Därför tror jag inte att Payá blev mördad

Ledaren för kristdemokratiska oppositionspartiet MCL, Osvaldo Payá, har tragiskt omkommit i en trafikolycka på Kuba. Även KDUs ordförande Aron Modig skadades i kraschen, en singelolycka där föraren tappade kontroll över bilen och körde in i ett träd enligt vittnen. Jag hoppas verkligen att Arons tillstånd inte är allvarligt, och att han snabbt återhämtar sig.

Kristdemokrater på Kuba har uttalat sig och menar att de är övertygade om att han blev mördad. Men det tror jag inte alls, det verkar högst osannolikt av en rad skäl.

Visst har Kuba på flera sätt inskränkt Payás fri- och rättigheter, och jag förstår att man söker förklaringar, inte minst familj och nära vänner, men mycket talar emot att så skulle vara fallet.

För det första så tror jag inte att Kubas regering skulle agera på det sättet. Politiska mord är mycket ovanliga på Kuba, till skillnad från exempelvis Colombia.

För det andra tror jag faktiskt inte att intresset av att bli av med honom var särskilt stort. Jag har både varit hemma hos Payá och besökt MCLs kansli. Min bedömning är att Payá (av någon anledning) varit mer tolererad av Castroregimen än de flesta oppositionella. Dels har ingen annan politisk gruppering jag träffat kunnat ha i närheten av ett fungerande kansli. Datorer, telefoner och möten med fler än tre personer har förvägrats andra, där Payá haft något större friheter. Och dels har han, till skillnad från andra aktivister i varelaprojektet, inte fängslad. I min magisteruppsats visade jag också att MCLs interndemokrati var mycket låg, vilket i sin tur var ett skäl att misstänka att hotet Payá utgjorde trots allt inte var så starkt. Att skära av honom från omvärlden och förvägra hans internationella supporters att träffa honom hade varit enkelt, och något man gjort i hög utsträckning mot andra dissidenter. Det är också så att inflytandet de har på Kuba är ganska marginellt.

Det ter sig också osannolikt att det skulle vara ett politiskt mord där man riskerar att även döda en västerländsk politiker. Även att ha en sådan som vittne är dåligt, och träffsäkerheten för att döda en person genom att ge sig på en hel buss ter sig alldeles för låg.

Däremot är trafiken på Kuba den läskigaste jag varit med om i hela världen. Bussar, bilar, 40-talstruckar utan lysen, åsnor och karavaner med liftare ska samsas på ofta urusla vägar utan vare sig mittstreck eller vägrener, säkerhetsbälten i taxibilar är ofta avklippta och sällan har jag sett så många dricka rom helt öppet bakom ratten som på Kuba. Det är mycket troligare att olyckan var just en olycka, än att det skulle ha varit ett mord.

Jag beklagar verkligen att Payá lämnat oss och jag hoppas på snara reformer för yttrande- och föreningsfrihet på Kuba, trots att en av dess förkämpar nu är borta.

Läs mer i tex Guardian eller DN.