Armando García de Leon är död

2 november 2007 at 10:31 f m

Armado García de León
Född 18 augusti 1947 i Havanna
Död 5 oktober 2007 i Miami


Armando och jag i hans hem i Miami. Foto: Armandito García

Min vän Armando har tagit sitt liv i Miami. Han var hjärtsjuk, men inte tillräckligt försäkrad, och hans lilla sjukpension sänktes ständigt. Han var enligt sin fru (som arbetar som städerska) och två tonårssöner desperat över räkningshögarna som växte, och djupt ledsen, även om han inte visade det utåt. Armando levde sedan nästan 10 år tillbaka 90 mil från sin hemö Kuba som han aldrig mer fick se.

Armando arbetade som läkare på Kuba i många år och brann för sitt jobb. Han var övertygad om de stora fördelarna med det Kubanska systemet; hembesöken hos alla de landsbygdsbor som aldrig varit i närheten av sjukhus, massvaccineringarna och de stora alfabetiseringskampanjerna. Armando var också kritisk till den kapitalförstörelse det innebar att elektriciteten till kylskåp med vaccin bröts och vaccinet förstördes (ibland på grund av dålig infrastruktur, men inte heller sällan på grund av att folk kopplade in privata apparater).

På 90-talet skrev han, tillsammans med en rad kollegor en rapport om omfattande vitaminbrist och undernäring på landsbygden. Rapporten skickades till hälsoministeriet.

Efter denna rapport blev han och kollegorna som skrivit den avskedade från sina arbeten som läkare och fråntagna sin legitimation. Det finns ju som bekant inte några konkurrerande arbetsgivare, så läkarkarriären fick ett abrupt slut.

Under någon tidpunkt fick han kontakt med oppositionspartiet PSD, Partido Solidaridad Democrática, det demokratiska solidaritetspartiet. Ett socialliberalt parti, som enligt min bedömning står strax till vänster om de svenska socialdemokraterna, åtminstone i Armandos tappning.

Armando såg ingen framtid för sina söner på Kuba och fick hjälp att flytta över vattnet till Miami. Och det var där vi träffades strax innan jul förra året. Jag intervjuade Armando för min MFS-uppsats i statskunskap och innan vi ens hade träffats erbjöd han mig helpension i sitt hem för resten av min vistelse i USA. Det var underbart att slippa det sjaskiga motellet med sina flottiga muffins i platsförpackning och istället få ris, bönor och stekt banan till frukost.

Armando var en glad och humoristisk man, som uppvisade enorm generositet och öppenhet för nya människor, som ständigt försvarade Kuba mot kritik från mig, sina partikamrater eller media och som hade förmågan att se situationer i en regnbågsskala och inte bara svartvitt som annars är så vanligt i diskussonerna kring Kuba.

Armando var en fascinerande man, som alltid ville diskutera och lära sig mer. Han sörjde att han inte kunde göra det på Kuba. Armando passade inte in på Kuba, och de pengar han behövde för att vara lycklig i USA hade han inte.

Vila i frid min kära vän.

Entry filed under: Kuba. Tags: , .

Det orättfärdiga embargot mot Kuba Det nya arbetarpartiet


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: