Jag är inte Åke Green thank you very much

26 november 2008 at 3:17 e m 2 kommentarer

Ledare publicerad i tidningen folket 19/11

I tidningen läste jag om några som ville skänka pengar till fattiga och sänka skatterna, en annan gång hörde jag på radio om någon som ville förbjuda kärlek – i Jesu namn och i morgonteve talade en man om hur all äganderätt är helig, all äganderätt utom den som en kvinna har till sin kropp. Alla tre gångerna hörde jag av någon att detta var kristenheten. Kommentatorer i min närhet och i media menade varje gång att det är kristna som tänker så, kristna som begränsar och stänger in och kristna som driver konservativa linjer utifrån evangeliernas ord.

Men jag är kristen, och jag tänker ju inte så! Jag är kristen men inte höger, och jag är långt från ensam. Vi är många som är trötta på att bli ihopklumpade med kristdemokrater som Lennart Sacredeus, predikanter som Åke Green eller statsmän som George Bush, eftersom vi tycker att de är tokiga patriarkala gubbar med maktbegär som de försöker dölja genom att hänvisa till Gud. Vi gillar inte att ”kristen” i mångas ögon betyder så mycket som vi inte alls håller med om.

För mig är kärlek kärnan i det kristna budskapet, och det leder mig till att all kärlek är bra kärlek. Om två vuxna är överens om att de älskar varandra, oavsett om de har samma eller olika kön, så finns det inga skäl att ge dem annorlunda förutsättningar än andra i samhället. Men den kristna högern tycker tvärtom.

För mig som kristen är livet heligt, och det leder mig till att varje människa själv måste kunna värna om sitt eget liv och välja om hon vill och kan bära ett nytt liv. I många länder är lagar som gör abort illegalt den enskilt största dödsorsaken för kvinnor i fertil ålder, utan att lagarna på något sätt minskar antalet aborter. Därför är det inte bara fel utan även kontraproduktivt att förbjuda alla möjligheter till abort. Men den kristna högern tycker tvärtom.

För mig är gemensam och solidariskt finansierad välfärd grundbulten i ett fungerande samhälle. Välgörenhet kan vara viktigt i samhällen som havererat, men måste ses som ett komplement i ett välfärdssamhälle som vårt. Välfärd är en skyldighet att bidra till och en rättighet att få ta del av. Välgörenhet är en frivillig företeelse, där den som ger behöver få något tillbaka. Är det ett företag kan det vara reklam, en ökad möjlighet att rekrytera personal, en privatperson kan stilla sitt samvete. Och omvänt behöver då den som får vara tacksam. Tacksam för att det som tidigare var en rättighet tillgodoses. Ökade möjligheter för välgörenhet, ökad tilltro till privata skolor och mer offentliga pengar till vinstdrivande omsorg om missbrukare och hemlösa driver samhällets utveckling från gemenskap och omtanke om varandra till ett system där människor betalar till det offentliga bara om de själva direkt tjänar på det. Därför måste vi ständigt sträva efter ett välfärdssamhälle, och inte ett välgörenhetssamhälle. Men den kristna högern tycker tvärtom.

Tro och religion blir allt viktigare i samhället och i politiken, inte minst i Sverige. Vad vi än gör kommer det finnas ett behov för människor att tro. Därför låter jag min tro följa med i politiken, därför måste vi visa att det finns ett alternativ till den kristna högern. För mig heter det alternativet Broderskapsrörelsen, kristna socialdemokrater.

Entry filed under: kristen höger, kristen vänster. Tags: .

Strategi för valseger: inför obligatorisk valstugeprao eller anställ oliktänkande på 68’an "Stadsmissionens syfte och mål" eller "Välgörenhet underminerar välfärd"

2 kommentarer

  • 1. Läsarkommentar  |  26 november 2008 kl. 3:26 e m

    > ———-> Sent: Wednesday, November 19, 2008 15:03 PM> To: redaktionen@folket.se> Subject: Please forward to Anna Ardin> > Dear Ms Ardin,> > Reading your > column this morning on being Christian and being left was very > interesting for me. Here in Sweden, I must say that there is so little > understanding of what it is to be Christian and it is true as you say > that just making the claim of being Christian automatically places one > as rightist by association. You may or may not be familjar with an > magazine called Sojourners http://www.sojo.net/ in the US, it is an > organization devoted to the Christian Left in the United States. I > would tend to think that the average Swede would find ii impossible to > believe that there is a Christian Left in the US. So I sympathize with > your dilemma as far as that goes.> What I found disturbing in your column was your definition of what > charity is. You wrote:> > "Välgörenhet är en frivillig företeelse, där den som ger behöver få > något tillbaka"> > I disagree. Does that mean that a proffessional nurse, doctor, > teacher, präst, diakon or kantor like me is doing the things we do for > just the money? Your concept of charity makes me think you are a > hostage of tacksamhetsskuld. I think that it is a far too simplistic > definition for the concept of charity. Your writting also gives the > impression that you believe that any charity work that a corporation > may do is only for advertisement and nothing else. Do you really think > that it is only profit as a motive for a business owner to give > something back to the community that has made that very business a > success? Do you really believe that to be true. Do you really believe > that a business owner is by nature only evil? Then you are applying > the same sort of thinking to them that people are applying to you when > they assume that because you are Christian, you are automatically > rightist. I certainly hope that I have misunderstood you. Why is it > that the Swedish governmen's act of giving aid to poor countries from > the taxes we pay different from me giving extra money to a private aid agency who may be working in that very same nation?> I agree that we must have a functioning health care system and public > school system. The school fiasco of which we have all been a wtiness > in Strängnäs should never have happened, but at the same time I do not > believe that there is something automatically wrong with private > health care organizations or private schools and definitly think that > there is nothing wrong with corporations that take an interest in the > well being of our public schools.> I do not share you concepts of charity and I do not feel that you > understand what you have written about.

  • 2. rolfnilsson2001  |  18 december 2008 kl. 3:43 e m

    Insamlingsrekord för välgörenhet trots finanskrisen går det utläsa i veckan i några av våra största tidningar, rekordet på 5,3 miljarder från 2005 beräknas bli tangerat i år. Det borde utifrån alla pengar som försvinner finnas ett stort allmänt intresse av att veta lite mer om de ”heliga korna” välgörenhets/frivilligorganisationerna vi har i Sverige. Men av någon underlig anledning intresset för detta vara lågt, så dessa organisationer kan agera helt fritt då de ytterst ytterst sällan ifrågasätts av gåvogivarna, våra politiker, media eller det övriga samhället. Trots detta skänker vi godtroget ofantliga summor pengar och saker till deras second hand affärer. Någonstans tror jag detta görs av våra medborgare för att utsatta människor ska få möjlighet att leva ett någorlunda “normalt” liv. Så utifrån den tanken kan man fråga sig varför våra fattiga och människor i hemlöshet trots antalet miljarder kronor som spenderas för detta ändamål ständigt ökar i antal. Samtidigt som detta sker växer och växer paradoxalt nog också dessa organisationer i både antal och i anställda hjälpare. Vilket idag betyder cirka 900 verksamheter och ungefär 30 000 avlönade. Kan det verkligen vara meningen att vissa människor ska ha/få betalt för att kunna känna sig goda över den bistra sanningen att utsatta människor görs livstidsberoende av fattigvård för att överleva i ett av världens rikaste länder? Är det verkligen omtanke som leder till att de som har ska ge till dem som inte har? Eller rör det sig om ett sätt att för stunden trösta? En tröst för båda parter. För i det långa och till synes oändligt utdragna loppet känns denna hållning mer som ett sätt att dölja den verklighet många av våra medborgare lever i, men vi andra inte vill se. Dölja den för oss själva och varandra, samtidigt som vi biter oss allt hårdare om våra egna privilegier. Kanske skäms vi någonstans djupt inom oss i vår krampaktiga värld av en föreställning som handlar om att vissa av oss ska ha makt och möjlighet att välja huruvida en människa ska få leva eller inte. Vanliga människor ska till och med få känna sig snälla för att de nådigt delar med sig av det som de själva är en del av. Det som de visserligen tack vare sin duglighet och sin förmåga eller genom sina kontakter eller sin härkomst fått på sin lott att förvalta men som i grunden inte tillhör dem mer än någon annan. Ägandet har fått ett överdrivet och omåttligt stort utrymme i våra tankar om vad det är och betyder att vara medmänniska.God Jul o Gott Nytt År!Roffe NilssonOrdf. Föreningen Stockholms hemlösa


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: