Har vi tappat eller hittat kompassen?

7 december 2011 at 8:03 e m 27 kommentarer

Efter Juholts installationstal (kolla på YouTube eller här i text), och igen nu i en vecka har jag starkt känt att (S) håller på att hitta tillbaka till sin ideologiska kompass. Det handlar inte om huruvida vi går åt ”vänster” eller ”förnyar”, utan den politik som förs faktiskt leder till de resultat vi vill åstadkomma och att de mål vi sätter upp för varje politisk åtgärd är tydligt kopplad till en Socialdemokratisk samhällsvision. (Personligen är jag snarare förnyare än statssocialist, just sayin’.)

När Juholt efter år av kompasstappning äntligen går ut och säger att vi ska sluta privatisera, hindra vinster i välfärden och explicit pratar om den helhet och logiska konsistens vi krävt så känns det hoppfullt!

Och just när jag känner så, att vi börjar hitta vår kompass, så säger Niklas Nordström att S har förlorat sin kompass.

Niklas Nordström är för mig en representant för just den kompasslöshet jag varit kritisk till. Vi anpassar oss till annat än vad våra hjärtan säger. Vi låter ytliga tolkningar av opinionsundersökningar istället för ideologi och övertygelse sätta prioriteringar. Jag har länge sagt att vi måste driva opinion istället för att följa den (se exempelvis Rebellas framtidsrapport eller den här artikeln i Tro & politik). I vissa fall är det till och med betalande uppdragsgivare som via aktiva socialdemokrater driver sina frågor i demokratiska forum (där primegate, där just Nordström var inblandad i bl.a. valanalys och Ullman PR med bl.a. striden för City dental eller Berns är extrema exempel).

Visst var det lite barnsligt formulerat, men jag känner fortfarande att vi nu faktiskt är på väg att hitta vår kompass, och att Nordström säger precis tvärtom känns inte trovärdigt:

När Nordström säger att S tappat kompassen, då har vi nog börjat hitta den, nu vänder det!! http://bit.ly/rz7e1i #nystart

Jag var på eftervalsanalys med Primes ”socialdemokratiska arbetsplatsförening”. Vinet smakade Almega och slutsatserna som presenterades var att S måste: fortsätta följa opinionen utan att försöka påverka, att bli alliansen light, antagligen var nog även att fortsätta acceptera vinster i välfärden en bra grej. Det var också viktigt att vi förstod att det faktum att vi inte förlorade landstingsvalet i Stockholm lika stort som kommunvalet berodde på att Ilja Batljan var för RUT-avdrag. Alltså inte på grund av att S faktiskt har mycket större förtroende i hälso- och sjukvårdsfrågor än i andra frågor som man annars hade kunnat tro.

Att skrämmas med låga valsiffror och på så vis piska in sossar att inte säga emot opinionen är en viktig strategi. Och den strategin var också den respons jag fick på min tweet om kompassen ovan. Markus Uvell, VD på Timbro reagerar och pekar *oroligt” på våra låga opinionssiffror. Han menar också att det är viktigt för svenska folket att tillåta vinster i välfärden därför att ”valfrihet [som ju vinsterna bevisligen inte lett till] gör välfärden bättre”.

Att Timbro, i likhet med vad socialdemokratiska PR-folk brukar säga, tänker att S ska stärka sig genom att inte lyssna på den här kompassen tror jag att vi ska strunta fullständigt i.

Det är viktigt att vi låter hjärtat vara vår kompass i politiken. Jag tror inte att vi någonsin kommer tillbaka till att bli en ledande kraft i svensk politik om vi följer någonting annat än våra hjärtan. Vi kanske har tappat den kompass som Timbro definierar som kompass, men jag tror helt vi är på väg att hitta en ny.

Entry filed under: politik, socialdemokraterna. Tags: , , , , .

Mobbingen mot Juholt tydlig i Skavlan Därför är PR-killarna ett problem

27 kommentarer

  • 1. Hällefornäs – Kom Håkan Juholt! « Parkstugan  |  7 december 2011 kl. 10:37 e m

    […] mätning, Storstad om ojämlikheten (usch!),Johan Westerholm om att nu ska inte snooze vara på. Anna Ardin frågar om S har híttat kompassen igen. Alliansfritt Sverige  […]

  • 2. Stig-Björn Ljunggren  |  7 december 2011 kl. 10:49 e m

    Det där med att den inre kompassen gått förlorad, är inte det Anders Isakssons Tiden-artikel från början av 80-talet?

    Om socialdemokratin återfunnit den, det återstår att se. Det verkar finnas en del att göra.

    • 3. Anna Ardin  |  7 december 2011 kl. 11:22 e m

      Nä, vi har kanske inte hittat den, men jag tror att vi kan vara på gång!

    • 5. Hampus Eckerman  |  8 december 2011 kl. 6:54 e m

      Och där kom Ayn Rand-älskaren Stig-Björn. En person med åsikter liknande Uvells och mycket ointressant för de som är socialdemokrater.

      • 6. Per Rosendahl  |  8 december 2011 kl. 7:57 e m

        Ljunggren en av de mest effektiva karriärister vi har.Alltid en riktig åsikt i rätt tid.En åsikt åt alla o envar.En modern man.
        En man utan själ.
        När tog Ljunggren ansvar för SAP:s utveckling?

  • 7. Peter Nicklasson  |  8 december 2011 kl. 1:12 f m

    Varför brännmärka Nordströms åsikter? Bara för att han tillhör fel förnyare (jag utelämnar dina citattecken)? Säag mig i vad han har fel i artikeln. Det han säger har andra också sagt, men det är sanningar som tydligen behöver upprepas. Inte uppröras av.
    Jag tillhör den lilla klick av valkåren som läser S-bloggarna. Det ska S vara tacksamma för, därför hade fler läst tongångarna på vissa bloggar hade S inte ens nått över 15%. De som befinner sig utanför s-info portalen är ofta läsvärda, men just de som är tongivande på s-info är bedrövliga. Man behöver inte hålla med om alla åsikter, men kan känna respekt för en välmotiverad och konstruktiv sådan.
    Bristen på mental skärpa, blockeringar och raderingar av oliktänkande, offentliga fulsparkar och pennalism t o m av kända partikamrater o dyl är vanliga. Som fd sosse betraktar jag det tragikomiska – den utomståendes privilegium kanske – men inte lockar det mig tillbaka.
    S är och tydligen förblir ett slutet parti. men igelkottsstrategin fungerar inte så bra – faktiskt.
    Hälsan tiger, men det gör inte en sund, öppen demokrati.
    S debatten är dock inte demokratiskt utan svårt sjuk av en långvarigt och illa ompysslad sjukdomskur. Medicinen finns, men överläkarna vägrar skriva ut den eftersom de bråkar om diagnosen fortfarande.

    Inget framgångsrikt företag eller organisation kan överleva enbart på en fantastisk produkt – snart kommer billigare likvärdiga kopior och ibland överglänser kopiorna originalet (se t ex på japanska bilföretag vs amerikanska, för några decennier sedan var japanska bilar något man skrattade på, men vilka har du idag störst förtroende för?).
    Inget framgångsrikt företag kan heller klara sig utan långsiktig strategi (ideologi) och denna formas och förädlas ständigt av företagets ledning.
    Ett framgångsrikt företag ser service och garantiutfästelser som sin bästa marknadsföring. En produkt kan alltid feltillverkas, men om felet repareras (eller byts ut mot en fungerande) bibehåller företaget sin kunds förtroende. Detta är ett kvalitetsmått. Oavsett en billig eller dyr produkt. Kvalitet kan nämligen definieras som att produkten lever upp till kundens förväntningar.
    Utan en välfungerande strategi, god ledning som premierar produktutveckling och god efterservice, fungerar inte den bästa marknadsföring. Ingen köper, ingen lyssnar då på tomma vackra ord.
    Ett politiskt parti är inget undantag…

    Fiska upp de kommunalpolitker som lyckats exceptionellt bra, därför de kommer troligen att leverera även i riksdagen.
    Gör er av med allt dökött som gjort sitt redan för 10-15 år sedan (om någonsin). Lämnar gärna handfasta förslag om så önskas…
    Lyft upp yngre förmågor (utanför SSU) som ser politik som ett kall och inte en födkrok för livet.
    Kvotera in folk utanför boxen. De med riktig arbetslivserfarenhet, de finns och de behövs.
    Begränsa den politiska individuella insatsen till X antal år (liknande MP).
    Jag kan fortsätta, men jag börjar väl bli långrandig :)

    Men glöm inte att det är ledaren som säljer er produkt. Han (och troligen många i er styrelse) ni har just nu säljer en kitschig Saab 99 som var populär för typ 40 år sedan.
    Produkten kan uppdateras, men byt ut er marknadsförare för han och de andra för ingen dialog med era kunder, struntar i servicen och har glömt bort varför folk en gång köpte (och återköpte) vad ni tillverkade.
    Er ledare är som Viktor Muller, en slickad snackare men förmår just inget annat. Tyvärr.
    Jag gillar fortfarande den där (S)aab men det börjar bli länge sedan jag var en stolt Saab-ägare.

    • 8. Anna Ardin  |  8 december 2011 kl. 1:38 f m

      Hur får du det till att jag talar om hans åsikter? Det handlar om hur han kommer fram till dem och hur hans uppdragsgivares metoder ser ut. Även om man tycker på ett visst sätt så har man, när man blir anställd för att driva frågan, surrat sig vid masten och gjort politisk debatt överflödig eftersom man förbundit sig till att inte bli övertygad av argument, kompromissa eller utveckla politiken. Som aktivist och debattör måste man kunna stå för att det är man själv som tycker på det sätt man tycker. Kan man det så får man förstås tycke precis som man vill.

      • 9. Peter Nicklasson  |  8 december 2011 kl. 2:19 f m

        Det är inte bara Nordströms åsikter, lämna ditt revir nu och lyssna vad era väljare tycker.
        En tycker vänster, en tycker höger – partiet är fortfarande stort – men de som vill förnya vill också påverka. De som styr vill vinna val. Inte alltid förenligt kanske, men de flesta säger sig vilja ”nå ut med politiken”.
        Gör det då!
        Det var inte bara din kritik mot Nordströms artikel, utan även hur du bl a motiverade dig: ”Jag var på eftervalsanalys med Primes ”socialdemokratiska arbetsplatsförening”. Vinet smakade Almega och slutsatserna som presenterades var att S måste: fortsätta följa opinionen utan att försöka påverka, att bli alliansen light, antagligen var nog även att fortsätta acceptera vinster i välfärden en bra grej.” Bara negativa allmänna tyckanden, insinuationer, och antagandet att ”fortsätta följa opinionen utan att försöka påverka”. Du var där, jag inte. Men jag tvivlar på att en sosse (om så duktigt högerorienterad) som Nordström skulle säga att han inte vill påverka – det är ju detta han gör hela tiden.
        Säg att du inte delar hans åsikter därför att….. och inte ta av honom hans heder genom generellt (kärring)prat.
        Du har din åsikt, jag delar inte åsikten att Juholt & co ens letar efter kompassen.
        Inte ett enda besked får man som väljare van ni vill. Nästa vecka är det något annat – garanterat.
        Juholt måste uppenbarligen finna sig själv först, ett exempel är denna (korkade och illasinnade) kommentaren ”S arbetar nu också med ett förslag för att hårdare reglera elmarknaden. Det ska presenteras när det kommer lite snö och är kallare ute, säger partiledaren.”
        Är inte detta ett beräknade och kommande (om det inte fortsätter vara en varm vinter dvs) populistiskt utspel – ja, din vet jag inte.
        Jag väntar kallt på kylan då….. för DÅ ska ju Juholt tala.

        • 10. Anna Ardin  |  8 december 2011 kl. 2:33 f m

          Exakt vad vill du egentligen? Vilka menar du är ”våra väljare” som vi ska lyssna på? Opinionsundersökningar? Nej, vi måste lyssna på våra medlemmar. Och de medlemmar som säljer sin röst för pengar snedvrider underlaget.

          Jag menar att vi inte kan ”nå ut” med politiken förrän den är formulerad på ett logiskt stringent vis, där om man vill nå B och inser att A leder till B också genomför A.

          Juholt pratar politik hela tiden, men det är klart, det är ju trots allt rätt svårt att lyssna. Jag är inte säker på att S heller har förmågan att lysna på Juholt.

          • 11. Peter Nicklasson  |  8 december 2011 kl. 12:49 e m

            Igår kom några krav från Juholt – redan idag backar han delvis på ett av dem.
            Igår skulle hela Sverige täckas av mobilnät, då finansdepartementet räknat ut att det skulle kosta 30 miljarder extra, så ska det inte inkludera vissa delar i alla fall….
            Angående järnvägen är huvudproblemet att man handlade in tåg som var anpassade för medelhavsklimat – inte nordiska vintrar. Detta gjordes då S hade makten. Dessutom är själva underhållet av järnvägen såväl S som Alliansen ansvariga för. Men det görs i Juholts värld till ett problem orsakat av Alliansen.
            Angående elmarknadens avreglering (som S genomförde själva) beror vissa problem på att utbyggnaden av ledningsnätet är bristfällig samt att Barsebäck stängdes av GP för att tillfredställa MP. Själva avregleringen (hur det skulle skötas av ”elbörsen”) är ett dåligt skämt.
            Resultatet är att hela Sverige får betala onödigt höga elkostnader (drabbar även jobben), samt att vi i södra Sverige numera tvingas dra ned på värmen av våra bostäder, medan man i norr fortfarande har billigare el.
            Varför bättre mobiltäckning, men fortsatt dålig elförsörjning? Vilket är viktigast?
            Och förslagen revideras ständigt, t o m den egna skuggbudgeten.
            Eller förskjuts in i framtiden, som t ex arbetslöshetsmål och skattepolitik.
            När ska jag som väljare kunna ta ställning till förslag som nästan alltid ändras senare?

            När Juholt presenterar dåligt genomtänkta förslag som kanske inte ens förankrade inom S (och V + MP) undrar jag hur man förväntar sig att kunna återskapa förtroendet.

            Detta är exakt vad jag vill, för att anknyta till din fråga.
            Att jag som väljare ska kunna lita på att våra politiker presenterar genomtänkta förslag, och är kapabla att genomföra dem sedan också. Givetvis förankrade i egen ideologi.
            Gör politikerna detta, är det mitt enda uppdrag att rösta fram de jag tror är bäst skickade att genomföra sina beslut.
            När jag efter 20 års S-röstande till slut fick nog 2006, var det mest en röst mot S och inte för Alliansen för att jag ansåg att S svikit sina egna ideal och slutat lyssna på människor. Men sedan dess har S valt fram två ledare på raken jag inte förstår mig på.
            Jag vill att S väljer en kompetent ledare som förmår realisera sina visioner. Detta gör inte Juholt. Vid det här laget vet jag mer om hans privata liv, än hans politiska gärningar. Jag matas med floskler som kunskapsbaserad ekonomi, värdeburen tillväxt, osv men det presenteras inget som beskriver vad detta innebär i konkreta förslag.

            • 12. Hampus Eckerman  |  8 december 2011 kl. 6:55 e m

              Ännu en uppsats ingen orkar läsa. Man ska inte lyssna på Nordström därför att han i hemlighet tagit betalt av Svenskt Näringsliv för att driva deras politik.

              Svårare än så är det inte.

  • 13. Därför är PR-killarna ett problem « ardin.se  |  8 december 2011 kl. 1:34 f m

    […] redigerat bloggposten jag skrev förut idag en aning, eftersom jag skrev nåt jag inte tycker egentligen. Jag antydde att […]

  • 14. Stig-Björn Ljunggren  |  8 december 2011 kl. 9:21 f m

    Som gammal orienterare vet jag att det inte räcker med att ha en kompass, utan också en karta. Samt att kartan inte alltid överenstämmer med terrängen.

    Att ta sig fram innebär att

    1) göra ett vägval (typ pang på rödbetan, en omväg som är tidseffektiv etc),
    2) minimera antalet kontrollpunkter där man tvingas titta på kartan, utan se till att förenkla så mycket det går
    3) kompensera för ”fall” när man springer på skrå, göra snabba omdispositioner när terrängen byter karaktär, det är exempelvis idiotiskt att bara följa kompassen, då kanske man hamnar i ett stenmoras eller en tät skog som det är bättre att gå runt.
    4) kolla in hur de andra konkurrenterna tar sig fram, om de hittar kontrollen brukar det synas i deras kroppspråk
    5) ”hänga” på den som är snabbare och bättre för att sen lite längre fram försöka dra ifrån

    Typ.

    Ska se om jag hittar Isakssons artikel om den tappade inre kompassen.

    • 15. Anna Ardin  |  8 december 2011 kl. 9:38 f m

      Ja, gör det! Och jag är helt enig i att man behöver en karta.

      Jag försökte mig också på orientering ett tag, och kompassen använde jag för att förstå var på kartan jag befann mig.

      Om man använder din metafor så handlar det nog snarare om vems karta man har, vem som satt ut kontrollerna och definierat var målet ligger. Om du då försöker haka på den blå löparen, i den tävling där hans mål är att du ska med åt samma håll, så spelar det ju ingen roll om du springer om sen eller inte.

      Jag har också märkt att dessa PR-killar säljer allt som kan inbringa pengar, inte bara samhällets framtid utan även saker som sin broder och sin syster.

  • 16. Erik Laakso | På Uppstuds » Första dagen som partilös  |  8 december 2011 kl. 11:36 f m

    […] på Newsmill. Något på Aftonbladet. Sven-Erland oroar sig över den unga generationen. Anna Ardin har skrivit två inlägg om […]

  • 17. Henrik  |  8 december 2011 kl. 12:34 e m

    Jag känner verkligen att kompassen är på väg. Och känslor ska man lita på då dem är gyrokompassen i våra liv. När man sedan läser och hör vad Juholt säger så ringer det i mitt kognitiva jag och säger detta är rätt.

    Något som är så typiskt för S är dess pragmatism i hur man löser samhällsproblem. Men vad är pragmatism?

    Det finns en filosofisk inritning som kallas pragmatism, Deras sannings definition är; Det som är sant är det som fungerar!

    Fungerar skolan? Vård och omsorg? Järnvägar? Elmarknaden? Apotek? Infrastruktur? Det går att säga ja och nej på frågan, allt utifrån vilka värderingar man äger.

    Om man som S vill att ALLA ska ha förutsättningar att få ha en bra utbildning så blir svaret nej. Skolan fungerar inte för alla. På punkt efter punkt kan man konstatera att saker inte fungerar för alla! S bryr sig inte vem som sköter vad, men det ska fungera. Och uppenbarligen fungerar inte vinst i vård skola och omsorg. uppenbarligen fungerar inte tele-marknaden att ge telefon till alla osv. Då måste man göra om så, det fungerar! Samhället är till för människor inte marknadens dynamik

    Det är väl inte marknaden som ska bestämma samhällsutvecklingen? Ja, säger många ekonomer och M. Nej, säger S och andra. Att låta marknaden organisera samhället, är inte, enligt mig, någon bra idé. Marknaden är en och en viktig del samhället men inte hela samhället! En marknad ser aldrig annat än sig själv

    Politiker har idag abdikerat och vill inte tala om vart vi är på väg.Och enligt M och marknaden är ju visioner om ett fungerade samhälle farligt. Att vissa inte kan ringa, gå i bra skola det får man leva med! Det tycker inte jag. Därför ser jag hopp i Juholt.

  • 18. Ola Frithiofson  |  8 december 2011 kl. 3:15 e m

    Ardin!

    Du har så rätt. Det finns hopp i de de positionsförflyttningar i välfärds- och jobbpolitik som nu sker inom partiet. Vi får försöka bidra så gott vi kan till den politik som kan ge väljarna ett reellt alternativ till alliansen. Valen 2006 och 2010 och den anpassningsväg partiet då tog ledde definitivt inte åt rätt håll. Jag deltar hellre i en diskussion om politikens innehåll, med den sedvanliga pragmatiska hållning som definierar en god socialdemorkat, än jag hjälper till att leta efter den kompass och karta som Stig-Björn Ljunggren och Niklas Nordström inte finner.

  • 19. Gracchus Babeuf  |  8 december 2011 kl. 3:53 e m

    När det gäller Juholt så får man ofta intrycket att han agerar på egen hand utan att ha partiet bakom sig, vilket, naturligtvis, är förödande. När det gäller partiet så har man misslyckats med successionen. De 60- eller 70-talister som borde ha tagit vid lyser med sin frånvaro eller är helt enkelt inte förmögna uppgiften. Det är också fel att skylla på Juholt, eller media för den delen; degenereringen har pågått en längre tid än så.

    • 20. Hampus Eckerman  |  8 december 2011 kl. 6:57 e m

      Det sköna med Juholt är att han säger saker där han har partiet bakom sig. Däremot är det förödande att några få ilskna, misslyckade karriärister som tillsammans gett socialdemokraterna deras sämsta val fortsätter att förstöra för partiet.

  • 21. Vinnarskallen Juholt. « essbeck  |  8 december 2011 kl. 4:17 e m

    […] andra tidningars åsikter, eller politiska motståndarnas åsikter utan det handlar om att partiet företräder sina medlemmar och att de har en politik som är representativ för de 100.000 medlemmarna som sossarna har. Tar […]

  • 22. Stig-Björn Ljunggren  |  8 december 2011 kl. 4:36 e m

    Appropå PR-killarna så finns saken utredd i Platos Georgias. Och jag är inte säker på att jag står på Sokrates sida.

    • 23. Anna Ardin  |  8 december 2011 kl. 7:00 e m

      Det där får du utveckla.

  • 24. Ger O´Tar  |  8 december 2011 kl. 6:57 e m

    Intressant tråd,många vältänkta kommentarer!En sak är säker:sossarna måste våga stå bakom sin ”sociala demokrati” som Juholt så stolt öppnade med!Det har han ju inte tagit tillbaka/ändrat på ännu!
    Kanske dags att våga forma en demokratisk socialdemokratisk politik,lära sig utav de gamla misstagen,kolla faktan innan man går ut med ”visionerna”,lova ge svenska folket rättvis och mänsklig politik och inte ” högerlight ”som får väljarna att rösta på vilket annat parti som helst bara inte på dem som inte vill göra några solidariska rättviseändringar på härskande högerpolitiken!Om man vill ha röster i kommande val är det kanske mest lämpligast att byta namnet på partiet så gamla sossar kan sluta gråta för allt förlorat.

  • 25. Josef Boberg  |  8 december 2011 kl. 9:08 e m

    ”Det är viktigt att vi låter hjärtat vara vår kompass i politiken. Jag tror inte att vi någonsin kommer tillbaka till att bli en ledande kraft i svensk politik om vi följer någonting annat än våra hjärtan.”

    Det gäller väl allt i allas liv – som jag ser det – men går tävlingsmänniskan Juholt den vägen :?:

    • 26. Anna Ardin  |  8 december 2011 kl. 9:51 e m

      Ok, så nu är det oetiskt att vara tävlingsmänniska alltså?!

      • 27. Josef Boberg  |  8 december 2011 kl. 10:05 e m

        Om det har jag tänkt och skrivit lite om HÄR.


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: