Miljöpartiet kan bli störst – men inte utan sina ideal

9 november 2011 at 6:59 e m 5 kommentarer

miljöpartiets affisch - modernisera Sverige. det ska vara enkelt att ta sig fram på klimatvänliga och hälsosamma sätt. Därför storsatsar vi på  både kollektivtrafiken och på att göra våra städer cykelvänligare.Idag på Brännpunkt skriver Svend Dahl & Stina Morian om MP att de behöver ”bredda sig mot mitten/liberalt håll, men samtidigt hålla dörren öppen vänsterut så att de trogna väljarna inte tappas” för att växa. Detta eftersom potentiella och lättrörliga väljare är mer mitten/liberala än de MP-trogna.

Och inombords skriker jag: nej!! Att strategiskt anpassa vad och hur man driver politik till opinionsundersökningar, att jaga procentenheter istället för att arbeta för det samhälle man vill se är just det som dödar S, som har potential att döda vilket parti som helst och hela demokratin.

Miljöpartiet ska inte börja anpassa sig till några opinionsundersökningar om vad ”folket vill ha”, de ska istället fortsätta precis som de gjort och stå upp för sina idéer och de förändringar de vill se i samhället. De ska bilda opinionen, inte följa den. De ska se till att driva individualiserad föräldraförsäkring och övertyga folk om varför det är viktigt, inte vara som populisterna som vill låta familjerna ”bestämma själva”, de ska tycka obekväma saker om gratis kollektivtrafik och hög bensinskatt eftersom deras medlemmar som läst på och arbetat med frågorna kommit fram till analyser om att det ger de effekter man vill se i samhället.

Det är det som är miljöpartiets styrka. Låt er inte luras att bli något annat.

För övrigt så undrar jag om man verkligen tänkt i socialdemokraterna när man påstår att det är unikt med väljare som både kallar sig socialister och liberaler?

”Miljöpartiets väljare återfinns både till vänster och höger, en tredjedel kallar sig liberaler och en tredjedel socialister. Detta är förstås unikt i svensk politik”

Med mitt kvinnliga kön, min bostadsrätt på söder, mina 32 år och min universitetsexamen så är jag så nära miljöpartistisk kärnväljare man kan komma tror jag, och jag ser mig personligen som liberal men knappast höger. Jag skulle beskriva mig som socialdemokrat: frihetlig socialist, vänsterliberal, grön och feminist. Jag kan inte bli miljöpartist eftersom de inte förmått omfamna en strukturell maktanalys, men tro mig när jag säger att jag gärna vill att MP ska stå starka. Därför är det viktigt att de inte följer Dahl och Morians råd, just de råd som sakta med säkert kväver mitt eget parti.

Entry filed under: feminism, jämlikhet, politik, socialdemokraterna. Tags: , , , .

Man blir smutsig av att välja politiken Social entreprenör eller folkmordsmiljonär?

5 kommentarer

  • 1. Thomas Ekelund (@Hermantext)  |  9 november 2011 kl. 7:13 e m

    Anna, tack för spännande tankar! Och som socialliberal och nyväckt miljöpartist är det spot on. Men gör man det inte allt för enkelt för sig om man ska bortse från opinionen, för att själv skapa den? Var går gränsen mellan partistrategerna som utformar en politik för det godas skull, och de som faktiskt tycker för att påverka den samma?
    Jag undrar om det Sven Dahl och Stina Morian faktiskt säger är att de som formar partiets politik faktiskt måste lyssna på de som vill påverka den? Blir ett parti utan öron inte alldelse ointressant, kontextuellt?
    Jag förstår fullständigt att det blir rött ljus för procentjakt och opinionsfladder. Men beskriver inte du en absolut motsats som är lika besvärlig att navigera?

    • 2. Anna Ardin  |  9 november 2011 kl. 7:51 e m

      Att lyssna på opinionen är inte samma sak som att ha bra interndemokrati, där det senare är det viktiga. Partierna ska fatta upplysta beslut utifrån vad medlemmarna tycker, och värva medlemmar som representerar sympatisörerna. Om man börjar skilja på medlemmar och sympatisörer, om de två grupperna tycker olika, så är det medlemmarna som bestämmer. Förutsättningarna för att andra ska gå med måste då troligtvis förbättras. Göran Persson var en mästare på att argumentera mot partimedlemmarnas åsikter med argument om vad ”folket” tyckte, vad personer som inte stod för den socialdemokratiska ideologin tyckte, och skrämde folk att det skulle gå åt helvete om vi inte gav vad folket ville ha. Den rädslan sitter djupt inom S, och den rädslan har knäckt oss. När Myrdalarna drog upp visionerna om folkhemmet var det en förkrossande majoritet som inte höll med, men partiet stod upp och folkbildade, opinionsbildade och drev igenom vår moderna och jävligt effektiva välfärdsstat. Det måste vi fortsätta göra!

      • 3. Thomas Ekelund (@Hermantext)  |  9 november 2011 kl. 9:25 e m

        Good point! Men har inte samhällsstrukturen och partisystemet utvecklats som gör det svårt att dra paralleller till det ganska långsamma och omständliga bildandet av välfärdsstaten? I en tid där partitillhörigt blir allt mindre betydelsefull? Jag tror du har rätt i analysen att Perssons ”folklighet” drivit S medlemmar till rädsla. Men beror inte det på att S-ledningen plötsligt befann sig inför ett skifte i svensk politik, och tvingades agera för att försöka överleva? En situation som är ganska skild från miljöpartiets situation. Skiljer sig inte S och MP allt för mycket historiskt, för att jämförelsen ska förlora kraft?
        Jag tror den finns en realpolitik som är svår att bortse ifrån, men som skiljer sig från den Socialdemokratiska situationen. Väljarstödet! Det finns tillräckligt mycket styrka i, och intresse för det gröna alternativet för att partiet faktiskt ska ses som ett verkligt regeringsalternativ. Jag är jävligt lockad av den tanken. Därför att jag tror att rösterna lika gärna kan komma från socialister som liberaler. Inte bara från medlemmarna! Måste det inte gå att kompromissa i ett regeringsalternativ lika gärna som på en partistämma? Där individuell föräldraförsäkring och gratis kollektivtrafik också varit debattämnen?

  • 4. Mia  |  9 november 2011 kl. 9:44 e m

    Jag håller med dig Anna i allt du skriver.
    här är en länk att sprida vidare när facebook nu på nytt startar
    protester mot utförsäkringarna
    http://www.s-bloggar.se/p/kqdso/utfoersaekringarna-fortsaetter–delta-i-protesterna
    Du hittar länken här på Tord Oscarssons blogg.
    Sprid gärna vidare

  • 5. Sven-Eric Forsén  |  9 november 2011 kl. 11:23 e m

    Med Jonas Sjöstedt som ny V-ledare och med en Håkan Juholt som får föra ut sitt budskap, utan att blockeras av mediadrev, ligger vägen öppen för en rödgrön regering 2014. Jag tvivlar inte ett ögonblick på, att detta kan bli en realitet om Åsa Romson står inför ett val, att välja mellan en regering med S i förarsätet och i stället för M motsvarande roll. Socialdemokrater och miljöpartister – i förening – är bäst för vår politiska framtid!

    Sven-Eric Forsén


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: