Utbildning är tydligen en lyxvara

Igår skrev den studiesociala kommitténs bossar på DN debatt om sina resultat.

En kort sammanfattning av vad jag tror att alliansen vill med sin utbildningspolitik: Fördumma Sverige genom att göra utbildning till en lyxvara och elitisera högre utbildning.

Det finns många länder där man gjort samma sak, tar betalt för utbildning, minskar möjligheterna till offentlig finansiering vid studier, sållar bort folk som engagerar sig i utbildningsbevakning, får barn eller har andra skäl till att inte kunna ”konsumera” utbildning på snabbast möjliga tid,

400 kronor ökning av studiemedlet, jo, det var ju bra, men det är bara spel för gallerierna, eftersom detta tas från bland annat möjligheterna att få bostadsbidrag som student. Så de som har problem med lågt studiemedel lär behålla sina problem även om kommitténs förslag går igenom. Fast Leijonborg har redan sagt att det inte blir någon höjning, så det var bra med den saken.

Och så den oerhört dyra reformen att ”låta” studenter tjäna mer vid sidan av studierna innan studiemedlet dras in. Den prioriteras alltså framför att höja studiemedlet till över fattigdomsgränsen. Genom att säga att man kan jobba mer slipper alliansen alltså undan ansvaret för Sveriges framtid, som ligger i en utbildad befolkning.

Att studenterna jobbar mer försämrar utbildningskvalitén. För att alla ska hänga med, även de som jobbar så att de tjänar mer än 136000 kr, måste takten minskas för alla. Studier ska vara heltidssysselsättning, hur ska det kunna vara det om man jobbar

Snittlönen på McDonalds i Borlänge är 84 kr. Det får vi se som en rimlig lön en extrajobbande student kan få. Maxlönen, med OB-tillägg på nattskiftet är 112 kr. För att det inte ska bli några tvivel räknar vi med att studenter tjänar nattskiftslönen.

Hon har tur, får jobb varenda arbetstimme alla 10 veckorna av sommarlovet, tjänar 45000, (vårterminen pågår över julen, januari börjar ofta med inlämningar och tentor och kan inte räknas som lov). Då är det 91000 kvar för de övriga 42 veckorna av året. Det blir nästan 20 timmar i veckan man alltså kan arbeta, om man vill jobba dagtid och räknar på 84 kr i timmen blir det närmare 30 timmar i veckan. Att kunna arbeta denna tid låter ju fint, problemet är att kunna används som argument för att böra. Att andra arbetar 20-30 timmar i veckan används som argument för att inte höja studiemedlet, används som argument för att sänka kvalitén, gör att studenterna kommer att ta längre tid på sig att komma till examen.

Om du behöver 40 timmar i veckan för att studera, och 20 timmar i veckan för att arbeta (givet att du får 112 kr i timmen i lön). Då lär det inte bli många barn gjorda under studietiden, då lär det inte bli mycket kårverksamhet, då lär det inte bli mycket motionerande om man ska klara studierna på utsatt tid. Studenterna har dessutom mindre tid att engagera sig i ideella organisationer eller i högskolornas kvalité (nu slår ju som bekant alliansen även undar fötterna för själva organiseringen, i och med kraftigt minskade resurser till studerandekårerna). Man får inte heller ångra sig och byta inriktning på sin utbildning, eftersom studiemedlet dras in efter 4 år.

Det paradoxala i detta är att studiesociala kommittén ansträngt sig för att hitta förslag på hur man kan ÖKA genomströmningen. Det snabbaste vore ju då förstås att låta folk börja jobba direkt, utan utbildning, kanske skippa gymnasiet också, om nu utbildningen viktigaste dygd är att den ska vara över.

Fler praktikplatser, bättre arbetsmarknadsvägledning, mer resurser till studiesociala insatser och uppföljning av studenterna, möjlighet till a-kassa när studierna är klara så att man får tid på sig att söka kvalificerade jobb är bättre förslag för en mer utbildad befolkning, bredare rekrytering och examinering.

Utbildning är inte en lyxvara som individer ska kunna konsumera om deras föräldrar kan betala. Fler behöver högre utbildning, inte bara för den personliga utvecklingen eller höga nöjets skull, utan för vårt lands utvecklings skull. Tråkigt att alliansen inte ser det så!

Skriv på mot förkortningen av tiden man har rätt till studiemedel från 6 till 4 år här.