Mina bästa i Almedalen
8 juli 2012 at 5:57 e m 4 kommentarer
Mina bästa i almedalen i kronologisk ordning:
– Gf-kyrkans seminarium om när kyrkan ska lägga sig i politiken (mycket trevligt samtal m Peter Örn, skönt att inte alla folkpartister har samma populistiska approach).
– Utfrågningen av s-topparna på s-minglet (roligt, plus att Carin Jämtin kom ut som troende & Micke Damberg som demokratisk socialist).
– Responsen på min insats i den skeva panelen om svenska modellen hos SI (fick stöd & pepp, visitkort & samarbetsförfrågningar, verkade ha klarat mig fint trots att jag kände mig väldigt minoritetisk bland en hel hög av borgerliga män).
– Träffade Miguel och började prata om att skriva en bok om anarkism & socialdemokrati.
– Pratade om stora visioner för det ekonomiska systemets reformation med en lång rad av fantastiska visionära, goda, progressiva människor, särskilt Erik.
– Så mycket var så äkta, tungt på idealistsidan och idéerna kändes hela tiden överordnade pengarna (gick inte på en enda PR-byrågrej).
– Riktigt bra retreat med Sektor3-kollegorna Hanna, Rebecka, Lukas & Helena om välfärdens förnyelse.
– Skrev kontrakt med Gotlands tidningar för att jobba som politisk chefredaktör i sommar.
-Trots att Carnage var sjukt konstig och sällskapet fortsatte att bete sig som på filmen, så kommer vår mingelfria film- & yatzykväll (med Herman, Hanna, Axel, Kristina & Moa) lätt in på listan.
Entry filed under: kristen vänster, politik, religion, socialdemokraterna, troende socialdemokrater, välfärd. Tags: Almedalen, politik.
ardin.se 
1.
Lars J | 11 juli 2012 kl. 1:54 f m
”Gf-kyrkans seminarium om när kyrkan ska lägga sig i politiken”
Borde man inte försöka att ha en rågång mellan kyrka och politik?
Även om man är religiös så måste man inse att det finns saker som kyrkan inte ska lägga sig i som tex uttagningen till ishockeylandslaget och politik.
2.
Anna Ardin | 11 juli 2012 kl. 7:30 f m
Det är väldigt tydligt att du inte var på seminariet.
3.
Lars J | 11 juli 2012 kl. 7:58 f m
Det var jag inte. Jag var inte ens i Almedalen eftersom jag inte ingår i den politiska elit eller media-elit som evenemanget riktar sig till. Men jag hade inte haft någon annan åsikt om behovet av att hålla i sär politik och religion även om jag hade varit där.
4.
Anna Ardin | 11 juli 2012 kl. 9:44 f m
1. Evenemanget ”riktar sig” till den som känner sig träffad. Visst är det många fler som är betalda för att driva politik som är där, många fler som är engagerade på allra högsta nivå och människor i Almedalen är betydligt mer politiskt insatta än besökarna på Slite marknad generellt. Men det fina med Almedalen är att alla är bjudna på de allra flesta seminarier. Det är också möjligt att få billigt eller nästan gratis boende om man inte är så noga med komforten och oavsett politiska sympatier eller positioner kan du bli bjuden på mat flera gånger om dagen. Åker du dessutom en tidig eller sen färja så kan du få resan för några hundralappar från Nynäs eller Oskarshamn. Att du känner dig exkluderad är trist, men mycket av det är dina egna mentala murar, inte något som någon annan ålagt dig. Visst har jag haft en fördel som kommer från Gotland, i att bli integrerad i Almedalen, men det är liksom inte så att jag vunnit på något slags lotteri som gjort mig till ”elit” som är skälet till att jag trivs där.
2. Du vet inte alls vad vi talade om på seminariet. Att ”hålla isär” politik och religion går inte, det gäller bara att definiera hur man ska hantera det. Det var en lång diskussion om vad som är politik och vad som är religion, om religiösa ska engagera sig politiskt, om kyrkan ska göra det och i så fall hur. Att du vill ta tillbaka samtalet till någon slags ruta här under isen, ta tillbaka en superintressant diskussion till att formuleras på ett enda plakat är trist, och ogörbart.