En islamofobisk strategi som sprider sig (även inom S)

29 mars 2011 at 2:43 f m 18 kommentarer

Omar Mustafa, scout

Omar Mustafa är vice ordförande för vår förening Hjärta - Troende Socialdemokrater i Stockholm. En social entreprenör med ett brinnande engagemang för att reformera socialdemokratin och samhället till det bättre. Personen på bilden har inget samband med texten... än.

Jag är så otroligt trött på hur folk med en uttalat ”välvillig antiislamofobisk” målsättning tar varje chans att smutskasta och misstänkliggöra alla med en muslimsk identitet som vill göra något. Krav som ställs på muslimer ställs inte på nån annan, språktester, PK-tester, HBT- och feministtester, ”att aldrig ha träffat nån som på minsta vis är kopplat till något av ovanstående”-tester.

Så fort en person med muslimsk bakgrund börjar få någon form av inflytande verkar hela det etablerade samhället – inklusive Socialdemokraterna! – göra gemensam sak med rasisterna och rotar fram någon aldrig så vagt litet bevis för att han eller hon matchar fördomarna och därför fort ska exkluderas. Det handlar om viskningar i korridorerna om att den och den ska man se upp med, att den och den inte ska kopplas till oss, kanske kan man ta nån annan, nån som inte sticker ut, nån som är tyst och snäll, som inte utmanar några strukturer helst, som inte ännu fastnat i vårt enormt finmaskiga särskilda muslim-nät.

Ett av de vanligaste argumenten är att han eller hon, någon person från samma organisation eller kanske en släkting vid något tillfälle för något år sedan bjudit in någon galen homofob, kvinnohatare eller antisemit till ett seminarium (som handlade om något annat). Tro mig när jag säger att jag avskyr homofobin, kvinnohatet och antisemitismen. Jag jobbar mot det hela tiden. Det är starka och otäcka känslor och åsiktsströmningar – som finns i varierande grad överallt. Visst behöver vi lyfta och peka på när folk diskriminerar, när de är intoleranta – och kritisera dem. Men! Dels måste vi ge folk en break och dels måste vi ha samma standard för alla. Den här guilt by association-grejen leder inte framåt.

Jag har själv varit med att bjuda in folk som haft något viktigt att säga om någon av mina hjärtefrågor, men som sedan visat sig vara antisemitiska konspirationsteoretiker eller ha en skev kvinnosyn. Det är ju inte bra, men eftersom jag inte är muslim så har ingen kritiserat mig för det, vilket ju egentligen är helt rimligt. För om man skulle ha krav på hundraprocentig politisk korrekthet för alla föreläsare så skulle det knappast bli några föreläsningar! Vissa saker måste mina föreläsare stå för själva, det kan liksom inte vara min sak att ta ansvar för vad alla jag relaterar till på olika sätt tycker. Även om jag skulle vara muslim.

Vem är din förebild? Gandhi, Martin Luther King? Nån annan? Då undrar jag om du kan svara på: Vad tyckte Gandhi om pedofili? Vad hade Martin Luther King för kvinnosyn? Och vad tycker alla andra hjältar som radas upp som beundransvärda om exempelvis judar, romer eller folk som sitter i rullstol?

Jag vet inte! Och kanske vet inte du heller, ändå vågar du säga att personen är en hjälte. Om du och din förebild båda vore muslimer så skulle du vara ute på jävligt hal is just nu.

Jag hoppas att Mahatma inte hade nakna småflickor i sängen, jag hoppas att Dr King var superfeminist som varken köpte eller slog horor och visst vore det härligt om det fanns perfekta människor, fria från intolerans och fördomar och som tycker precis som du och jag tycker att man ska tycka (alltså inte som vi tycker, utan just som vi tycker att man ska tycka, eller i alla fall som vi tycker att muslimer borde tycka).

Poängen är att vi inte frågar – om personen inte är muslim förstås, för då är det en helt annan sak. Då är det plötsligt en PK-tentamina som åker fram på bordet.

Alla ni som hatar ”politisk korrekthet”, och som brukar försöka håna mig för att jag strävar efter det. Varför är det så viktigt att just muslimer är så himla PK?

Inför anställningsintervjun eller inför det politiska uppdraget kollar vi noga upp Omar och Muhammed, lyssnar på allt det trollen grävt fram om dem och – om det inte finns något att gå på – så ställer vi dem till svars för någon annans uttalanden. De får inte ändra sig, inte försvara sig och så måste de ta ansvar för vad alla andra som också kallar sig muslimer någonsin gjort.

(Som kristen tar jag härmed avstånd från Ku Klux Klan och korstågen, som anhängare av en sekulär stat tar jag avstånd från Hitler och Stalin och som kvinna tar jag avstånd från Lorena Bobbitt och Ayn Rand – dock bara pga hennes åsikter, det jag har emot henne har inget att göra med att hon var judinna osv.)

Framförallt är argumenten man lyckas skrapa fram alltid tungt vägande för att utesluta muslimer ur det offentliga och politiska livet. Att Bengt som fick jobbet iställer hatar homosexuella eller att Åke som fick sitta i kommunfullmäktige slagit sin fru får vi inte veta, för vi frågar inte. Inga rasister hjälper oss att rota fram faktan. Alla människor har brister. Det är bara det att bristerna spelar kanske hundra gånger större roll om du råkar vara muslim.

Suck… sorry utbrottet.

Den här gamla artikeln är ett skitbra exempel på problemet, att kraven ska ställas på (våra – sic) invandrare, det ska va särskilda krav på dem ”vi” misstänker för att inte vara PK (trots att ”vi” inte ens vill att majoritetsbefolkningen ska vara det, så märkligt att det blir kul när bloggen politiskt inkorrekt försöker beslå min baby Islam & politik med bla könsförtryck), särskilda språktester, särskilda klädlagar, särskild särskildhet och extra allt.

Läs också Lena Sommestad om Juholt och den sociala ingenjörskonsten om ni vill känna er lite pepp kring strömningar i Socialdemokratin istället för att fokusera på irriterande smygisrasiststrategier…

UPDATE
Läs Omar Mustafas inlägg på Newsmill ”Negativa generaliseringar en del av islamofobisk idétradition”. Det bevisar min poäng att varenda muslim som på minsta vis tycker något politiskt, eller ännu hellre – kandiderar till minsta politiska uppdrag – måste utstå denna förnedrande inkvisition och misstänkliggörande.

Entry filed under: islam, kristen vänster, politik. Tags: , .

+ och – med Håkans tal Första multireligiösa S-föreningen startad!

18 kommentarer

  • 1. TK  |  29 mars 2011 kl. 12:33 e m

    Visst är det kul att ni som lägger er i fosterställning med islamfobi

    Ni kan ALDRIG säga något POSITIVT om rättsystemet islams SJUKA lagar

    Hur många muslimer är inte homofober?

    Hur månag muslimer hatar inte judar?

    • 2. Anna Ardin  |  29 mars 2011 kl. 2:10 e m

      Det finns mycket positivt inom religionerna och deras böcker, och mycket som inte kan läsas, bör läsas eller faktiskt läses bokstavligt. Det som är sjukt är hur du och dina meningsfränder kastar ut svepande kommentarer om hela grupper på ett sätt som inte kan ses som annat än rasistiska strategier, oavsett om du är medveten om det eller inte. Hur många människor är inte homofober? Hur många män hatar inte kvinnor? Hur många kristna är inte islamofober? Det finns en massa intolerans, vi måste jobba emot den var den än uppstår.

  • 3. Mahamed Ali Abdi  |  29 mars 2011 kl. 2:16 e m

    TK – Ni (sd) säger talar aldlrig om rättsystemets systematiska diskriminering av människor med annan etnisk ursprung än svensk i Sverige.

    Hur många kristna/svenskar är inte homofober?

    Hur många sverigedemokrater hatar inte invandrare?

    Om detta talar du tyst. Intressant….

    Bra blogginlägg Anna. Hoppas det går fint med hjärta!

    Mvh Mahamed

  • 4. Bo  |  29 mars 2011 kl. 5:11 e m

    Du som feminist använder väl uttrycker ”mäns våld mot kvinnor”. Hur generaliserande och diskriminerande är inte det? Byt till ”våld i nära relationer”.

  • 5. Johan Kraft  |  29 mars 2011 kl. 5:34 e m

    Ganhi var sannolikt homosexuell, och lämnade sin hustru för en tysk bodybuilder.

    Säg mig vad det är som är så fint med islam? Var hittar jag det muslimska kärleksbudskapet. Koranen gillar ju inte precis olika….

    • 6. Anna Ardin  |  29 mars 2011 kl. 5:43 e m

      Toppen, då vet vi det, han var även tydligt pro-muslimsk. Visa mig var jag hittar ditt kärleksbudskap.

  • 7. Johan Ingerö  |  29 mars 2011 kl. 6:42 e m

    Jag tror du misstolkar betydelsen av begreppet politiskt korrekt. Det handlar inte om att tillämpa samma standard överallt, utan tvärtom att inte göra det.

    Exempelvis är det politiskt korrekt att skriva och prata vitt och brett om könsmaktsstrukturer, men enbart hur de ter sig i västvärlden. Det är även politiskt korrekt att vara motståndare till barnaga, men bortse från att bruket är vanligare bland utrikes födda än bland svenskar.

    Ett exempel taget direkt från er broderskapare är att ni gärna angriper KD för vad ni påstår vara homofobi, men försvarar de muslimska socialdemokraterna när de plockar bort ”sexuell läggning” från listan över saker som ska respekteras. See my point?

    Det är inte åsikterna som åsyftas med politisk korrekthet, utan rädslan och hyckleriet som kommer till uttryck i det ovan nämnda.

    (Och innan du spårar du och börjar anklaga MIG för rasism eller liknande, vill jag bara påpeka att jag är barn till två utrikes födda, har mina omedelbara rötter i tre länder och har barn med en person från ett fjärde land. I dessa politiskt korrekta cirklar måste man ju tyvärr poängtera sådant.)

    • 8. Anna Ardin  |  30 mars 2011 kl. 1:36 e m

      Ah, det är ju en asintressant definition av pk, seriöst, att det är olika regler, för det är ju just det jag pekar på. Att kraven är högre och framförallt BÖR vara högre på dem som är i maktpositioner, där deras politik spelar större roll, där det finns bättre möjligheter att ställa folk till svars är självklart tycker jag, och inget att sticka under stol med. Broderskaps muslimnätverk har drivit HBT-frågor, att peka på en liten miss som symbolfråga och jämföra med KDs aktiva kamp mot att vara lika inför lagen är larvigt, men jag fattar din poäng. Kulturrelativismen är ett problem, jag tycker inte att det är ok att hälsa olika på kvinnor och män till exempel, om det är viktigt att inte skaka kvinnor i hand så är den självklara lösningen att inte heller skaka män i hand. Självklart ska man inte bli av med rättigheter eller försörjning på grund av att man beter sig socialt inkompetent, eller för att man är homofob eller liknande, men det finns ändå jämlikhetsprinciper jag inte backar på. Där är jag helt enig med dig om att det finns drag av att illegitimt ha olika standard. Det gynnar ju inte direkt muslimer att de anses ha rätt att vara typ lite dåliga…

  • 9. Kristoffer  |  29 mars 2011 kl. 8:15 e m

    Menar du alltså att du inte skulle kritisera KD om de bjöd in Åke Green till en föreläsning för partiet? Det skulle i alla fall jag göra. Och därför känns det tryggt för mig att även kritisera andra föreningar och liknande som bjuder in kända homofober eller antisemiter eller liknande.

    Det är fel att varje muslim ska få stå till svars för en galnings fördomar. Men däremot ska en muslimsk förening som bjuder in galningen göra det. Likväl ska de muslimer som är medlemmar i föreningen göra det eftersom de valt att medverka i föreningar som frotterar sig med fördomsfulla människor.

    • 10. Anna Ardin  |  30 mars 2011 kl. 12:16 e m

      Absolut! Jag skulle bli svinarg om de bjöd in Åke Green, och jag blir arg när man bjuder in otäcka rasistiska gubbar oavsett vad de har för religion eller var i världen de kommer från. Men om någon skulle göra bedömningen att det är intressant att lyssna på Åke Greens tankar om organisationsbygge, eller att någon bjuder in Jimmie Åkesson till en debatt, eller fixade ett seminarium med Khadaffi för tio år sedan eller vad som helst, så skulle inte den som bjöd in, och ännu mindre ALLA från den organisationen för alltid vara bannlysta från att sitta i kommunfullmäktige. Fattar du skillnaden?
      Dessutom är det larvigt att säga ”frottera sig med” för att man träffas, har dialog och bygger nätverk. Hur ska vi kunna organisera ett samhälle om man inte får umgås med fördomsfulla människor? Hur ska någon kunna sluta vara fördomsfull och hur ska vi undvika att vi bildar helt vattentäta grupperingar i samhället om vi inte kan acceptera brister hos varandra?

  • 11. Bo  |  30 mars 2011 kl. 11:11 f m

    Du som feminist använder väl uttrycker ”mäns våld mot kvinnor”. Hur generaliserande och diskriminerande är inte det? Byt till ”våld i nära relationer”. Vore intressant att höra ditt svar!

    • 12. Anna Ardin  |  30 mars 2011 kl. 11:42 f m

      Våld i nära relationer är också ett problem, men mäns våld, mäns våld mot män och mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt jämlikhetsproblem som bottnar i samhällets syn på könsroller, uppfostran av pojkar och ursäktande av beteenden i gråzonen. Män är strukturellt överordnade män, muslimer är inte strukturellt överordnade majoritetssvenskar, att byta ut begreppet mäns våld mot kvinnor vore att dölja det strukturella problemet och försvåra möjligheterna att göra nåt åt det.

      • 13. Bo  |  31 mars 2011 kl. 7:37 e m

        Tack för svar!

        En sista fråga om detta:
        En kvinna som slår en man
        eller en lesbisk kvinna som
        slår en annan kvinna, hur
        förklarar man det i feministiskt?

        • 14. Anna Ardin  |  1 april 2011 kl. 12:28 f m

          Människor försöker alltid att missbrukabruka makt i relation till varandra, och det behöver vi arbeta emot, med tydliga lagar och moraliska regler. Det är inte ok att slåss, inte i nära relationer, inte på krogen och inte ute på stan, oavsett vilket kön man har. Men det finns en struktur. Det är det feminismen säger. Att det finns en struktur där kvinnor har mindre makt över sina kroppar och sina liv än män, där kvinnor är mer rädda, har mindre muskelmassa och där våld och våldtäkter i nära relationer är ett medel för uppräthållande av patriarkatet. Det är ett medel som går i en systematisk riktning från män till kvinnor. Man måste se att det är så för att kunna göra något åt det. Även om vi löser det systematiska så kommer vi förstås inte att lösa alla brott, eller få folk att sluta slåss. Det är en allvarlig fråga, men något som drabbar individuellt. Det systematiska våldet som män utövar mot kvinnor får konsekvenser för alla män och kvinnor. Bilden av män som mer farliga och våldsamma missgynnar män. Och att kvinnor ständigt lever med ett latent hot om våld som man måste anpassa sig till skadar alla kvinnor (om man går ut i en mörk park, följer med fel man hem etc så anses man ofta få skylla sig själv om man blivit överfallen på ett helt annat sätt än män som blir rånade). Det skadar kvinnors rörlighet i samhället, det skadar kvinnors möjligheter att ta plats och göra sig hörda och får i förlägningen konsekvenser för det jämlika deltagandet i politik och samhälle. Är du med?

  • 15. Per Rosendahl  |  31 mars 2011 kl. 6:17 f m

    Islam är en värdig religion.Kvinnor framträder aldrig på bild urringade.Det ser vi mer o mer i vårt ”fria” land.Urringningar som ett politiskt argument anyone?

    • 16. Anna Ardin  |  1 april 2011 kl. 12:45 f m

      I valstugan inför kyrkovalet kom det fram en tant och använde det argumentet. ”Man ska visa upp det fina man har” sa hon, som argument för att svenska kyrkan inte ska samarbeta med muslimer. Jag sa att jag inte hade urrigning för att det var kallt, och att hon skulle skita i vad andra människor hade för urrigning. Tror inte att hon tänkte rösta S efter det.

  • 17. Roger Svensson  |  31 mars 2011 kl. 3:35 e m

    Det handlar ju inte om att det rör sig om invandrare utan om människor som bekänner sig till en övertygelse, islam, som både i urkunder och praktik ofta går stick i stäv med den ”politiska korrekthet” som i övrigt präglar socialdemokratin (hur många ”HBT-vänliga”, radikalfeministiska muslimska samfund finns det t.ex.?). Är ju knappast förvånande att folk reagerar på denna uppenbara motsättning, eller skall man blunda för detta bara för att det rör sig om människor med invandrarbakgrund?

    • 18. Anna Ardin  |  1 april 2011 kl. 12:59 f m

      Nej, jag stöttar inte bara radikalfeministiska människors medborgarrätt, och jag kräver inte att alla organisationer människor är med i ska vara HBT-vänliga för att medlemmarna ska få delta i samhällslivet. Det vore dumt, för då skulle nästan ingen få vara med. Det är ett stort missförstånd att jag (och många andra som blir anklagade) skulle ursäkta exkluderande attityder och åsikter bara för att de kommer från minoriteter. Det är bara det att det islamistiska hotet inte på långa långa vägar är lika stort som det ges utrymme. Och det är definitivt inte ett större hot än att klyftorna och polariseringen i samhöllet ökar. Där har vi ett verkligt hot, och inget inbillat där man plötsligt är farlig bara för att man inte är radikalfeminist (sic).
      Det sitter en svenne, en muslim och en rik gubbe vid ett bord med 12 semlor. Gubben äter upp 11 semlor. Då viskar SD till svennen: se upp med muslimen, han tänker ta din semla.


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: