige har en skamfylld ledande position, är en av de saker som cementerar fattigdomen. En annan är föroreningar från företag som slipper undan sitt ansvar. Shells verksamhet i Nigerdeltat har läckt olja i 50 år till exempel. När protesterade Hoffstedt senast mot vapenhandeln eller mot Shell?

Borgerlighetens protester mot saker som dessa har aldrig varit lika skarpa som protesterna mot Kuba. Varför inte?

Min farhåga är att Moderaterna värderar rättigheter olika. I synnerhet tycks rikas äganderätt stå över många andra rättigheter. Och få länder, förutom just Kuba, begränsar just privat egendom. Är det detta som gör Kuba till den svartaste av alla diktaturer, och uppenbarligen svartare än Saudiearabien?

Äganderätten finns med i FN:s deklaration och kan inte kompromissas bort. Men alla rättigheter behöver respekteras.

Allt är inte frid och fröjd bara för att ett land har rösträtt på pappret, och möjligheter att ackumulera stort kapital. Kubas brott mot de mänskliga rättigheterna ska kritiseras, och det har jag gjort. Men allt är inte mörker. Det är kanske enkelt, men ganska löjligt, att påstå.

Om framsteg och positiva reformer i vissa länder inte får lyftas fram, så blir det svårt att komma någonstans alls.

Om detta verkligen inte är en höger-vänsterfråga, så borde företag, diktaturer som följer kapitalistiska principer och demokratier som brister kritiseras lika hårt, även av moderater.

Hoffstedt och hans moderatkamrater borde inte göra slut på all sin svarta färg på bara ett enda land.

PS jag delar inte heller uppfattningen som Carina Lindberg från vänsterpartiet uttryckte i debatten när hon i det närmaste hävdade att Kuba är en demokrati, fast på ett annat sätt. Men det är intressant att varken höger eller vänster verkar kunna diskutera rationellt när det kommer till Kuba..

Entry filed under: Kuba, politik. Tags: , .

Aktivism är det finaste jag vet Trevlig kan man väl va ändå, eller?


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: