Jag tror på en Gud som är jämlik – och nu är det också ett problem

27 februari 2011 at 8:06 e m 44 kommentarer

Igår på DN debatt tycker jag att Lena Andersson var ganska anal när det kommer till tolkningar av kyrkans och troende människors intentioner. Hon menar att det faktum att Svenska Kyrkans nya reklam säger ”Ja till respekt. Vi tror på en Gud som inte gör skillnad på människor” är dåligt, betyder att man står för polyteism och självförhärligande.

Det verkar som att Lena Andersson är rädd för att förlora sin fiende. Om religion inte längre är det som Humanisterna och de religiösa fundamentalisterna kommit överens om att den är, vem ska man då slåss mot utom sina väderkvarnar? Jag tror på en Gud som är jämlik, och nu är det också ett problem liksom?

Det finns ingen minsta gemensam nämnare mellan olika kristna tror jag, och skillnaderna är större inom varje religion än mellan företrädare för olika religioner. Jag vill till exempel inte säga att ku klux klan eller tepartyrörelsen eller Sverigedemokraterna inte är kristna, det får stå för dem, men den rasistiska kapitalistiska gud många bland dem tror på har jag svårt att föreställa mig är samma Gud som den jag tror på.

Jag tror inte att deras gud finns, i alla fall inte de delar de tillber som gör skillnad på människor, så hur gör det mig till polyteist? Och vad skulle det rimligtvis kunna spela för roll (för Andersson)?

Den Gud jag tror på är lika med hjärtat bakom allt, en Gud som bor i mig och allt utanför. Troligtvis samma Gud som många av mina progressiva muslimska vänner tror på. Med stor sannolikhet samma Gud som finns i alla gudar som mina polyteistiska vänner tillber. Min Gud finns i världsalltet och i kärlekskraften som andra vänner håller högst.

Kanske är deras tolkning närmare sanningen, kanske har vi alla rätt, eller fel. Kanske är det så att Humanisterna har rätt, att vi är helt ensamma och inget fanns före och inget kommer finnas efter, men varför är det så viktigt att tro det?

Och min stora fråga är: varför är det så himla viktigt för vissa ateister, som Lena Andersson, eller ännu mer Christer Sturmark, och religiösa fundamentalister, som exempelvis den kristna högers härförare Siewert Öholm, att definiera vad andra ska tro för att få kalla sig kristna? Vi ser samma samarbete mellan Sverigedemokraterna som vill bestämma vad islam innebär och definiera det åt muslimerna och muslimska fundamentalister.

Men nu får det faktiskt räcka, vi är tusentals och åter tusentals troende som är progressiva och strävar efter jämlikhet utan att det på minsta vis krockar med vår religion. Sluta försöka få oss mer ojämlika.

Entry filed under: broderskapsrörelsen, jämlikhet, kristen höger, kristen vänster, politik, religion, socialdemokraterna. Tags: , , , .

De släppte inte in mig i Spanien Ett sexistiskt särintresse

44 kommentarer

  • 1. Mittenradikalen  |  27 februari 2011 kl. 9:59 e m

    Du är lite konstig. Du anklagar andra för att försöka definiera deras religion för dem, men du gör ju exakt samma sak själv.

    Jag är sverigedemokrat, inte troende kristen, men tror på grundläggande kristna värderingar så som de oftast betonas i vår tid.

    Jag tar mig också fräckheten att kritisera islam, inte så mycket för dess religiösa del som har likheter med kristendomens gamla testament, utan för dess religionsideologiska del så som den tillämpas idag. Jag uppfattar att det som idag dominerar inom islam är fanatism, underkastelse, oförenlighet med demokrati (vi får se om de arabiska revolutionerna kommer tvinga mig att ompröva den punkten, vilket jag inte tror men faktiskt hoppas), diskriminerande människosyn inkl. kvinnoförtryck, dogmer, tvång, hot, aggressioner mot oliktänkande, m.m.

    Du håller förmodligen inte med, men alla som lever i ett modernt samhälle får finna sig i att kritik och olika uppfattningar förekommer kring alla ideologier, vare sig de har en religion bakom sig eller inte.

    • 2. Anna Ardin  |  3 mars 2011 kl. 12:02 e m

      Det gör jag väl inte? Försöka definiera SD:ares religion alltså. Jag tycker att de har fel, men jag skriver ju ganska tydligt att jag inte tycker att det finns nån minsta gemensam nämnare för att få kalla sig kristen.

  • 3. Jean Paul Marat  |  28 februari 2011 kl. 2:30 f m

    Lena Andersson är briljant. Som agnostiker, eller värdenihilist, är det svårt att förhålla sig till Svenska Kyrkan eftersom den numera är avkristnad. Den har övergett sin tusenåriga värdegrund och låter sig numera dikteras av rådande trender i samhället. RFSL och feminismen har, exempelvis, ersatt bibeln som inspirationskälla för Svenska Kyrkan. Då blir ju budskapet bara en humanism bland andra humanismer! Det är det hyckleriet Lena Andersson skärskådar. På ett mycket elegant och välskrivet sätt dessutom!

    • 4. Anna Ardin  |  28 februari 2011 kl. 11:43 f m

      Jag tror på en gud son inte gör skillnad på män och kvinnor, en gud som är feminist, och det finns det många som inte gillar. På samma sätt som många inte gillar den antirasistiska guden, eller guden som jämställer människor oavsett sexuell läggning. Och dessa människor använder sig av de trick de kan för att fortsätta göra skillnad. Ett vanligt trick är påtvingad bokstavstro utifrån sin egen tolkning. Och den påtvingade bokstavstron kan vara från både den religiösa högern eller från ateister som vill göra skillnad. Andersson vill dock inte, till skillnad från Janne här, göra skillnad, hennes mål är jämlikhet och hon är feminist. Därför borde hon inte låna ut sig till sådant som motverkar hennes syften, utan istället samverka med oss troende som tror som hon, istället för att samarbeta med såna som du.

      • 5. Jean Paul Marat  |  2 mars 2011 kl. 2:00 f m

        Lena Anderssons inlägg är antiklerikalt. Hon skärskådar den kyrka (Svenska Kyrkan) som i hopp om ökad popularitet överger sin egen tusenåriga lära för att fånga samtidens koder. Hon blottlägger de, förment, kristna som tror att religionen är ett slags marknadsplats där man själv väljer de delar av förkunnelsen som passar ens egen livsstil – ungefär som vilken mondän New Age-lära som helst. Lena är icke-troende och, såvitt jag vet, inte heller feminist. Vad hon skulle ha gemensamt med dig förstår jag inte.

        • 6. Anna Ardin  |  2 mars 2011 kl. 11:33 f m

          Hon är feminist och strävar efter jämlikhet.

          • 7. Jean Paul Marat  |  2 mars 2011 kl. 11:32 e m

            En feminist kan inte sträva efter jämlikhet: det är en oxymoron. Jag strävar efter jämlikhet mellan könen och kan således inte vara feminist. Jag skulle tro att Lena Andersson resonerar på samma sätt. Jag har aldrig hört henne uttala att hon är feminist. Bevis, tack!

            • 8. Anna Ardin  |  2 mars 2011 kl. 11:55 e m

              Du är ju helt snurrig i huvudet. I typ alla frågor där jag argumenterat för faktiska lösningar för att nå jämlikhet mellan könen har du ju argumenterat emot. Du är bara för jämlikhet i retoriken, eller så förstår du inte logiska sambandskedjor. Jag lutar dock åt att du är emot. Feminist betyder att se att det finns ojämlikhet mellan könen till kvinnors nackdel och vilja göra nåt åt det. Varken mer eller mindre. Ge mig först bevis på att du är för jämlikhet, så ska jag ge dig bevis på att Andersson är det sen.

            • 9. Jean Paul Marat  |  3 mars 2011 kl. 2:14 f m

              Jämlikhet innebär alla människors lika värde. Jag tar varken ställning för kvinnorna (feminism) eller för männen (maskulinism). Jag bejakar båda könens lika värde genom att förhålla mig neutral till sexistiska särintressen. Svårare än så behöver det inte vara. Sedan är ju det en helt annan sak att alla dessa utopier sällan har någon bärighet i verkligheten. Mona Sahlin, exempelvis, anser att jämlikhet innebär att hon ska ha fem gånger högre lön än en undersköterska. Nå, hur var det med Lena Andersson: Kan du bevisa att hon är feminist?

            • 10. Anna Ardin  |  3 mars 2011 kl. 9:02 f m

              Man kan förstås hitta på egna definitioner på ord, men dina definitioner ovan är felaktiga enligt samhällets språkliga överenskommelser. Du anser alltså inte att det finns en struktur som missgynnar kvinnor idag? Förnekar du könsmaktsordningen? Lite allmänt tyckande är inte bevis, jag vill veta en kritisk massa av reformer och politiska åtgärder du är för, i syfte att åtgärda den ojämställdhet som finns. Gärna med länkar till ställen där du drivit dem, men att du räknar upp dem här räcker. Hur ska vi åtgärda att kvinnor tjänar mindre än män till exempel? Eller att män har så oerhört mycket sämre relationer till sina barn än kvinnor?

    • 11. Li-Ni  |  28 februari 2011 kl. 5:27 e m

      @ J.P.Marat: Vilken ”Svenska Kyrkan” tänker du på? Den jag känner är i själva verket väldigt tydligt blandad av just alla grupper som nämns i Ardins text:
      Den har INTE släppt bibeln,
      Den låter sig INTE dikteras av rådande trender,
      Den har INTE släppt sin tusenåriga tro för feminism och RFSL,

      DÄREMOT har den i olika mån börjat referera till företeelser i sin omgivning, varpå givetvis vissa kritiserar somt och omfamnar somt, andra har precis motsatta åsikter – precis som jag gissar är fallet i din värld – så vad är problemet? Kanske att vi kan tvingas acceptera närvaron av flera sanningar, vilket om du är agnostiker/värdenihilst (som Hägerström eller?) inte borde vara något problem. Därför kan jag nog också känna mig lite kritisk till ditt inlägg A, samtidigt som jag håller med dig. Jag kan också känna mig mer befryndad med många muslimer, och tycka att det ibland är större skillnad inom kristendomen, men jag skulle ändå inte vilja säga att en kristen Sverige demokrat inte är kristen. Däremot ger jag dig helt rätt i din slutkläm, om många ateisters rädsla att tappa sin huvudfiende när de upptäcker att kristen tro (eller Islam) inte alls är så ”dålig” som de i sin retorik förutsatt.

  • 12. Sven  |  28 februari 2011 kl. 6:52 f m

    ”Religiös verksamhet är ren vidskepelse. Vår situation är helt enkelt den att vi är totalt ensamma.

    Det har aldrig uppvisats något som helst bevis för att människan har haft kontakt med någon kosmisk maktinstans. De religiösas oblyga påståenden att de blivit upplysta av någon superhärskare och mottagit direktiv, instruktioner och evighetslöften har ingen verklighetsgrund. Religiös verksamhet är ren vidskepelse. Vår situation är helt enkelt den att vi är totalt ensamma. Vi har planetens och vårt öde helt i egna händer. Vi har ingen ”utomstående” som hjälper oss, ingen som vägleder oss, ingen att fråga eller skylla på.

    Vår hemvist är en liten obetydlig planet, Säkerligen en av miljarder andra där samma typ av experiment (?) pågår, Avsikten med universum, med livet, har vi ingen som helst information om. Vårt vetande inskränker sig till studier av de 6 procent som utgör vanlig materia, Det mesta som konstituerar vårt universum förstår vi inte. 74 procent är något som kallas mörk energi och 20 procent benämns mörk materia.

    Det vi anser oss ha konstaterat är att vårt universum kom till på något sätt för 13 700 miljoner år sedan, För 4 600 miljoner år sedan bildades vår stjärna och dess planeter. Livet kom kanske med nästan från början, Hur det blir liv i död materia har vi ingen aning om. Under 4 000 miljoner år var planeten infekterad. Först pyttesmå livsfrön, sedan encelliga former och så småningom bakterier var länge planetens form av liv. Först för 700 miljoner år sedan, när något kravlade upp på landbacken, började det bli fart på evolutionen, För så där 10 miljoner år sedan kunde skådas något människoliknande. Tiden fram till nu är kort och har inte räckt för att åstadkomma mer än en medioker produkt.

    Trött på det religiösa svamlet”
    Ur dagens corre. Det säger det mesta. Att du dessutom är sosse gör att man tar sig för pannan.
    Sven

    • 13. Anna Ardin  |  28 februari 2011 kl. 11:46 f m

      Ja, sorgligt. Vetenskapsfundamentalism är knappast mer rationellt än nån annan typ av fundamentalism.

    • 14. Henrik  |  28 februari 2011 kl. 1:47 e m

      Jag har inget att invända mot de vetenskapliga teorierna om universums och livets uppkomst, tvärtom, de berikar mig och ökar min respekt för allt det stora och fantasiska vi får vara en del av. Dock är det huvudlöst att tolka dessa teorier som bevis mot Guds existens. Det finns ingen logisk konsekvens i en sådan slutsats.

  • 15. Johan Ingerö  |  28 februari 2011 kl. 9:59 f m

    Jag har alltid tolkat den kristna guden som ståendes över mänskliga drag som rasistisk, kapitalistisk eller för den delen socialistisk. När Gud reduceras på det viset blir han mer som gudarna i grekisk, nordisk eller romersk mytologi. De var ju som en mäktigare sorts människor, komplett med brister som avundsjuka, stingslighet och annat mänskligt.

    Det som tycks förena den kristna högern i USA och den kristna vänstern i Sverige är att de helt bortser från den kristna uppfattningen att Gud har skapat människan till sin avbild. De ägnar sig i stället åt att skapa Gud till sin avbild. Så kan gud i Sverige bli en Helle Klein som vill bygga ut socialförsäkringar, och i USA en Pat Robertson som vill hindra homosexuella från att tjänstgöra i armén. I båda fallen är det lika osmakligt, lika falskt och lika skenheligt.

  • 16. Simon Wessbo  |  28 februari 2011 kl. 12:18 e m

    Fint skrivet. KG Hammar sa nåt i stil med att ”de blir arga för att vi inte sitter stilla när de skjuter på oss”.

    Tycker det är lite trevligt att det blivit provocerande att tro på en gud som är kärlek, som känner varje människa, och hjälper förtryckta och ger hopp. Jag vågar säga att de flesta kristna och andra religiösa i Sverige tror just på en sådan gud.

  • 17. Patrik, Ängelholm  |  28 februari 2011 kl. 3:04 e m

    Synd att du censurerar åsikter.
    Eller kom mitt inlägg bort?

    • 18. Anna Ardin  |  28 februari 2011 kl. 3:37 e m

      Hade fastnat i spamfiltret men är nu hittat.

  • 19. Per Rosendahl  |  28 februari 2011 kl. 8:41 e m

    Att tro på Gud handlar om att TRO.
    Samt att göra goda gärningar allt enligt principen allt vad du viljen att människorna skolen göra dig skolen du ock göra dem.
    Den som tror på Gud hjälper en utvisningshotad familj genom att gömma den i sitt hem.
    Hur många klarar det må så vara kristen,muslim,katolik,hinduist eller annat?

    Dessutom gäller kravet göra gott utan att skryta om det i en blogg.
    Nu blir det svårare.

    Problemet med vår västerländska civilisation är att många bytt ut Gud mot sig själv.Satt sig själv i centrum.
    Det är den värsta formen av o-tro.

    • 20. Anna Ardin  |  1 mars 2011 kl. 2:31 f m

      Jag kan inte gömma nån familj i min etta utan att gå under som människa, och i övrigt tror jag att det skulle vara ett för stort åtagande för mig i alla fall, så för mig är det inget bra mått på tro. Att inte ”skryta” om vad man gör, att inte prata om politik och att inte skriva nåt på bloggar tycker jag inte heller låter som alls nåt bra mått på hur mycket man tror. Jag är inte ens säker på hur det skulle kunna vara ens politiskt eftersträvansvärt att alla ligger lågt med vad de tycker och gör. Eller är det bara troende som ska hålla tyst? Verkar inte som en riktigt bra väg framåt oavsett…

      • 21. Per Rosendahl  |  1 mars 2011 kl. 9:12 e m

        Har man bara viljan kan man offra hur mycket som helst för någon annan människa.Det är helt i Jesus anda om det är TRO och inte
        hur JAG ska säljas vi diskuterar.

        Tänk om all den samlade energin som las ned på meningslöst bloggande istället las ned på att hjälpa andra människor DÅ kan vi prata om tro i ordets rätta mening.

        Jag är också en syndare härvidlag.

        • 22. Anna Ardin  |  1 mars 2011 kl. 10:57 e m

          Meningslöst bloggande, meningslöst kommenterande, meningslös politik, meningslöst arbete att diskutera med och förstå varandra… ja, tur att inte alla tycker att samma saker är meningsfulla eller meningslösa, vilken hemsk likriktad värld vi skulle ha. Eller det anarkistiska paradiset. Vem vet.

          • 23. Per Rosendahl  |  2 mars 2011 kl. 6:58 f m

            Att tro är att göra sig själv mindre än Gud.Att inte förhäva sig.
            Jag har ingen aning om hur världen ska se ut eller hur andra människor ska vara.
            Jag har fullt upp med att försöka ändra mig själv till att verka i guds anda.
            Vår tids problem är att människan ,den västerländska,bytt ut Gud mot sig själv.
            Detta ser vi inte bland muslimer .
            De accepterar att Gud är större än människan.
            Därav deras styrka.Och lycka.
            Vi kommer gå under samtidigt som vi tittar oss i spegeln för att se hur tjusiga vi är.
            Bloggande är självupptaget o handlar om att sätta sig själv i centrum.
            Ingen kristen handling enligt mig.

            • 24. Anna Ardin  |  2 mars 2011 kl. 11:35 f m

              Att inte förhäva sig, fine, men en annan viktig sak i bibeln är att inte döma andra.

  • 25. Lukas Romson  |  1 mars 2011 kl. 2:14 f m

    Bra skrivet.

    Det är fascinerande att se hur en ateist inte argumenterar för att det är fel att tro på Gud, utan för att vissa kristna deklarerar sin tro på fel sätt. Man skulle annars kunna tro (!) att det borde vara det förstnämnda som var det relevanta för en debattör med ateistisk utgångspunkt, men tydligen inte.

    Sen kan man givetvis reflektera över hur man kan skriva i en tyngre dagstidning utan att ha den grundläggande språkförståelse som säger att meningen ”jag tror på en Gud” inte utesluter att man är monoteist. Ansträngt och krystat (och, ja, analt) är väl det minsta man kan säga om Lenas text.

  • 26. Simon  |  1 mars 2011 kl. 5:19 f m

    Jag tycker personligen att det är tragiskt att så många i världen har blivit lurade av något som heter Religion. De som skapade religion består av personer som vill ha makt som vill kontrollera människor. Låt oss gå tillbaka i tiden, folket byggde kyrkor och senare skänkte folket pengar till kyrkan som i sin tur expanderade och skaffade sig mer inkomster och makt. De konstiga är att kyrkan inte betalar någon skatt men hela tiden behöver mer pengar. Kyrkan förnekade personer som ifråga satte kyrkan som exempel Galileo Galilei som var en av dem som påstod att jorden var rund.

    Låt oss ta fram viktig fakta. Noak arks finns i 200 olika berättelser under olika tidsepoker låt mig ta ett exempel Gilgamesheposet som är skriven 2600 fkr. Historien om Moses är ett plagiat tagen från myten om Sargon av Akkad som är skriven 2250 frk. Moses var också den personen som kom med de 10 budorden, i Indien var det Manou, i Grekland var det Minos och i Egypten var det Mises som kom med dem. De 10 budorden är tagna direkt hur ur skriften 125 i den Egyptiska De Dödas Bok. Det finns många som Jesus här kommer några exempel Horus, Attis, Krishna, Dionysus, Mithra och alla de här var förre fkr. Så vad bli den riktiga slutsatsen ut av allt det här inget annat än att kristen/judendomen är ett plagiat av soldyrkan. Psykiskt sätt skulle det gå lika bra att tro på sig själv som att tro på någon annan.

    • 27. Anna Ardin  |  1 mars 2011 kl. 10:27 f m

      Ok, så ”psykiskt” är det samma sak att vara ensam som att inte vara det? Tro att man själv är högsta meningen med livet som att det finns nåt större? Och framför allt: skulle det leda till samma samhälle?

      • 28. Simon  |  1 mars 2011 kl. 5:44 e m

        Anna du får utveckla din första mening mer specifikt, för jag förstår inte din koppling mellan psykiskt och ensam. Jag sa inte att man skulle tro att man själv är högsta meningen i livet, men visst finns det saker som är större, alla människor prioriterar olika vissa tycker exempel att familjen är det viktigaste några väljer kanske en karriär och andra väljer att stå upp mot orättvisor i världen som exempel Gandhi.

        Hade inte Gandhi trott på sig själv så kanske han aldrig hade haft det självförtroende som han har och behövde för att hjälpa folket. Många väljer och att be till Gud i tuffa tider men var det behöver är att tro på sig själva och skaffa självförtroende för att ta sig från de tuffa tiderna.

        Om det är skulle leda till ett bättre samhälle kanske. Men jag kan tänka mig vad det kanske inte skulle leda till. Vi skulle antagligen inte bränna flesta dels kvinnor (30,000pers) på bål mellan 1400-1600 talet och kalla dem häxor. Korstågen skulle nog aldrig har hänt vilket i sin tur inte skulle skapa problem mellan olika religioner(om de fanns) och kanske till och med vara fridfullt i vissa länder i mellanöstern. Framför allt hade vi inte byggt upp den gigantiska fördomarna mot homosexuella vilket kyrkan har gjort under alla dessa år.

        Slutsatsen är vi kan diskutera hur mycket vi vill om följder vad som kunde har hänt om det inte hade inträffa fram och tillbaka, vi kan inte gå bakåt i historien vi kan bara lära oss från deras misstag och framgångar. Det vi kan göra är att påverka framtiden tid som vi har framför oss nu. Anna om du tror på soldyrkan så är i alla fall solen jämställd:)

    • 29. Li-Ni  |  1 mars 2011 kl. 8:29 e m

      @ Simon: Om man nu inte vill klara sig själv och fullständigt medvetet väljer på ett rationellt sätt att bli religiös och tro på vissa amsagor som kanske bara är hitte på, är man mindre värd då och en person som skall föraktas och hånas? Ska vi säga samma saker till folk som hör dåligt eller diabetiker och skratta åt deras hjälpmedel?

      Nu är det ju inte så att man blir religiös för att man letar efter den exakta sanningen bakom en viss berättelse eller gudabild, utan därför att man känner sig mer harmonisk, och det är ingen som tvingat mig att bli religiös – utan det är helt självvalt.

      Har du förresten bevis för att en viss religionsstiftare stiftat sin tro för att få makt och kontroll över folk?

      • 30. Simon  |  2 mars 2011 kl. 12:18 f m

        Li-Ni har jag någonsin påstått att man ska vara mindre värd och hånas för att min tror på något, så kan du jätte gärna citear den meningen. Sen tycker jag att det är väldigt lågt och blanda in sjuka och handikapde människor för de kan ju också vara troende eller hur? Jag tycker bara att man ska kolla på båda sidorna och inte bara lära ut en sida som man gör i skolan, för då kan man knappast få en helhetsbild som man kan skapa en egen åsikt.

        Li-Ni tror du att Amish barnen väljer sin religion eller att de blir påtvingade den tills de blir till vuxna för att fatta ett eget beslut?

        Det finns viss sorts bevis som man kan tolka, sen gäller det som vanligt och läsa mellan raderna för att få ut saningen. För det är knappast att saningen kommer till dig via posten.

        • 31. Li-Ni  |  2 mars 2011 kl. 4:06 e m

          När det gäller sjukdom så ville jag bara veta i förväg eftersom en del brukar säga att religion är till för svaga människor, så jag ska inte anklaga dig. Nu är det väl inte så generellt att religiösa är svaga, men en religiös tro kan vara bra för många som mår dåligt psykiskt, vilket jag inte finner så dumt, även om sen de flesta religiösa väljer det rationellt i sin styrka (vilket gör att detta med ”att bli lurad” inte håller). Sen när det gäller vilka bevis så finns det ju forskning, men den gäller inte religion utan organisation – dvs en redan kristen person dras in i en grupp där man försöker tjäna pengar – ganska öppet. Men hur är det med ett ateistbarn eller barn till en folkpartist? Det finns mängder av amishbarn som provar på det ”vanliga samhället” (vilket dera föräldrar förutsätter) men sen återvänder, av fri vilja. Varför?

          • 32. Simon  |  3 mars 2011 kl. 9:28 e m

            Li-Ni
            Jag kan tycka att du talar lite emot dig själv under de första meningarna. Många som mår lätt till mellan psykiskt dåligt lider i många fall av dåligt självförtroende, en förändring där skulle leda till ett bättre psykiskt månde. Vet du vad rationell betyder? Rationell är när man tänker igenom en sak innan man utför den, det kan vara en handling eller att man säger något. Vilket i sin tur göra att man fortfarande kan bli lurad. För en handling kan både vara rätt och fel.

            Bevis gäller också religion eftersom religion är en organisation. Du har ett system i religion där påven står överst sen har ju han de som är under honom och så vidare, men det så blir det en organisation.

            Det där med barnen är svårt, eftersom min jämförelses med amishfolket är betydligt lättare eftersom de skiljer sig lite mer från mängden. Med ett ateistbarn så skulle jag förmoda att föräldrarna låter sitt barn skaffa en egen uppfattning om religion. Hur ett barn till en folkpartist ingen aning, men jag skulle kunna tänka mig ett barn till kristdemokraterna, att de kanske bestämmer att barnen följer deras tro tills de är så pass gammalt för att sig vad den tycker angående religion.

            Varför amishbarnen åter vänder hem, en ganska lätt fråga de kanske känner sig lite utanför samhälle, men allra mest varför de åter vänder är väll för att de inser hur pass sjukt vårat samhälle egentligen är idag.

  • 33. Michael Arvidsson  |  1 mars 2011 kl. 6:43 f m

    Det blir lite skrattretande när man skall analysera Tro och Gud och man i sin argumentation använder sig av samma uttryck som man kritiserar och definierar sanningar utan eftertanke. Man kan inte förklara tro och man skall nog inte ens ge sig på att förklara den tror jag. Min tro är liksom Annas levande och inbelangar kärlek. Den definierar inte, särskiljer inte, fördömer inte. Den ledsagar, uppbygger och helar.
    Precis som i alla mänskliga uttryck – för tro är ett mänskligt uttryck – så riskerar man alltid att blanda in sin egen okunskap och sina egna värderingar i det Gudomliga. Man blir pragmatisk och söker ta över Guds uttryck – lite granna som påven med att vara den enda representanten i jordelivet som har företräde att tolka. Hårddrar man denna pragmatism så skapar man fundamentalism – i guds namn…..Det man skulle kunna önska som troende då var att Gud på något sätt skakade loss sig och sitt allt…..o det kan jag grunna mycket på, varför Gudomligheten inte gör…..

  • 34. Jonny Disenfeldt  |  1 mars 2011 kl. 6:55 e m

    Det står givetvis var och en fritt att skapa sitt eget gudsbegrepp, sin egen religion, vad jag däremot inte förstår är varför man då ska envisas med att påstå att man är ”kristen” etc.

    • 35. Anna Ardin  |  1 mars 2011 kl. 10:54 e m

      Är det trots allt inte ännu mer obegripligt att försöka hindra folk att kalla sig kristen?

      • 36. Jonny Disenfeldt  |  2 mars 2011 kl. 8:22 f m

        Vill man tillhöra en klubb så får man acceptera klubbens regler, annars får man starta sin egen klubb.

        • 37. Anna Ardin  |  2 mars 2011 kl. 11:38 f m

          Just det, och de som inte är med i klubben bör inte lägga sig i hur reglerna utformas, eller sitta med pekpinnar och försöka avgöra vem i klubben som har rätt tolkningar, eller som i Anderssons fall, försöka säga att nästan alla medlemmar och styrelsen tolkar sin egen klubb fel.

  • 38. Jonny Disenfeldt  |  2 mars 2011 kl. 6:06 e m

    Den ”kristne guden” har inte förändrat sina lagar och regler på mer än 2000 år. Reglerna har ”satts på pränt” från cirka år -3000 fram till runt 1200-talet.

    Om du vill vara en fullvärdig medlem i den klubben så kan du inte plocka de russin ur kakan som passar dig. Du tror att du har tolkningsföreträde, men så är det inte.

    Bara för att man inte är medlem i klubben så innebär det inte att man är inkapabel att bedöma om en medlem uppfyller klubbens krav eller ej.

    • 39. Anna Ardin  |  2 mars 2011 kl. 11:57 e m

      Varje kristen som någonsin levat har plockat de bibeldelar som passat, på det sättet är även jag högst klassiskt kristen. Läs lite teologi va, och kom med din kritik på ett mer relevant sätt sen är du gullig.

      • 40. Jonny Disenfeldt  |  3 mars 2011 kl. 8:24 f m

        Vad olika människor gjort är en sak, alla människor är ju syndare i denna ”gudens” ögon, vad en ”allsmäktig och allvetande gud” enligt sägnerna sagt och gjort för ett par tusen år sedan en annan.
        Denna ”Gud” har inte uppdaterat sina förordningsregler och budskap. Det är inte upp till dig och andra att göra det. I den stunden har du skapat din egen variant av en traditionell religionstro.

        Nu är ju det du skriver inte helt sant. Det är en ganska modern verklighet att människor har börjat att försöka plocka bitar av t.ex Bibeln och förkasta andra.

        Här hjälper inte teologi, här talar vi rätt klara direktiv från en i mitt tycke ganska osympatisk ”gud”.

        Dina modifieringar i din tro för att försköna denna ”gud” faller rätt platt på marken.

        Din syn på de som debatterar mot dig är lite obehaglig.

        • 41. Anna Ardin  |  3 mars 2011 kl. 1:53 e m

          Det handlar inte om att försköna nån gud utan om att förklara vad jag tror. Det faktum att jag står upp för att jag inte håller med alla dessa rader av män som säger emot mig gör ofta att de känner sig kränkta, gör du det också?

          • 42. Jonny Disenfeldt  |  4 mars 2011 kl. 8:39 f m

            Jag känner mig kränkt av religiösa symboler, av kyrkor, av präster men det är något jag får leva med i en demokrati.

            Däremot accepterar jag t.ex inte att den gamla svenska kyrkan ska ha någon form av ekonomisk fördel (insamling av skatter, utbildningsväseende …), jag tycker det är tveksamt att public service sänder gudstjänster.

            Vad du tycker och tror är helt upp till dig och det respekterar jag, däremot kan jag inte se att du, eller för den delen en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning lever på ett sådant sätt att de lever inom ramarna för att kunna kallas t.ex kristna”.

            Ni har en modernare variant av tro, för en del uppblandad med tro på andar, andra med tro på häxor etc etc …

            • 43. Anna Ardin  |  4 mars 2011 kl. 5:34 e m

              Ja, folk är så lättkränkta nuförtiden, särskilt ateister och antifeminister, de förtryckta stackarna.

        • 44. Li-Ni  |  4 mars 2011 kl. 2:02 e m

          Fast det du säger, Jonny, stämmer inte – däremot stämmer det som Anna säger. För det första kan man inte tala om något absolut budskap som kan uppgraderas eller inte – utan vi kristna plockar alltid som vi vill och kan – vilket är meningen. (Vilka lutar du dig emot i din syn om ”klara direktiv?) ”Däremot blir det ibland bekymmer om en uttolkare sitter på makten – då kan en viss tolkning bli ganska normativ och förtryckande, men det ska du inte lägga på bibeln eller religionen utan på oss människor.

          Sen så är just därför detta med synd något ganska osäkert kapitel som betonas olika i olika tider och läger. Däremot kan de allra flesta trots olikheter enas om att synd ligger mellan dig och gud ifrån din synvinkel. Det handlar inte om vad Gud ser som synd, utan vad du ser, och absolut inte vad jag ser som synd. Däremot kan ju du, jag och Anna kanske hitta liknande tankar om vad som är synd (alltså detaljer i mitt liv, som förstör eller skadar mina relationer till andra, Gud, naturen och mig själv) Däremot kan Gud se att du gör vissa överträdelser från det avtal som finns i ”lagen”, om det sen är synd är upp till dig och Gud, skulden för de (avtals-)brotten har Jesus fixat.


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: