Jämställdheten går bakåt, varför vill Schlingmann få oss att tro på motsatsen?

Per Schlingmann dansar

Per Schlingmann dansar

Blev intervjuad av Damernas Värld (!) idag om Schlingmanns idiotiska bok Urban express, om ”Girlvilles” (=”kvinnor håller på att ta över”!). Beviset är, som vanligt, att flickor får bättre betyg i skolan och pluggar mer på högskolan. Det är dock ett skitbevis. Bra betyg leder uppenbarligen inte till framgång i yrkeslivet (det går galet långsamt med utjämning av de ojämställda lönerna) och närvaro på högskolorna leder inte ens till framgång i fråga om akademiska karriärer (trots majoritet kvinnor i högre utbildning sedan 60-talet är 4 av 5 professorer män).

Nämnde intervjun för en kvinna vid ett fikabord idag, och hur Schlingmans tes är falsk, och hon ba ”men JAG tror på det, tjejer håller på att gå om, kolla bara på utbildning tex”. Problemet är att utbildningen inte är något exempel. Det är ett undantag. Vi kan inte titta på utbildningen som ett exempel för att få syn på det Schlingmann försöker visa oss. Det vi måste mäta för att få veta något om jämställdheten är alltså: 1. Makt och 2. Pengar. Om vi däremot kollar enbart på utbildning (inte minst förmågan att få bra betyg i ordning och uppförande) och skiter fullständigt i makt och pengar så kan vi förstås välja att tro på den här efterhängsna skrönan!

Eller, vet ni, läs veckans affärer: ”Så går det: Jämställdheten 22 år längre bort än förra året”.

24 mars 2015 at 11:36 e m 2 kommentarer

Champagne på kontoret idag!



1. EU-kommissionen lägger ner ärendet om Sveriges överträdelse mot regeln att ideella organisationer ska betala moms!

2. Regeringen behöver alltså inte längre oroa sig för EU i frågan, och det gäller även när det gäller moms på second hand.

3. Föreningslivet har Forum och Riksidrottsförbundet att tacka för ett sjukt tungt jobb de hör fem åren. Tack alla organisationer som varit medlemmar och stöttat detta!

4. Ariane Rodert, vår kvinna i Bryssel, är en hjälte!

Min chef skriver så här: ”Extra roligt är att kommissionen valt den argumentation som Forum och RF fört fram, nämligen att momsen på ideella föreningar inte är en gränsöverskridande verksamhet utan att varje land borde själva utifrån subsidiaritetsprincipen få avgöra hur man stödjer/skapar förutsättningar för sitt civilsamhälle.”

26 februari 2015 at 11:03 f m

Krig är fred, censur är yttrandefrihet

IMG_0483GRUNDLAGSBROTT skrek högermannen på twitter när han såg den här bilden från Sara Fransson i Växjö
– Idag har jag gjort en stor gärning! Jag har främjat yttrandefriheten, sa högermannen.
– Jaha, men vad kul! Svarade jag, hur då?
– Jo, förstår du. Jag har argumenterat för att förbjuda konst som fascisterna inte gillar.
– Oj då, yttrandefrihet brukar ju annars vara att få lov att provocera.
– Men jag har slagit ett slag för icke-våld också!
– Men äntligen! Vad blev det? Att lägga ner militären och satsa på förebyggande metoder istället? Att stoppa Saudi-vapenaffären? Eller nåt mer lokalt – att ge moskéer skydd mot attentat kanske?
– Nä, men vad pratar du om. Jag har förstås läxat upp en kvinna som fått sin familj dödad i koncentrationsläger för att hon protesterade mot ideologin som låg bakom.

Ok att ni har vidriga åsikter och helt saknar konsekvensanalys av det ni driver, men sluta att se er själva som hjältar när ni väljer stoppandet av en staty i Växjö som veckans stora engagemang. Jag orkar inte.

PS kolla etc.

20 februari 2015 at 10:47 f m 2 kommentarer

Vad handlade det här om då, Jens Orback?

IMG_0436
Igår var jag på seminarium. Medverkande var Jens Orback (moderator, presenterad som agnostiker), Mariam Osman Sherefay (muslim, fd ordförande för centrum mot rasism) och Ulla Rydbeck (medlem i judiska församlingen). Arrangörer var STS (Socialdemokrater för tro och solidaritet) på Södermalm i samarbete med distriktet och platsen var partihögkvarteret.

Flummig inbjudan
På inbjudan stod det att det skulle handla om ”globala utmaningar, tro och politik”. Dvs det mesta i den här världen. Väldigt flummigt, men Mariam bjöd mig, så jag tänkte att det skulle bli trevligt. Att prata om hur vi som troende kan göra något åt fattigdomen, rasismen, miljöförstörelsen, ojämlikheten. Det som STS Södermalms ordförande Bo Nordquist inledde med, tron som politisk kraft, de nya möjligheterna med breddningen av vårt förbund hade också varit intressant. Men, det visade sig att det handlade om nåt annat. Någon som kan sammanfattas med ”problemet muslimer”.

Civilsamhället avgörande för utvecklingen
Jens Orback höll en bra inledning om bland annat civilsamhällets vikt i fråga om att lösa de globala utmaningarna. Kul! Exakt det jag jobbar med just nu. Och ett område där jag tror att religiösa samfund har en helt avgörande roll som civilsamhällesaktörer. Men den tråden klipptes tyvärr där.

Men sen kom det märkliga, han avslutade sitt inledningsanförande med att han tänkte att detta seminarium var en fortsättning på en diskussion han haft med Ulla efter att Omar Mustafa-affären. Mariam hade ingen aning om detta och hade fått information om att seminariet skulle handla om hur hon som troende kunde förena tro och politik. Och att Ulla som medlem i judiska församlingen var inbjuden av samma skäl. Hon deklarerade att hon inte var där för att prata om Omar och att hon inte ville ställas till svars för andra muslimer över huvud taget.

Sen blev det allt tydligare vad det skulle handla om, oavsett vad Mariam ville
När Ulla pratade så handlade det om statistik – om muslimer! Hur många muslimer finns det i Sverige, hur många av dem är troende, hur många procent är sunni och shia och en strid ström av antydningar kring vilka av dessa som är problem. Shia är tydligen mindre problematiska eftersom de är mer sekulära (sic!) även de som är mindre troende är mindre problematiska. Inte en enda siffra om någon annan religion.

Vem bjöd henne?
Socialdemokraternas främsta islamofob Carina Hägg var där. Och tilläts hålla låda kring att det är tro och solidaritets fel att unga muslimer blir IS-krigare och att det anses vara islamofobi att säga emot terrorism. Nej Carina Hägg, anledningen till att du kallas islamofob är för att du sprider sjuka konspirationsteorier om att alla troende muslimer har en dold agenda. dessutom är det väldigt inhumant att bära päls. herregud Carina! Varför var hon där? Vem hade bjudit in henne? Varför hade hon ett intresse att komma på ett seminarium med STS (som hon hatar) som handlade om ”globala utmaningar, tro och politik”? Eller hade hon fått förhandsinfo av någon om att det egentligen handlade om ”problemet muslimer”, som ju är hennes hjärtefråga, och som låg som en våt filt över samtalet.

Distrahera dem, oskadliggör dem!
Någon sa att han som kristen skämdes för den kristna högern i USA. Ulla Rydbeck sa att det var bra sagt, för att det finns en frändskap med andra av samma religion. Undertonen var att det är rätt att kräva av muslimer att de ska ta ansvar för vad andra muslimer gör. Att det är ganska ok att döma svenska muslimer för det IS gör, att man kan kräva ett ständigt avståndstagande och annat som håller dem upptagna och distraherade från att driva klasskamp, demokratisering av bankerna, mer rättigheter för de urbana periferierna osv, att man kan döma dem tills de lyckats bevisa motsatsen och att muslimer är ett jävla problem överlag.

Vad menade Ulla?
Jag försökte invända och säga att det finns en radikal skillnad i hur man talar om muslimers (och judars) ansvar och om kristnas (och andra religioners) ansvar. Svenska muslimer tvingas att prata om IS övergrepp på ett komplett annat sätt än hur exempelvis jag, eller för den delen ärkebiskopen tvingas prata om kristnas övergrepp. Ulla svarade mig att muslimer må vara minoritet i Sverige, men att de är majoritet i många länder (!!). Jag är väldigt osäker på hur det är ett svar på min kommentar, men den slutsats jag drar är återigen att ”det är rätt att tvinga svenska muslimer att prata om det vi vill att de ska prata om” eller kanske ”det är minsann inte synd om muslimer, för de är i majoritet och kan åka hem om det inte passar”. Inte trevligt alls. Ingenting som framkom kunde säga emot grundtesen för hela seminariet ”islam är ett problem, därför är muslimer ett problem”.

Ulla, alltså personen som är ansvarig tjänsteman för trossamfund för socialdemokraterna i riksdagen använder att ”muslimer är i majoritet i många länder” som argument mot påståenden om att muslimer blir utsatta för rasism i Sverige. Vad händer?!

Mariam sa, gång på gång på gång att hon inte ville prata om frågorna på det sättet, men rummet ville inte låta henne slippa. Ulla och Jens ville inte låta henne slippa.

Saker som kom upp i samtalet:

  • hedersmord
  • muslimska mäns kvinnoförtryck
  • Islamiska staten
  • islamisk terrorism
  • jihadister
  • att imamer kan förmå ungar att sluta kasta sten
  • SSUs orättvisa behandling av Israel
  • ”världens mest humana armé” (den israeliska)
  • Palestinska barnsoldater
  • den ”nya” antisemitismen som inte kommer från skinnskallar

Saker som inte kom upp i samtalet

  • tro som en politisk kraft
  • präster och rabbiners ansvar
  • den växande fascismen
  • hot och våld när man utövar sin tro i Sverige (varför rycker folk slöjan av kvinnor på stan?)
  • hur fördomar om tro påverkar troende individer
  • hur minoriteter kan stötta varandra (Mariam försökte, men fick ingen respons, ”om vi ska lyckas skapa ett antirasistiskt samhälle kan vi inte se en religion som sämre än en annan” sa hon också, inte heller där fick hon respons)
  • varför det är ok att granska politiker olika beroende på religion
  • kristna barnsoldater
  • Israels bombningar med vit fosfor mot civila
  • kristna och judiska mäns kvinnoförtryck
  • Elisabeth Svantesson
  • Att S faktiskt satt ner foten och petat Carina Hägg pga hennes islamofobi
  • moskéer och andra religiösa organisationer som positiv samhällskraft

Är inte det ganska sjukt? Och väldigt typiskt för hur snett vi är i samtalet idag. Fascismen växer och allt större fokus riktas mot offren.

Jens Orback borde ha förberett sig bättre. Publiken och Ulla fick sätta en obehaglig agenda och Mariam blev fullständigt överkörd. Det var ganska hemskt att se.

UPPDATERING:
Carina Hägg verkade nöjd, så här skrev hon på twitter: ”Kompetenta Ulla Rydbeck bröt igår mark på temat tro, politik o samhälle i en global värld Önskar att S-mötet på Sveavägen 68 följs av fler”
Det visar med all tydlighet hur fel det gör seminariet blev. Fy.

UPPDATERING 2:
Det har uppstått en diskussion om vem som bär ansvaret, så jag har frågat runt lite. Och det var så att en kvinna i sts på Söder tog initiativet och bjöd in Jens. Jens var sedan med i diskussionerna om vilka fler som skulle bjudas och han bjöd in Ulla och Mariam. Ulla gjorde Facebook-eventet och distriktet bokade lokalen (någon som ge passerkort till 68an måste stå för bokningen) och var därför omnämnda som medarrangörer.

UPPATERING 3:
Ett meddelande från Mariam till STS förbundsstyrelse. Publicerat med hennes tillstånd.
”Jag vet vad jag jag har er och att kan alltid räkna med er. Tack för er omtanke och stödet! Torsdagkväll behöver smältas och analyseras. Jag var kanske naiv, godtrogen eller dum. Jag har en vacker bild av vad mitt parti står för men det finns dem som vill retuschera min bild och ställa fram en bild som är inte särskilt vacker. Snarare en grotesk bild vars resonemang är rasistisk för att det är baserad på en antimuslimskt diskurs. De polariserar förenklar och kategoriserar på ett simpelt sätt som är oerhört farligt. /salam”

13 februari 2015 at 12:33 e m 3 kommentarer

The most important event after the 1959 in Cuba

dimas castellanosBy Dimas Castellanos, Havanna

The news about the restoration of diplomatic relations between Cuba and the United States is in fact of enormous significance to the Cuban society. The bad relations between the two governments has negatively impacted the destiny of the Cuban society for a very long time.

The confrontation between the governments of Cuba and the United States began in 1959. That year the Constitution was replaced by the Basic Law of the Cuban State, and power concentrated in the hands of the leader of the revolution. Between May 1959 and October 1960, nationalization of American property caused a conflict that caused the US decision to break relations with Cuba. The resulting dispute has for all these years been used by the Cuban government as an excuse for economic inefficiency and to escape commitments to human rights.

After more than half a century of confrontation, negotiations just started between the US and the Cuban governments. Why now – you may ask. Large part of the explanation lies in this:

On the Cuban side, the failure in the economy and the crisis in Venezuela with falling oil prices. This has led to a worsening of living conditions, widespread corruption, mass exodus, and discontent.

On the US side, the failure of the politics targeted to promote change within the island, the decrease in its influence over the countries of the region, the potential danger of a violent outcome in Cuba that would launch hundreds of thousands of Cubans to US shores.

In summary, the confrontation became harmful to all: the so called fidelism failed, and so did the sanctions.

This takes place against a weak and fragmented civil society, which explains that the Government, after 55 years in power, negotiates with the ”enemy” and disclaims any force within the country.

Obamas new approach
In this context, Barack Obama´s speech departs from the dilemma of what must be first: suspend the sanctions or democratize Cuba. The US President does not require democratization as a precondition for resuming relations. With that decision, the argument of the ”enemy”, used by Cuba to demobilize society, will be gradually replaced by the contradiction between people and government. And although the regime’s control over society will slow the changes, it will not be able to avoid them. In that sense, the White House´s set of actions is favorable for the revival of civil society. Once the relations get normalized, what happens will depend on the willingness and ability of Cubans to take advantage of the new scenario. The first sign is that thousands and thousands of Cubans are interested in the negotiations.

The Government´s declared purpose of achieving economic growth and maintaining power will not be possible. It could achieve slow changes, but only until the inclusion of Cuba in the global economy and that the citizen empowerment permits it. The transformations in the economy will move slowly but inexorably to other sectors of society. And in that process, an emerging middle class and recovering citizen status will emerge.

The most important event since 1959
The resurrection of relations between Cuba and the greatest economic and scientific power in the world, separated from Cuba by a few sea miles, opens a door to Raúl Castro to break the deadlock we have been in for a long time. He could take our country out of a deplorable condition and finish his term with a positive development that should be taken into account when placed in the scales of history what happened in these 55 years. And that gives this resurrection of relations – even if it is just the first step in a long and difficult way – a dimension that makes it the most important event since the first of January 1959.

18 januari 2015 at 12:34 f m

Julmusten är allvarligt hotad – se skräckbilderna

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/32b/1329415/files/2014/12/img_0213.jpg På julafton kom vi hem från en resa, och skulle handla vår julmat. Julmust stod högst upp på listan. Men i butiken där vi brukar handla fanns inte EN ENDA DROPPE julmust. Istället fanns, och jag driver inte med er, Coca-Cola, på inte mindre än ÅTTA olika platser i butiken! Tre Coca-Cola-sponsrade kylar, ett golvställ med erbjudande, två extrainsattapallar, på flera ställen i läskhyllan och en mer permanent hylla vid pallarna, som ni ser på bilden.
Och i den lilla luckan för julmust i läskhyllan så gapade det alldeles tomt.
Vad är det frågan om?
Hur mycket får affärerna från Coca-Cola för att ställa deras produkter precis överallt? Är det värt att göra sina kunder besvikna, eller accepterar andra detta och tar en Cola istället för julmust?
Tycker ni att det här är ok?

28 december 2014 at 9:15 e m 9 kommentarer

Heder till borgarna för att…

Så här tänker jag om att extravalet ställs in: skönt med luft i kalendern!

Men också: skönt att alliansen fattade att de hade mest att förlora på nyval och att SD hade mest att vinna, och att vi nu kommer att få en rödgrön regering som from våren kommer styra med en rödgrön budget. Annie Lööf har rätt i att detta var en seger för alliansen, men på fascisternas bekostnad, inte på de rödgrönas. Så ett stort tack till borgarna för det, det hedrar er att ni accepterade att förhandla till slut.

Visst kommer det att finnas många tvistefrågor kvar där det spelar roll att det är en minoritetsregering, och i de flesta av dessa frågor vet vi ju sedan tidigare att de bruna och de blå är överens, men vilken riktning landet går i kommer att avgöras av regeringen och landets budget.

Här har Vänsterpartiet en avgörande roll som vänsteropposition för att pusha regering och budget, hoppas innerligt att de tar den rollen!

27 december 2014 at 2:55 e m 6 kommentarer

Äldre inlägg


Twitter

Kategorier


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 88 andra följare