Tur för Marit att hon inte är sosse (längre)

Vi ifrågasätter (faktiskt) politiker som privatpersoner för mycket. Bara för att man är intresserad av politik, eller medlem i ett parti, eller kanske till och med engagerad eller vald, så betyder det inte att man har ansvar för allt ens partikamrater någonsin gjort, att man behöver veta mer än nån annan medborgare eller att man ska behöva stå ut med att lyda under striktare moraliska regler än alla andra. I valstugan träffade jag så många som blivit matade av expressen att politik och politiker bara är skit, politiker fuskar, myglar, köpte toblerone för 100 år sedan och ingenting blir bättre av politik.

Att svenska folket själva fuskar och myglar lite ibland, drar av för mycket, blir fulla, snor papper från jobbet (dvs snor så mycket de kan utan att riskera upptäckt) är inget de reflekterar över. Inte heller att Sverige för 80 år sen var ett riktigt kallt och misärtyngt skitland som alla ville sticka ifrån, som POLITIKEN, dessutom sossepolitiken, skapat ett jävligt bra land av är inte heller nåt man riktigt kan koppla ihop med att politik fortfarande kan göra skillnad.

Jag är också sjukt trött på hur media och allmänhet behandlar det man kallar ”etablissemanget”. Det vill säga socialdemokraterna, alltså inte de som har makten i det här landet i första hand (det är alltså moderaterna som leder regeringen för er som missat det). I viss utsträckning jagar man även moderaterna och deras föräldrars olagligheter, och visst hånar man Maud för att hon är kvinna, men det går inte att jämföra med att folk som Niklas Svensson kan sitta flera dagar i sträck utanför LO-borgen eller i vår reception på 68:an för att kunna hitta på nåt scoop kring vem som åt lunch med vem eller lyckas ta ett foto på nån.

Om jag bestämmer mig för att jag tror på S och vill jobba för S, dela ut valsedlar, stå i valstuga, sälja min lägenhet eller kanske till och med ställer upp på en lista i ett val måste jag finna mig i att det är hårdare regler som gäller för mig, jag får finna mig i att folk som tänker rösta på (eller ställer upp för!) clownpartiet eller rasistpartiet eller vad det nu är har rätt att ringa mig på nätterna, har rätt att skrika åt mig i valstugan och dessutom får tycka lite vad som helst utan att det blir några konsekvenser.

Väljer man att skita i alltihop, att inte ta ansvar och bara ironisera över att andra tar ställning så har man rätt att ändra sig, man har rätt att vara en egen individ som inte måste försvara allt nåt parti säger och man har rätt att vara kritisk mot delar av sitt parti utan att det blir kvällstidningslöp om att partiet är på väg att haverera. Det gäller framförallt för röstskolkare, men även i högsta grad piratpartister och deras väljare, det gäller också i varierande grad för alla partier som inte uppfattas ha nån makt, typ miljöpartiet och folkpartiet.

Tänk er att Marit Paulsen fortsatt vara sosse, kan ni tänka er att hon då hade fått driva en hel valrörelse utan att försvara nåt skit som hennes partiledare gjorde för 15 år sen? Eller bli ihopkopplad med nåt som en organisation som står nära hennes parti låtit bli att göra eller att hon skulle få bara bilder där hon ser ut som en söt tant i media. Det vill säga inte några bilder där man fångat henne i en ofördelaktig vinkel, som man gör i princip varje dag med socialdemokrater, i alla fall kvinnliga socialdemokrater. Man hade grävt fram nåt, ingen passerar kvällstidningsmoralen. Troligtvis inte ens Maria Wetterstrand, i alla fall inte om hon vore sosse.

Det är självklart inget bevis för att det är just sossarna som står för den progressiva politiken, men det gör det svårare att föra en vettig debatt.