Visionen om jobben förklarad med två pallar

Tillhör du dem som tror att moderaternas kapitalism är bättre för att fixa jobben än socialdemokratin? Då ska jag förklara en grej om två pallar.

Arbetsmarknaden är en trebent pall, och benen består av företagen, den offentliga sektorn & utbildning.

Arbetsmarknaden är en pall med tre ben, företagen, den offentliga sektorn och utbildning. I lågkonjunktur krymper företagen och då stärker vi gemensamt de andra benen med pengar vi och företagen sparat ihop. För då behöver människor de offentliga tjänsterna mer och de har tid att utbilda sig. Samtidigt som vi håller arbetslösheten nere förstås.

I utbildningsbenet ingår även sådant som rehabilitering och i offentlig sektor ingår att vi skapar lågproduktiva jobb som ändå ger överlevningsbara löner. Alltså istället för att satsa en miljon per jobb med RUT-avdrag så ser vi till att det finns extra vuxna i skolan och att idrottsföreningar som behöver men inte har råd får vaktmästare. Och det gäller förstås även under högkonjunktur.

På så sätt följer man de ekonomiska cyklerna istället för att motarbeta dem.

Alliansen förlitar sig på en pall med bara ett ben, de tror att hela lösningen finns i företagen, och försvagar de andra två, och undergräver alla möjligheter att kunna använda de andra två på det sätt som det behövs.

Att slippa betala för att hålla de andra två benen starka är kanske bra för de största företagen, som kan vända sig utomlands för att rekrytera personal med rätt utbildning när jobben kommer hos dem. Men för de allra flesta företag som vill anställa så lönar det sig att bidra till att hålla arbetskraften frisk och bra utbildad.

De allra flesta företagare i små och medelstora företag är ju också själva beroende av de andra två benen både för att starta och utveckla sina företag och privat för sig själva och sina familjer. Båda mina föräldrar är förresten småföretagare med 0-5 anställda.

Den andra pallen med benen arbetsgivaren, arbetstagaren och facket

Det finns en annan trebent pall i arbetsmarknadspolitiken också, nämligen den som utgörs av arbetsgivaren, arbetstagaren och fackföreningsrörelsen som i teorin ska klara sig själva genom kollektivavtalen, utan lagar om minimilöner och annat.

För att den modellen ska funka måste dock arbetsgivarsidan och facken vara jämnstarka, och det går inte om man har en stat som driver politik som på alla möjliga sätt går ut på att försvaga fackbenet (genom bland annat a-kassa för alla som vi troligtvis snart kommer se, med massflykt från facken som den beräknade följden) och arbetstagarbenet (där minskade möjligheter att klara ekonomin genom exempelvis sjukdom gör det svårare och svårare att sätta emot arbetsgivarsidan).

Uppdatering: I fallet med arbetsmarknadens parter funkar den trebenta pallen eftersom benen bör vara konstant jämstarka. På arbetsmarknaden påpekade Enn Kokk att pallen välter om ett av benen blir för långa, jag tänkte snarare på att man skulle öka benens tjocklek, men för att det ska bli tydligt tänkte jag ge en alternativ förklaring med en saccosäck:

För att saccosäcken konstant ska vara fylld och skön att sitta i behöver man fylla ut med utbildning och offentlig sekor när företagsfyllningen rinner ut...

—
Lästips: Awad Hersis debattartikel om att alliansen sviker företagen,eller vänsterpartiets Ilona Szatmari Waldaus kommentar till att svenska företagare tycker att deras förslag är mer företagarvänligt än alliansens bästa förslag. Och Dan Josefssons Welcome back, Keynes i Aftonbladet.