Femtio procent används för att hindra

Att jämställdhetskämpa för att femtio procent alltid skall vara kvinnor är kontraproduktivt. Men att hindra kvinnomajoriteter på låga nivåer verkar vara oerhört mycket lättare än att främja fler kvinnor på högre nivåer. Det är i Sverige till exempel bara män som kvoteras in till högre utbildning i kvinnodominerade yrken, inte tvärtom, kvinnor kvoteras bort från klubbstyrelser så att det inte finns tillräckligt många att välja bland när de nationella organisationerna ska välja ordförande och av de två kvinnorna som ska åka på stämma får en stå tillbaka för att man ska skicka en jämställd delegation och trots att internomröstningen i Uppsala säger att fem kvinnor är våra toppkandidater så varvas listorna – trots att vi inte vet hur de andra distrikten nominerar könsmässigt eller om lösningen gynnar slutmålet.

Vi behöver därför förändra sättet att se på jämställdhet. Slutmålet är ännu att kön inte ska spela någon roll, men vi kan inte uppnå det genom att bara premiera män i jämställdhetens namn. MINST lika hög lön och MINST femtio procent kvinnor bör vara delmålet – tills slutmålet är uppnått.

Jämställdhet används ofta för att beskriva ett tillstånd där det finns exakt 50 % kvinnor och 50 % män på varje företag, i varje organisation, styrelse och i varje förhållande eller nåt sånt (övriga kön göre sig icke besvär).

Detta kritiseras alltid, hårt, när män måste avsättas eller minska ner sin dominans, om bolagsstyrelser kunde döda känner man ibland att de skulle vilja göra det när kvotering kommer på tal (det kanske var en skyddsåtgärd att skicka vissa kvinnor till Brasilien). Men var är striden kring de inkvoterade männen?

Vi i Laboremus jämställdhetsgrupp har nu antagit bland andra mitt och Kristina Persdotters förslag att vår s-studentförening Laboremus ska sluta kvotera bort kvinnor på den lägsta nivån. Att vi ska ha minst varannan damernas i nuläget.

Joel Malmqvist har skrivit om Laboremus jämställdhetsgrupps förslag till jämställdhetsplan på sin blogg. Där finns även en rad kanske läsvärda kommentarer.

Läs också gärna Peter Gustavssons kommentar från diskussionen vid förra årsmötet på socialdemocracy.blogspot.com