Om staten kan beordra mig att donera min livmoder – varför inte min njure?

30 maj 2011 at 4:55 f m 7 kommentarer

Sitter i en stad i djungeln i Latinamerika.

Pratade nyss med en snubbe från landets liberala socialistiska parti.

– Tror ni på påven i Sverige? Frågade han.
– De flesta är protestanter i Sverige, och många svenskar protesterar faktiskt aktivt mot påven, han inte är så populär. Svarade jag.

– Men gamle påven väl? Sa han.
– Nej, faktiskt särskilt inte gamle påven. Sa jag.

– Varför?
– Ja, det handlar nog mest om sexuell och reproduktiv hälsa, vi vill ha sexualrådgivning och kondomer som ett sätt att minska aborterna istället för att förbjuda abort, och det håller inte påven med om, många upfattar honom tvärtom, att han vill öka de oönskade graviditeterna genom att man inte ska få prata och undervisa om det, eller skydda sig.

– Vi försöker införa striktare abortförbud här.
– Jaha, det var ju dumt.

– (tystnad)…är det som karnevalen i Rio hela tiden i Sverige?
– Vad menar du?
– Jo, karneval, det är som en sexfestival, alla är galna och springer runt och stjäl pussar, även om tjejerna inte alltid vill
– Nej, svenskar är kända för att vara ganska strikta och byråkratiska, det är bra tycker jag.

Det finns så mycket att säga om den här konversationen att jag inte vet var jag ska börja. Att liberala socialister vill förbjuda abort istället för att jobba på sätt som funkar i praktiken, att sexualupplysning och kondomer skulle hänga ihop med dekadens i allmänhet att män tar sig rätten att offentligt tvångshångla upp kvinnor, att förbud är ett effektivt sätt att minska antalet aborter, att det jämt är en massa män som tycker att de har legitim rätt att med statliga sanktioner tvinga kvinnor att upplåta en del åt sin kropp (inte åt en person, för en samling celler som saknar hjärna kan ju knappast ses som en människa även om det skulle kunna utvecklas till en människa) är några av spåren jag han fundera på medan min mun började jobba med att hitta nya samtalsämnen.

Men framförallt sitter jag och funderar på om jag verkligen ska ta abortdebatten jag är bjuden till i Almedalen, för tänk om vi hamnar här?  Abortförbudsmoralisterna har varit aktiva de senaste månaderna, vikten att debattera saken har lyfts även från finrummen, och det har kommit flera svar, som det här. Men ni kan säkert hitta själva om ni googlar.

Tycker ni att vi borde prata om det här?Jag är högst tveksam, ändå gör jag det.

Vi kanske bara ska låta den kristna högern fortsätta skrika ut i luften så kan vi fortsätta jobba för att stärka förutsättningarna för att undvika aborter (snarare än det tortyrklassade abortförbudet man har som lösning här i patriarkatets mecka). Känns det inte bara ganska tjatigt när förbudsgänget bara upprepar ”rätt till liv” och en massa skuldbeläggandekring mord och barns rättigheter (som om nån var emot) istället för att försöka föra en debatt som fokuserar på det de flesta har gemensamt: hur minskar vi antalet aborter?

Jag skulle vilja gå så långt som att kalla det ett slags intellektuell eller moralisk härdsmälta – när samhället och familjen återigen får rätten att beordra vissa människor (fertila kvinnor) vad de ska göra med sina kroppar.

På flyget hit såg jag filmen Never let me go. Det var nog en av de värsta filmerna jag sett, jag var helt chockad efteråt och fick inte ner luften ordentligt i lungorna. Filmen (se trailern ovan) handlar om att samhället beslutat att hålla sig med organdonatorer. Människor som föds upp för att donera sina vitala organ, och som i 30-årsåldern, ofta vid sin tredje eller fjärde donation är förbrukade. En film om var den moraliska gränsen för vad samhället har rätt att kräva av enskilda medborgare att de ska ge upp.

Det är min fasta moraliska ståndpunkt och personliga krav, att en sån viktig moralisk gräns går vid rätten att avbryta en oönskad graviditet, så länge fostret är en del av min kropp.

Entry filed under: feminism, kristen höger, kristen vänster. Tags: .

Vi är också humanister (med både hjärta och hjärna) HBT-rörelsens vänner måste bli mer realpolitiska

7 kommentarer

  • 1. Bengt  |  30 maj 2011 kl. 6:07 f m

    Det är faktiskt ganska så enkelt att undvika abort.
    Helt enkelt så innebär det att inte knulla runt och leva ett lösaktigt och slampigt omoraliskt leverne!
    Enkelt!

    • 2. Anna Ardin  |  30 maj 2011 kl. 2:35 e m

      Nej, det är inte att vara slampig som är problemet, utan om man inte använder preventivmedel. Att lägga samhällets moral på kvinnor att bära, och att ha ett sådant sjukligt fokus på begränsning av den kvinnliga sexualiteten som även du ger uttryck för tyder på dålig samhällsorganisering.

  • 3. Christine  |  30 maj 2011 kl. 11:00 f m

    Vad är det för abortdebatt i Almedalen? Jag ska (högst troligen iaf) till Almedalsveckan, jag kan komma dit och hejja fram dig :)

    • 4. Anna Ardin  |  30 maj 2011 kl. 2:32 e m

      Så du tycker att jag ska ta den?

      • 5. Christine  |  30 maj 2011 kl. 3:30 e m

        Hmm…Jag har blandade känslor kring detta. Jag skulle säga att det beror på vad det är för debatt, vilka som anordnar, vilka som deltar, vem som modererar, vad syftet är and so on. Tror du att det finns möjlighet till en bra debatt/diskussion?

        Grejen är att jag å ena sidan tycker att det ÄR en bra idé att låta den kristna högern och andra abortmotståndare skrika rakt ut ur luften, medan vi andra koncentrerar oss på andra saker och faktiskt försöker göra skillnad och nytta. Å andra sidan, om ”kristna högern” får fortsätta skrika fritt rakt ut utan att någon gång bli av brutna av någon som påpekar felaktigheterna så riskerar det att bli fler och fler som lyssnar på de där skriken, som går på tex Ja till Livets KONSTANTA förvrängningar av fakta. Så det är svårt.

  • 6. Jonathan  |  30 maj 2011 kl. 2:42 e m

    Medveten om att det är rätt förment av mig, som antagligen aldrig kommer att behöva göra valet av att abortera eller inte, att blanda mig in i debatten om abort och abortlagstiftningen. Ändå känner jag mig indragen i debatten då jag upplever att den förs på helt fel plan. Tänkte bara beskriva hur jag tänker om detta.

    Bland oss som är för fri abort (i juridisk mening) kan det ibland låta som att abort är något bra, lättvindigt, säkert och positivt. För ett samhälle som säger sig värna om människors välgång och hälsa torde varje abort ses som ett misslyckande. Nu kanske jag har helt fel i min föreställning om hur det är att gå igenom en abort. Att behöva genomgå processen är inget jag skulle önska någon. Fri abort blir en quick-fix som tillåter oss att blunda för att människor genomlider en avbruten graviditet på grund av orättvisa maktförhållanden mellan män och kvinnor, ekonomiska orättvisor och bristande samhälleliga institutioner. I en välfärdstat värd namnet borde ingen behöva göra abort av ekonomiska eller karriärmässiga skäl. Jag vet inte hur vanligt det är, men jag misstänker att det är en bidragande orsak som borde förtjäna att nämnas i debatten.

    Jag tror du identifierar en viktig aspekt av exempelvis katolska kyrkans hållning, att preventivmedel och sexualupplysning skulle leda till promiskuitet. Samtidigt kan jag känna att det saknas en aspekt i sexualundervisningen av att diskutera vad en sexuell förbindelse innebär psykiskt i fråga om ömsesidigt ansvarstagande etcetera. Jag kanske bara har för lite erfarenhet i frågan, men jag anser att en diskussion om psykiska eller metafysiska aspekter av sex vore relevant. En sådan borde gå att konceptualisera utan att därigenom moralisera över människors sexuella preferenser.

    Med tanke på vilket trubbigt verktyg lagstiftning utgör är det ju mest bara tragikomiskt att förespråka reglering av aborträtten, lite som metaforen med att kissa i byxorna för att bli varm. Abortmotståndare borde istället fokusera på att arbeta för sociala reformer som gör aborter på bas av ekonomiska, sociala eller karriärmässiga skäl blir överflödiga och sluta skuldbelägga dem som utför eller behöver genomgå en abort utan istället det samhälle som nekar många människor möjligheten att ta hand om sina barn.

    • 7. Anna Ardin  |  30 maj 2011 kl. 3:21 e m

      Jag är helt enig! Jag tycker att det är djupt tragiskt att kristna debattörer som står till vänster i ekonomiska frågor, som ser strukturer av ojämlikhet ändå argumenterar för förbud, eftersom det är den kristna högerns agenda. Det finns liksom ingen tillgänglig position att ta om man är emot abort. Jag har skrivit om det tidigare bland annat i Dagen, på Kristen Vänster och här på min egen blogg. Till exempel Nasrin Sjögren är en sån som verkligen borde försöka argumentera för reformer istället för förbud, eftersom hon är en av de kristna debattörer som är seriösa i att värna liv (att exempelvis driva djurrätt eller motverka dödsstraff parallellt är tydliga tecken på att man är på rätt spår).


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: