Svenskar i djungeln – svartlistade agitatorer och nazister

7 juni 2005 at 9:59 e m

I norra Argentina finns det en svenskkoloni med ättlingar till bland annat de svartlistade socialdemokrater, agitatorer och fackföreningsfolk som åkte med några stora skepp till Brasilien på 1890-talet och 1910. De fick inga jobb i Sverige och flydde som ekonomiska flyktingar till det utlovade guldet och marken i Brasilien. När de kom dit upptäckte de att marken inte fanns, eller var så dålig att den inte gick att odla. Hela familjer dog på resan och till slut hamnade de som inte åkte hem med de av Sverige sponsrade skeppen (till att spendera resen av sitt liv på fattighus) runt Oberá i provinsen Misiones, Argentina.

På Sveriges nationaldag var jag där och besökte svenskkolonin. Bland annat åkte jag runt och intervjuade viktiga personer i föreningen Svea, skolan Carlos Linneo och de Argentinare (som själva kallar sig det, som är födda här och aldrig varit i Sverige) som har svenskt medborgarskap. Många pratar svenska, eller misionessvenska, som är jättegullig. Aprovechera (utnyttja) och gastera (spendera) är två typiska misionessvenska ord. En del av svenskättlingarna flydde till Sverige under militärdiktaturen.

De flesta av de gamla som fortfarande pratar svenska med varandra, har sin svenskcirkel (där den som pratar spanska får böta med choklad) är supergulliga. Några vägrar ta emot pengar från Sverige för att de anser att de inte gjort något för landet (trots att de i flera fall jobbar volontärt både med konsulatet och svenskföreningen). Flera har blivit nedslagna, rånade och haft inbrott i sina avlägsna hus och chacran (stugor med mark/gårdar). Men det är väldigt slående hur oerhört rasistiskt flera ser på världen.

Hundarna sägs vara tränade att känna igen de svarta skurkarna, frågor ställs om flickor i Sverige ”inte går de väl med negrer??”, särskilt en fru till en högt uppsat man inom föreningen är hyperrasist. Hon menar att svarta människor är fula och äckliga. Svenska nationaldagen blir märklig, min kollega Maria håller ett tal om vad det är att vara svensk. Att känna sig som svensk. Att vara öppen för andra kulturer. ”Ja minsann, det är viktigt för oss, titta här, på vår nationaldag har vi bjudit in även danskättlingar”. De två vännerna, 4 och 5 åriga Ingrid Kurtz och Joselin Eriksson presenteras för oss som ”Ingrid här har svensk blod”, Ingrid fyller i: ”och det här är min kompis Joselin”. Ingrid är guldlockig, Joselin är mulatt. Båda är lika mycket svenskättlingar, men den ena får alltid ha den svenska folkdräkten i paraderna.

En del svenskar, tyskar och andra nazister flydde undan skam och rättvisa i Europa till bland annat Misiones. Det är högst troligt att de flyttat in i invandrarkollektivet, och deras ättlingsskap smält samman med sekelskiftesflyktingarnas. Men till och med här håller de på att förlora greppet om rasrenheten.

Entry filed under: politik. Tags: , .

Så kan vi slippa kvinnolistor Peronisterna i mitt hjärta


Twitter

Kategorier


%d bloggare gillar detta: