Politiken och Michael Jackson i chokladfabriken

23 augusti 2005 at 2:34 f m 1 kommentar

Innehåll:

1. Willy Wonka är Michael Jackson

2. Kalle – en kommunist, kapitalist eller kristdemokrat?

3. Johnny Depp – hur kunde han någonsin få spela snyggakillenroller?

 

1. Willy Wonka – det går inte att kolla på filmen utan att tro att det egentligen är Michael Jackson som Johnny försöker föreställa. Han ser ut att vara gjord av plast, massa smink, perfekta tänder och gillar att klä ut sig. Han har en hel nöjespark i sin hemliga fabrik, dit han bara bjuder vissa barn, han har vän och pipig röst, hans farsa höll honom hårt när han var liten, han har fönat hår och hans bästis är en 10-12-årig pojke.

 

2. Min vän E ville inte kolla på Kalle och chokladfabriken (Charlie y la fábrica de chocolate), för den var kommunistisk. Senare visade det sig att det var Karl-Bertil Jonsson hon menade och jag menar, visst, alla som frivilligt ger bort något är ju kommunister, men i vilket fall så letade jag efter kommunism i filmen. Och vad jag fann var visserligen en framgångssaga om ett fattigt kid och en generös missanpassad man, men ingenting närmare kommunism än så. Däremot hittade jag en hel del andra grejer; en lång rad moralkakor om uppfostran och familjens oerhörda vikt (visserligen en sensmoral om att man kan ha storfamilj/köpa sig en ny familj, men ändå, pretty much mamma-lagar-matenfamilj) och inte minst importerade livegna infödingar, som var mycket glada och tacksamma! Det är coolt och tufft med multinationella företag som inte betalar skatt eller anställer lokalt, det är smart att ha slavar som är billiga i drift, inte behöver gå ut och lyckliga över att de slipper äta vidriga maskar. Alla kan komma upp sig med bra uppfostran, lite tur och hedrande av mor och far. Tjocka barn är äckliga, smarta skall förlöjligas, bortskämda barn går det aldrig väl för och kaxiga småtjejer är inte önskvärda, de skall vara blyga och artiga och inte tro sig vara något. Disciplin, kapitalism och familjeromantik. Sa jag förresten att jag grät av att jag blev så rörd kanske tre gånger under filmen?

 

3. Dessutom fattar jag inte hur man under så lång tid kunde låta Johnny Depp vara förste älskare, när han är såå lysande på att spela fladdrande freak. Fear and lothing in Las Vegas, Pirates of the Carribean och nu i Kalle och chokladfabriken.

Entry filed under: politik. Tags: .

Uppsala! Here I come! Förnedrad och klädd i rosa

1 kommentar

  • 1. fredrik  |  24 augusti 2005 kl. 11:12 e m

    Glöm inte <>Edward Scissorhands<>. Det var väl hans första ”freakroll”? Nej, tackar vet jag <>21 Jump Street<>!


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: