Utvisad, icke önskad, uppgiven

8 augusti 2006 at 10:35 e m 11 kommentarer

Slutet av min vistelse på Kuba hann jag inte berätta innan Castro insjuknade och världens fokus kom på Kuba. Här är hur som helst slutet av historien.

Jag ville ju göra min uppsats färdig, men insåg snabbt att det inte var någon idé eftersom de uppenbarligen hade bevakat mig och mitt hus, kanske lyssnat på min telefon och förhört dem jag hyrde rum av, och de skulle fortsätta med det.

Jag ville säga hejdå till Miriam, min vän den fd diplomaten för Castro i Jugoslavien och berätta varför jag plötsligt försvann. Jag bad säpo om lov, men de sa ”vi slänger ut dig om du träffar nån, bryt kontakten omedelbart”. Men så gör man ju bara inte! Jag hade en svensk souvenir jag ville ge henne och jag hade lovat att komma, vi skulle äta middag ihop. Men jag fick inte ringa, inte åka dit. Till slut träffades vi på en ambassad, ett fribo, utan att äta middag, utan att hon fick sin present och med nerverna utanpå kroppen. Men jag fick ändå säga hejdå och berätta vad som hade hänt.

Hennes fax har blivit beslagtagen, hennes telefon avlyssnas och hennes brev öppnas, så utifrån Kuba går det inte att kommunicera med henne eftersom man alltid riskerar att hon ska råka illa ut, eller att hennes man ska åka tillbaka in i fängelse och dö av vanvården, de dåliga möjligheterna till hygien och sjukvård och den undermåliga maten.

Jag kräktes tre dagar i sträck och vågade knappt varken ringa eller prata med någon. Allt hade plötsligt blivit förbjudet. Just som det började gå upp för mig att varenda en av mina illusioner om Kuba hade något stort hål eller flera så blev jag inte längre önskvärd som gäst, jag bokade om min resa och kapade av över hälften av restiden.

Min kompis åkte hem på morgonen och jag på kvällen den 9 juli, från sin mellanlandning skickade hon ett varnande mejl. Fem personer hade förhört henne igen på flygplatsen, hotat att hon inte skulle komma på flyget om hon inte samarbetade tagit hennes filmrullar, alla anteckningar och CD-skivorna med Las Krudas.

Jag försökte göra mig av med mina anteckningar för att inte flyga med dem och upptäckte att det stod en polis vid varje papperskorg! I ett hemligt hus till en vän till en vän fick jag lämna mitt USB-minne och några andra saker och hoppas att jag nån gång kan få igen det. I varje kvarter, revolution. I varje kvarter en person som sitter på pass för att anteckna vem som går in och ut från vilket hus. Om du vill göra något hemligt på Kuba så märker du vad oppositionen arbetar emot.

På flygplatsen tog de ner mig i en källare och sökte igenom min dator och min telefon och förhörde mig igen. Jag fick inget svar på vad som kunde vara olagligt i en dator, jag kan ju knappast smuggla cigarrer som word-dokument, eller?

Jag släpptes på planet som försenades av ett felaktigt antal resenärer. En man från inrikesministeriet (de som känns igen på sina bruna skjortor) kom på, gick fram till min plats, spände ögonen i mig och bad om mitt boardingkort. Jag var säker på att rätt avdelning hos säpo nu insett att jag ändrat min hemresedatum och att de missat att förhöra mig ordentligt. Tillslut hittade jag boardingkortet och till min förvåning fick jag sitta kvar. De var klara med mig och någon annan (som också ville lämna landet just då) fick hoppa av och kanske komma ner i samma källare som jag just varit i.

Entry filed under: Kuba. Tags: .

Nytt anti-regeringsklotter i Santiago de Cuba Fånge skadar sig själv – blir straffad

11 kommentarer

  • 1. Anonymous  |  9 augusti 2006 kl. 2:42 e m

    Oj, vad synd det är om dig.Ja, det är ju Fidels fel alltihopa, det försvarar ju varför du anser det värt att hoppas att Fidel dör, bara det.

  • 2. Syrran  |  9 augusti 2006 kl. 9:00 e m

    Hej Anna!Det låter verkligen hemskt, jag är ledsen att du behövde uppleva det. Å andra sidan har du nu ordentliga argument mot de idioter som framhåller Kuba som ett drömsamhälle. Som frihetlig socialist är det för mig helt obegripligt hur många vänstermänniskor håller fast vid ett ruttet ideal istället för att hitta nya förebilder och kämpa för rättvisa. Hoppas att dina vänner klarar sig hyfsat, i alla fall. Och grattis till jobbet! Kram K

  • 3. Anonymous  |  9 augusti 2006 kl. 10:20 e m

    Så…du censurerar kommentarerna nu…Yttrandefrihet och demokrati..på den som har maktens villkor. Om debattmotståndaren inte underkastar sig dina egna godtyckliga spelregler, så är det ingen diskussion, det är censur som gäller.

  • 4. Anna Ardin  |  10 augusti 2006 kl. 9:07 f m

    Tack Kristina! För att du visar att det finns vänstermänniskor som kan förstå att det finns sprickor i bilden Kuba. Jag vet att vi är många.Och anonym: Detta är inte public service, och inte ens där har alla rätt att uttrycka sig precis hur mycket dom vill. Däremot har alla åsikter rätt att komma fram. Och så även här. Du kan ju inte påstå att du inte fått klargöra vad du tycker?Dessutom är det i Sverige fritt att själv starta en blogg och skriva vad du vill på samma internet som jag.På Kuba får du inte uttrycka dig på internet, alla åsikter får inte komma fram och om du fick bestämma i Sverige så skulle det vara så även här. Det syns på din kommentar ”äckligt”. Att människor som inte får uttrycka sig någon annanstans gör det på väggar gör att de hamnar i fängelse.Du har tusen möjligheter, men jag är trött på att du okvädar mig och jag behöver inte vara ditt hatobjekt om jag inte vill. Det är inte censur.

  • 5. Anonymous  |  10 augusti 2006 kl. 11:37 f m

    Jag vill inte starta nån blogg – det är individualism. Alla ska vara ”individuella” – men alla gör samma sak och följer skocken, startar bloggar, det suger.”På Kuba får du inte uttrycka dig på internet”Argh, vilket nonsens. Internet är globalt, det ligger inte på Kuba. Klart du kan uttrycka dig på internet vart du än är!”alla åsikter får inte komma fram”Pratar du om din censurerade blogg nu? Där du filtrerar kommentarerna?”om du fick bestämma i Sverige så skulle det vara så även här”Det ÄR redan så i Sverige. Frågan är vilka åsikter som får komma fram och vilka inte. Sveriges yttrandefrihetslagar är partiska och förbjudande och att medierna är uppenbart vinklade i den kapitalistiska maktens intresse. Om jag fick bestämma skulle resurssvaga mäniskor får mer utrymme än redan resursstarka.”Att människor som inte får uttrycka sig ”Jag sa att det var äckligt, att önska en människas död och att hylla döden. Det är vad jag anser, inte att det ska vara förbjudet att uttrycka det, (om det inte hotar att skapa politiska oroligheter med syfte att göra en statskupp på Kuba).

  • 6. Anonymous  |  10 augusti 2006 kl. 12:48 e m

    Kommenntarar till:”Utvisad, icke önskad, uppgiven”Det var <>helt rätt<> att du blev utvisad. Jag har redan förklarat varför tidigare. Men du nu visar du i detta inlägg, precis varför du inte förstår att det var rätt.Men jag ska förklara.”Jag ville ju göra min uppsats färdig”Trots att du blivit meddelad att det var otillåtet och att de betraktade sig som en allierad med ”mercenarios”?”men insåg snabbt att det inte var någon idé” Bra tänkt.”eftersom de uppenbarligen hade bevakat mig och mitt hus, kanske lyssnat på min telefon och förhört dem jag hyrde rum av, och de skulle fortsätta med det.”Du har förstås inga bevis för detta? Men, men, du var ju uppenbarligen där i lömska syften, så var väl bra att dom upptäckte dig och varnade dig för att inte försöka stödja mercearios.”Jag försökte göra mig av med mina anteckningar för att inte flyga med dem och upptäckte att det stod en polis vid varje papperskorg!”Ha ha ha. Säkert! Var dom civila, också?Dom stod där och bevakade så at du inte skulle kunna slänga dina anteckningar där, för det visste dom ju att du skulle göra, eftersom dom hade läst dina tankar…”På flygplatsen tog de ner mig i en källare och sökte igenom min dator och min telefon och förhörde mig igen. Jag fick inget svar på vad som kunde vara olagligt i en dator, jag kan ju knappast smuggla cigarrer som word-dokument, eller?”Nej, men det finns väl olaliga saker som kan placera i datorer, statshemligheter, hemligt material, foton osv som de misstänkte att du skulle föra vidare till t ex statskuppsförberedande kamrater i miami-maffian. De betraktade dig som en misstänkt spion, vilket du var mycket väl medveten från böran att du i princip var. Du försökte dig på en hemlig undersökning, med suspekta personer som uppenbarligen var Kuba-fientliga(Fredrik Malms polare), med ett turistvisum.”Jag släpptes på planet som försenades av ett felaktigt antal resenärer.”Skumt? Konspiration? Låg Fidel bakom det också?”En man från inrikesministeriet (de som känns igen på sina bruna skjortor)”Bruna skjortor? Aha, genom guilt by association betyder det att det var nazister, alltså. ”kom på, gick fram till min plats, spände ögonen i mig och bad om mitt boardingkort.”Jaha, så allvarligt. Dom ”spände” ögonen…mycket diktaturiskt.”Jag var säker på att rätt avdelning hos säpo nu insett att jag ändrat min hemresedatum och att de missat att förhöra mig ordentligt.”Du ”var säker” på det?”Tillslut hittade jag boardingkortet och till min förvåning fick jag sitta kvar.”Så ”säpo” kom bara och skulle kolla ditt boarding card. Eeh…?”De var klara med mig och någon annan (som också ville lämna landet just då) fick hoppa av och kanske komma ner i samma källare som jag just varit i.””Klara”? Nån kollade deras boardingcard också med spända ögon? ”Kanske” komma ner till samma källare? Nja, säkert om de var ute i samma syften som du, att i lönndom etablera relationer med suspekta personer som vill se Fidel Castro död, genomföra statskupp och att smutskasta Kuba mm.

  • 7. Anna Ardin  |  11 augusti 2006 kl. 12:12 f m

    Hylla döden, jo jag tackar… Och det finns som sagt inte censur på den här sidan, utan bara en slags talartidsbegränsning. Ransonering av utrymmet för att mina dagliga ca 60 unika besökare inte ska behöva slita ut ögonen på samma ord jämt, utan behålla någon slags fokus.Hur som helst, förutom att den här människan tyvärr verkar galen så är det fantastiskt att det anses som en mänsklig rättighet att få kommentera just på min blogg!Jag är stolt och rörd över att min egen person kan vara så viktig i en annan människas ögon.

  • 8. Anonymous  |  11 augusti 2006 kl. 12:42 e m

    Ladda ner Cornelis’ <>A Cuba<>, ta en cigarr och softa.

  • 9. Blossa  |  19 september 2006 kl. 10:00 e m

    Säkerhetspolisen ville kanske bara se till att du var med på flygplanet som du skulle. Eller så ville de skrämmas för att du inte skulle åka tillbaka?

  • 10. Arne L.  |  20 september 2010 kl. 8:47 e m

    Hej.

    Undrade en sak, när du skriver:
    > Jag bad säpo om lov, men de sa ”vi slänger ut dig om du träffar nån, bryt kontakten omedelbart”.

    Var det svenska säpo du talade med här eller en kubansk motsvarighet? För det låter inte som en utvisning, det är ju ett ”om” i meningen.

    • 11. Anna Ardin  |  21 september 2010 kl. 10:25 f m

      Det var kubanska säpo och nej, jag blev inte regelrätt utslängd, men det var ju helt klart ett sätt att visa mig dörren. Hur kan man bo på en ort om du inte får träffa någon av dem du träffat innan?


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: