Uppvärdera det svårmätta i välfärden

5 juni 2012 at 11:47 f m 1 kommentar

Igår skrev jag och Andreas i Dagens samhälle att ägaren i välfärden spelar roll, och att vi måste ta reda på mer hur.

Några har blivit arga. Sagt att vi har fel. Att vi inte tillför nåt. Att vi hittat på nåt helt nytt. Och jag är glad att en artikel som kräver mer forskning och ett simpelt erkännande av att ägaren spelar roll ändå kan väcka ilska!

Svenskt näringsliv tyckte förut tyckte att det var skitviktigt att deras storföretag fick komma in på välfärdsmarknaden, nu tycker de att kvaliteten är det viktigaste, och att vi inte ska lägga så stor vikt vid ägaren. Om ägaren inte spelar någon roll, varför ska då inte alltihop helt enkelt bara vara statligt eller kommunalt?

Nej, ägaren är inte oviktig. Den är helt avgörande. För en massa olika saker. Och vilken ägare män tycker är ”bäst” beror helt på vad man tycker att kvalitet är, och vad som är viktigt att mäta. Jag tycker till exempel att privata not-for-profitaktörer har saker att tillföra. Särskilt för det svårmätta, det som de kommersiella helst inte vill mäta över huvud taget.

Det finns en hel del utländska exempel som visar att icke-vinstdrivande aktörer har mer personal och större nöjdhet bland brukarna, tar sig an svårare sjuka patienter och elever med större behov. Det finns också svenska exempel på att ägaren spelar roll för det lättmätta i välfärden. Att kommersiella skolor har färre lärare per 100 elever och civilsamhällets skolor fler, i jämförelse med de offentliga bland annat. Huvudregeln är dock att det inte går att visa riktigt tydligt om kommersiella eller offentliga är ”bäst”. (Och om”kvalitet” innebär jämlikhet, valfrihet, friskhet på lång sikt, chanser i livet eller resultat på nationella prov, hur bra sociala innovationer som uppkommer, hur demokratin påverkas eller hur lätt det är att få hjälp fort är vi ju verkligen inte överens om).

Det finns gott om bevis för att ägaren spelar roll för sammanhanget, för upplevelsen för folk, för inflytandet, för hur aktörerna påverkar samhället och marknaden. Men det behövs mycket mer bevis för hur ”kvaliteten” i verksamheten påverkas. Och här behöver debatten verkligen hyfsas.

Kvalitet för brukaren och övriga effekter (kvalitet för samhället om man så vill) skiljs inte åt, med effekten att det lättmätta, det där näringslivet har god kapacitet att maximera måluppfyllelse och frisera redovisning blir det enda relevanta.

Vi behöver uppvärdera det svårmätta, där not for profit-aktörerna ofta har stora styrkor. Det finns ett motstånd mot det.

Entry filed under: civila samhället, politik. Tags: .

Välfärden är för viktig för skötas av bara staten och kapitalet Mångfald och vinst är inte samma sak Stefan Stern!

1 kommentar

  • 1. iZink I Think?  |  8 juni 2012 kl. 2:05 e m

    hur vore det om insikten att vinst ger girighet som ger dålig service verkligen gick fram så att man inte fokuserar på det politiska budskapet


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: