Var får du vara religiös och homosexuell?

Ett par olika centrala personer inom gayrörelsen har menat förut att det faktum att sexuell läggning inte nämns explicit i broderskapsrörelsens muslimers manifest stänger ute muslimska HBT-personer, och eftersom det är en särskilt utsatt grupp är det särskilt illa att missa dem.

Jag håller med om det, och välkomnar att de muslimska socialdemokraterna nu för första gången (eftersom nätverket är helt nyskapat, de har till exempel fortfarande inte haft någon nationell träff) planerat ett seminarium om frågan. Det är en positiv effekt av att missen i manifestet uppmärksammats!

Just nu håller vi på att bilda en grupp för troende socialdemokrater här i Stockholm, där muslimer redan nu är väl representerade bland medlemmarna. Det är en plattform för troende oavsett sexuell läggning, kön eller könsidentitet, ålder (även om de flesta är födda på 70, 80 och 90-talen), religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller inte, ras, kulturell eller etnisk tillhörighet eller bakgrund, skönhet, ekonomisk situation, bostadssituation, utbildning och så vidare, det är en grupp för alla troende Socialdemokrater i Stockholmsområdet helt enkelt.

Har förresten kollat RFSLs både stadgar och pricipprogram och upptäckt ingenstans nämns religion. Jag vet att RFSL jobbat med detta på andra håll (liksom broderskap jobbat med HBT-frågor på annat håll), och i HBT-sossarnas 45 sidors program nämns religion i positiv anda en gång men i negativ anda hela tre gånger. Många jag talat med inom HBT-rörelsen antyder att religiösa bör ligga lågt med sin religion om de ska envisas med att ha den. Vi får tycka och känna så, men måste vi manifestera vår religion hela tiden?? (Känns resonemanget igen någonstans ifrån kanske? typ ”de får gärna vara homo, men varför måste de provocera, hålla hand offentligt och sånt. Jämför ”jag bryr mig inte vad folk gör i sängkammaren” med ”jag bryr mig inte vad folk gör i moskén”, som om man inte förstår att både sexuell läggning och relgion får konsekvenser för långt mycket mer än bara sängkammare och religiösa rum).

Det finns till och med de som uttryckt att det är ok och begripligt att man vill diskriminera religiösa eftersom många gjort dåliga saker i religionens namn, att de dragit på sig det själva.

Arbetet mot religion och religiositet, och kritiken mot religiösa människor är ibland lika stark inom HBT-rörelsen eller inom politiken, inte minst inom socialdemokratin, som arbetet mot HBT-frågor och kritiken mot exempelvis homosexuella inom religionen. Det är inte så lätt att vara HBT-person och religiös och få plats med hela sin identitet någonstans. Tillsammans kan vi ändra på det.