Hemlöshet bekämpas med bostäder (punkt)

25 januari 2010 at 2:26 e m 18 kommentarer

Välgörenhetsorganisationerna blir fler och större men det händer inte ett skit med hemlösheten, man lindrar i vinterkylan, men folk får ändå inte ett eget hem. Jag börjar tröttna på det!

Det räcker inte att vara snäll, skänka mat i soppkök eller instifta härbärgen där de hemlösa övervakas och begränsas, utan vi måste börja föra en AKTIV bostadspolitik. Det är inte de hemlösa som är konstiga och hopplösa, eller att de blivit mer konstiga som gör att hemlösheten ökar, det är att politiken blir sämre. Vi behöver fler billiga bostäder i tillväxtregionerna men idag satsas det tvärtom mindre och mindre på bostadspolitiken, det byggs inte på långa vägar tillräckligt mycket nytt i de områden där människor vill bo och inga pengar investeras längre i bostadspolitik (typ 50 miljoner istället för den miljard som behövs) . Vi måste förstå att hemlösheten inte kommer att gå över av sig själv!

Människor kan och vill ta tag i sina egna liv, men om man inte har den grundläggande plattform som ett hem och en egen säng så är det ofta oöverstigligt svårt. Barn och vuxna i hemlöshet får irreparabla skador i själen. Som samhälle har vi inte råd att inte satsa på en aktiv bostadspolitik. Pengar till bostadspolitik är inte kostnader – det är investeringar – och dem måste vi göra nu. Eller mot slutet av året, när vi bytt till en regering som i alla fall har förmågan att förstå att välfärd är ekonomiskt lönsamt för majoriteten och att jämlikhet skapar lycka. Den regering vi har nu misslyckas inte med sin politik som många verkar tro, de lyckas precis med det de har som mål, att minska vårt gemensamma ansvar för varandra och för vårt samhälle.

Tack svenska folk för att ni kommer att rösta rödgrönt i valet i september, nu gäller det att börja förklara det för era mammor och pappor också.

Läs andra om om , och .

Entry filed under: jämlikhet, valet 2010. Tags: , , .

Sjustegsmodell för laglig hämnd Museum of Sex in New York – don’t go there!

18 kommentarer

  • 1. John Apse  |  25 januari 2010 kl. 3:21 e m

    Svenska kyrkan med sina stora tillgångar kunde
    börja bygga bostäder för behövande.

    Vi hade en man som flyttat in efter att ha varit
    hemlös. Han struntade i att betala el och gas.
    Tvättade sig aldrig, skrek otrevligheter till oss
    hyresgäster och var skitfull varje kväll medan han
    tände ljus i lägenheten som kunde satt fyr på hela
    huset. Han visade upp alla de fördomar som man
    kan ha om fd hemlösa. Alkis, psykiskt instabil, arg
    och utan varje form av hygien. Han fick till slut flytta.
    Hade du velat ha han som granne?

    • 2. Anna Ardin  |  25 januari 2010 kl. 5:13 e m

      Nej, det är klart att jag inte skulle välja dåren om jag fick välja mellan en dåre och en snäll tant som bakar bullar till mig, jag är väl inte dum i huvudet? Men är det verkligen ett argument för att inte bygga bra billiga bostäder? Jag vill inte ha den här mannen i mitt trapphus eller sovande ute på min trottoar heller, han lär inte bli mer socialt kompetent av det precis heller. Eller vad föreslår du? Att vi ska sätta hemlösa i fängelse?

    • 3. Anna Ardin  |  25 januari 2010 kl. 5:15 e m

      Svenska kyrkan är en medlemsorganisation som gör mycket för själavården, men att suga ut deras resurser för sånt som är vårt gemensamma, samhällets, ansvar är bara dumt.

  • 4. Denise  |  27 januari 2010 kl. 3:59 e m

    Jag tror att ett av problemen är att man stängde alla mentalsjukhus och förväntade sig att de sjuka plötsligt skulle klara sig själva. Detta trots att man gjort samma sak i USA tidigare och resultatet var skrämmande…

    Naturligtvis är inte alla hemlösa psykiskt sjuka, men många mår nog väldigt dåligt med missbruksproblem m m. Därav att många inte vill ha f d hemlösa som grannar.

    Jag vet inte vad man ska göra, men jag tror inte heller på alla dessa stödboenden, soppkök m m som någon lösning. I synnerhet som många socialarbetare känner allt annat än medkänsla med dessa personer. Har själv fått en skrämmande redogörelse av en person som jobbat med hemlösa på ett tillfälligt boende, hur illa hon verkligen tyckte om sina ”klienter” och hur hopplöst det var att försöka hjälpa. Fast ”hjälpen” i själva verket mest bestod av tvång. Vilket ju är mer regel än undantag bland svenska myndigheter. Kanske dock inte alltid rätt sätt att hantera människor på…

  • 5. johanna  |  29 januari 2010 kl. 1:05 e m

    Har du förslag på hur man kan politisera situationen kring cocaleros i Bolivia?

    • 6. Anna Ardin  |  29 januari 2010 kl. 4:18 e m

      Antar att det är nåt skolarbete och föreslår att du googlar. Politiseringen är ju om man ser dem som brottslingar eller demokratikämpar, och om man ska motverka deras odlingar med politik för utjämning av klyftor eller genom att typ trasha de fattiga böndernas odlingar för att man kan…

  • 7. Isak BK Aasvestad  |  29 januari 2010 kl. 2:20 e m

    Hemlöshet og hemlöshet är två olika saker.

    Hemlöshet i den mening att folk bor tillfälligt hos familj eller kompisar därför att man inte hittar någon bostad man har råd att hyra, kan bekämpas med aktiv bostadspolitik, ja.

    Men hemlöshet i den mening att folk bor på gatan bekämpas med aktiv psykvård och missbruks- och beroendevård, inte genom att ge de hemlösa kommunala bostäder och tro att frågan är löst.

    • 8. Anna Ardin  |  29 januari 2010 kl. 4:11 e m

      Visst, men att basera vård och andra insatser i ett eget boende skulle bli mer resurseffektivt än härbärgen och andra tillfälliga lösningar. Trångboddhet och den typen av hemlöshet du beskriver leder också till sociala problem, som kan bekämpas med aktiv bostadspolitik.

  • 9. Rolf Nilsson  |  31 januari 2010 kl. 4:40 e m

    Nu är det valår igen, det är de år vi “bombarderas” av politiska vallögner, förlåt löften menar jag, i form av visioner. Partiers olika visioner om hur vårt samhälle ska styras och samtidigt hjälpa alla utsatta börjar nu mer och mer fylla upp tidningar och annan media på bästa reklamplats.
    Fördummande och förljugen lobbyism verkar vara politikers och i deras spår svassande tjänstemäns främsta arbetsverktyg varje år det är dags för medborgarna att gå till valurnorna. Det är svårt att se någon demokrati i ett samhälle där “vanliga” människors egna tankar, upplevelser, reflektioner, där lösningar i det närmaste i politikers och tjänstemäns ögon ses som rättshaveri.
    Just i detta fall gäller det den alltid aktuella men cementerade valfrågan om hemlöshet och den sedan länge totalhavererade bostadspolitik som förts och förs i framförallt våra större städer.
    Stefan Nilsson (MP) har skrivit en debattartikel i Dagens samhälle och konstatera där att hemlöshet är ett bostadspolitiskt problem och att bostaden bör bli en mänsklig rättighet. Va? Vilken insikt, men den ger knappast honom något nobelpris. Då liknande utspel är ett av många populistiska valfjäsk och uttalande vi åter igen kommer fyllas med under det kommande året av i så gott som alla valstugor.
    Men jakten efter den relativa makten visar också en annan sida av våra politiker, nämligen en okunskap vad gäller ”rätten till bostad”.
    Denna “rätt” har vi redan skrivit under på i allas våra mänskliga rättigheter.
    Men då vi inte i närheten lever upp till allas våra mänskliga rättigheter kanske den överenskommelsen inte längre anses vara gällande och måste skrivas om. Då kan vi under tiden detta sker kanske hänvisa till vår egen grundlag (regeringsformen).
    Där står bland annat i sista stycket: “Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till bostad och verka för social omsorg och trygghet”. Om inte denna, vår egen grundlag som skall vara vägledande i ett demokratiskt rättssamhälle efterlevs av våra politiker och tjänstemän, vad händer då med övriga lagar? Vi behöver inte gå många meter ut från våra egna trygga hem, alltså vi som inte är hemlösa, för att med egna ögon se alla kränkningar av vår grundlag våra förtroendevalda står för, men inte behöver stå till svars för.
    Det finns utöver detta vissa riktlinjer socialtjänsten har gällande ”rätten till bostad”. Enligt Socialtjänstens allmänna riktlinjer vad gäller bostad finns nämligen 5 punkter som ska vara vägledande, och detta inte enbart för nyproduktioner av bostäder.
    1.alla människor har rätt till en bostad med modern utrustning,
    2.alla människor har rätt till en bostad som är väl underhållen,
    3.alla människor, oberoende av ålder eller handikapp, har rätt till en bostad som fyller kraven på god tillgänglighet,
    4.förbättringar i bostadsbeståndet bör inriktas så att de främjar ett jämlikt och integrerat boende och
    5.kvaliteterna ska i den befintliga boendemiljön ska omhändertas varsamt.

    Men som sagt, så verkar det inte finnas någon som helst vilja, varken politisk eller på tjästemannanivå att det inskrivna i vår grundlag eller socialtjänstens riktlinjer efterlevs. Så då har med några enkla pennstreck och mycket lobbyism våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer kommit överens om en ynklig och godtycklig “tak över huvudet garanti” som ännu ett ickefungerande alternativ som lösning på hemlösheten.
    Det är anmärkningsvärt att bostadsfrågan får/kan tystas ner av bidrag till de myndigheter och organisationer som säger sig vilja hjälpa hemlösa till ett värdigt liv. Detta är kanske rent av en brottsbalksfråga, då den kan ses som ett mutbrott.
    Men för att fortsätta i hemlöshetsfrågan, ska självklart ett fungerande privatliv ingå i ett värdigt liv. Ett sådant värderar och kräver ju övrig befolkning som bland det viktigaste i sitt livspussel. Men även möjligheten till ett sådant regleras bort av de som säger sig vilja hjälpa. Hur ska vi kunna tro på människors lika värde, i ett samhälle där det räcker med ett litet streck eller några bokstäver för att ödelägga en människas liv är det svårt att tro på någon särskild färg att rösta på.

    Rolf Nilsson
    Föreningen Stockholms hemlösa

    • 10. Anna Ardin  |  31 januari 2010 kl. 6:41 e m

      Oavsett om det är valår eller inte så verkar det inte gå att göra rätt i dina ögon Rolf. Varje gång någon skriver om hemlöshet så är det antingen fel eller om det är rätt så är det falskt. Jag förstår inte vad du vill! Jag förstår att du kallar mig för förljugen och att jag skriver fördummande, men jag förstår inte hur jag ska göra för att göra rätt, tycka rätt eller driva frågor på ett sätt som gör dig nöjd.

      Det här inlägget skrev jag delvis med inspiration från att ha hört dig, Rolf, i en teveintervju. Du sa att alla resurser som läggs på hemlösa skulle kunna ges till egna boenden och hembesök där, och förklarade att det skulle spara samhället massor i pengar och lidande. Och jag vill verkligen att de människor som berörs ska bli lyssnade på. Det finns så många som vill ”hjälpa” hemlösa genom välgörenhet. Välgörenhet som permanentar problemet. Det finns det inom alla partier.

      En av anledningarna till att vissa politiker och tjänstemän ibland upplever folk som rättshaverister när de berättar saker från sitt perspektiv är för att förståelsen för politiker och tjänstemän bland ”vanligt” folk är väldigt låg. Partierna består inte av en annan konstig sort utan av människor, människor med olika erfarenheter som inte alls tycker lika. Det jag står för håller många av dem i mitt parti inte alls med om. Det handlar om att lyssna på olika röster, i massor av olika frågor, och i det försöka orientera sig. När man hittat en ståndpunkt så ska man sedan försöka övertyga sina egna partikamrater, de andra partiernas politiker och väljarna om att det är en bra lösning. Om man inte lyckas med det så blir det ingen politik, för då får man antingen inte igenom det man tycker eller så blir man inte vald.

      Det är inte så jävla lätt att hålla på med politik, och jag skulle önska att folk som du Rolf försökte hjälpa oss att hitta rätt istället och stötta de idéer du tycker är bra. Självklart måste du/ni berätta vad som är dåliga idéer och vad som inte funkar, men att kalla Stefan Nilsson korkad och valfjäskig istället för att stötta honom och andra som det ändå verkar som att du tycker har rätt i grunden, skulle göra att vi tillsammans kan få igenom saker. Politik är alldeles för viktigt för att lämna åt politikerna att sköta själva.

  • 11. Lisa  |  25 februari 2010 kl. 12:26 f m

    Visst behövs en sådan bostadspolitik som du beskriver, och visst ska den vara skattefinansierad – men vad har jag för glädje av en billig hyresrätt som står färdig först om flera år när oppositionen vunnit valet och hunnit genomföra sin politik om jag frusit ihjäl under en bro eller i ett parkeringshus innan dess, för att det INTE ENS fanns ett härbärge att värma sig på?

    Blir faktiskt illa berörd av ditt inlägg, enbart för att välgörenhet bara är en kortsiktig och tillfällig lösning behöver man inte bespotta den.
    Faktum är att den ”avskyvärda välgörenheten” faktiskt innebär att människor överlever och får äta sig mätta åtminstone några gånger i veckan. Eller att de kan få sjukvård av ideellt arbetande personal.

    Vore det verkligen bättre om en massa människor hade fortsatt gå runt med t.e.x outhärdlig tandvärk enbart för att välgörenhet bara är en kortsiktig lösning. (Vilket jag alltså håller med dig om.)

    Avskyr du Svenska Kyrkans ”välgörenhet” också, exempelvis de fonder ensamstående föräldrar kan söka pengar ur inför julen? Har själv varit där, och jag ville ge mina barn en fin jul NU, inte i en imaginär framtid när Sverige styrs av en annan regering.

    • 12. Anna Ardin  |  25 februari 2010 kl. 12:43 f m

      jag utgår från ett statligt politiskt perspektiv, och staten ska inte ta välgörenheten med i beräkningen öht, det är det jag argumenterar för. sen bemannas ju de allra flesta välgörenhetsinstitutioner också av välgörenhetsfolk och inte alls av de högermänniskor som politiskt argumenterar för att politiken ska frånhanda sig ansvaret till dessa instututioner. kort sagt: visst, jag håller helt med dig, jag tycker till och med att det ska finnas skattelättnader för föreningslivet och de ideella, inte minst pga att ideellt engagemang också föder policyställningar i politiska frågor, men politiker kan aldrig ta med detta i beräkningen! det ideella ska funka där systemen fallerar, det ska inte byggas in luckor i systemen.

      idag bygger politiken in luckor i systemen medvetet, där man kallt räknar med att ideella ska ta vid. man låter till och med kommersiella bolag som stadsmissionen tjäna mycket pengar på dessa luckor, och på en situation som samhället vill få bort. varför skulle ett företag som lever på hemlösheten vara trovärdiga när de säger att målet är att få bort hemlösheten? det är ju ungefär lika troligt som att en spritproducent vill avskaffa alkoholismen. det är troligt att systembolaget vill minska försäljningen till alkisar, men absolut vodka skiter väl i vem som dricker bara de får sälja.

      vi håller med varandra, jag engagerar mig själv ideellt i bland annat kyrkan, men som politiker och som talande för vilka policier jag vill se i staten kan jag aldrig stötta att staten släpper sitt ansvar genom att hänvisa till oss ideella.

  • 13. Simon  |  9 mars 2010 kl. 9:35 f m

    Fan, är det inte jävligt märkligt hur det kan finnas uteliggare i det här landet över huvud taget med tanke på hur länge sosseadeln styrt skutan? Nej, just det, ni är ju bara en bunt hycklande, ljugande as.

    • 14. Anna Ardin  |  9 mars 2010 kl. 3:58 e m

      Fint att du har sånt förtroende för politiken att du tror att den kan lösa allt medan folk som du står och petar sig i näsan och klagar. Eller kanske sparkar sönder en lyktstolpe och våldtar en tant och grinar över att politikerna är svin. Det är inte så jävla enkelt, engagera dig själv istället för att gnälla på folk som försöker. Exakt vad har du själv gjort, du som är så fin och bra och tar dig rätt att anonymt kalla andra ljugande as? Snälla berätta så kanske sossarna kan ta efter dig och ditt goda exempel så blir allt himmelriket. S styrde förresten bara Stockholm i en mandatperiod innan borgarna tog över igen 2006.

  • 15. Rolf Nilsson  |  8 september 2010 kl. 3:50 e m

    Om vi nu anser att våra över nio miljoner av vår övriga befolkning, som inte är hemlösa i vårt land, behöver ett tryggt hem, ett privatliv, en vid behov fungerande vård (omsorg) och en inkomst för ett någorlunda fungerande liv.
    Varför ser vi då inte att hemlösa människor har samma grundläggande behov?

    • 16. Anna Ardin  |  8 september 2010 kl. 3:53 e m

      Jo, precis, och därför måste vi bygga fler bostäder, bland annat. Och vi behöver samarbeta för att hitta lösningarna istället för att kasta skit på varandra.

  • 17. Rolf Nilsson  |  9 september 2010 kl. 10:34 f m

    Det är svårt att tro på någon vilja till en lösning för hemlösa när dagens politik tycks bygga på att hellre ge vissa människor jobb i hemlöshetens i namn än andra ett hem.

    • 18. Anna Ardin  |  9 september 2010 kl. 12:27 e m

      Nej, men visst, de flesta – politiker som andra – skiter högaktingsfullt i att lösa problemet med hemlösheten. Därför måste man ta vara på dem som vill – när de vill. Och jag håller inte med dig om att man kan ställa jobben mot hemlösheten för de hänger ihop. Utan bostad är det ännu svårare att få jobb, och utan jobb är det lättare att bli hemlös, så vi kan inte lösa det ena och släppa det andra utan måste tänka på både och. Tycker jag.


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: