Istället för frivillig skatt föreslår jag…

20131005-004445.jpgJenny Petersson (M) tror att vänstern vill smita med allt hennes guld

Ytterligare en moderat har på fullt allvar föreslagit frivillig skatt, och menar att de som inte vill ha mer i plånboken ska få slippa det. Jävla idiot är min spontana reaktion. Men sen sansar jag mig och inser att det faktiskt finns folk som faktiskt inte förstår syftet med skatt. Poängen att vi solidariskt finansierar det samhälle vi vill ha. De som tror att alla som ger bort något frivilligt är kommunister och vill ha det som i Sovjet. Som tror att vänstern vill jävlas i sitt envisa tjat om att bygga en fungerande välfärdsstat.

Så med de här människornas logik så skulle jag vilja föreslå en helt annan reform som de förhoppningsvis gillar. Nämligen att sluta sänka skatt & välfärd med tvång och istället ge folk möjlighet att avstå från välfärd på frivillig basis! Om tillräckligt många gör det så blir det ju utrymme för skattesänkning.

Frivilliga extraavgifter på sjukhusen, en blankett att fylla i för moderater som vill avstå rätten till barnbidrag, behålla några usla gamla förseningståg som moderater kan få åka i och de som vill skicka sina barn till skolor utan resurser får göra det!

Jag vill möjliggöra för dem som vill ha sämre välfärd att få det, trots att stat, kommun och landsting satt en gräns.

Det är upp till var och en att ta ansvar och göra som man vill. Men jag hoppas att de personer som varit ute i debatten och velat tvångssänka skatten och kritiserat den höga generella välfärdsnivån går i täten och avstår.

Jag skulle själv inte utnyttja möjligheten att avstå välfärd om mitt förslag blev verklighet. Nej, jag skulle hålla mig till de rättigheter som regeringen beslutat om. Men för dem som verkligen vill få blöjorna bytta mer sällan än andra när de hamnar på hemmet så är det för mig en frihetsfråga att kunna välja det.

Frihet är den bästa ting, eller hur Jenny?

5 oktober 2013 at 12:27 f m 48 kommentarer

Sverige har bytt syndabockar med Ryssland

Lenin håller tal
I Sverige har vi officiellt slutat behandla homosexuella som vi gjorde i Gardells Torka aldrig tårar utan handskar (jo, det finns en massa problem kvar på många håll och i många familjer, men diskursen är borta från offentligheten tack och lov). Homo- och bisexuella anses inte längre vara de som står för det onda, för spridande av HIV, förvrängande av ungdomars huvuden, pedofili, vara sjuka och onaturliga. I Ryssland är den synen dock på frammarsch, och Sverige, inklusive jag själv, protesterar. Vi jublar när Emma Green Tregaro målar naglarna i regnbågens färger, visar sitt stöd för ryska HBT-personer och petar ett vasst pekfinger i magen på makthavarna och vi är i stort sett eniga om att det inte är ok att behandla människor som Ryssland gör, beroende på vilket kön hen blir kär i.

Så, vilka ska vi nu ha som syndabockar när vi inte längre kan slå på homosexuella?

Vilka ska vi nu peka ut som stående för det onda? För spridande av HIV, förvrängande av ungdomars huvuden, pedofili, vara sjuka och onaturliga?

Jo! Religiösa! HIV är påvens fel eftersom de inte får använda kondom i Afrika, missionärer som knackar dörr och kyrkor som hjälper unga på glid förvrider huvuden, celibat ger pedofiler, ja, präster över huvud taget, med sina barntimmaroch allt, är en enda stor pedofilhärva och Muhammed var ju också pedofil, ja, islam och alla muslimer uppmuntrar pedofili eftersom de valt att vara muslimer (just detta skrev en Facebookkontakt till mig så sent som i förra veckan!), att vara troende är att vara korkad, för Gud finns ju bevisligen inte, om man ”tror på sagor” så kan man ju knappast kräva att få vara rektor vid Lunds universitet, man kan ju inte vara vetenskaplig och religiös, och minister, det kan du ju knappast kräva att få bli om du ”inte styrs av förnuft eller kan påverkas av argument!” (sic) Är du religiös så måste du verkligen ta avstånd från alla konstiga åsikter som andra religiösa människor haft, du måste bevisa att din tro inte påverkat några åsikter du har och krypa in i garderoben du kom ifrån.

”Varför måste de leva ut?”, ”du behöver väl inte skylta med det”. ”Religion är en privatsak, något du (på sin höjd, men bara för att vi är ett så jävla liberalt land) får utöva i hemlighet så att ingen annan ser det.”

”Homosexualitet… förlåt, tro, är ett val” och därför behöver man inte respektera människor som är homosexuella, förlåt, troende, de kan ju bara välja annorlunda om det inte passar!”.

De har ofta varit lite mer extrema i vårt östliga grannland. Religion i alla former kom tidigt i Sovjetunionen att motarbetas och religiösa ledare, präster, biskopar, rabbiner, imamer avrättades eller skickades till Gulag. Men Sovjetunionens kommunistiska parti legaliserade skilsmässa, abort och homosexualitet när de avskaffade de gamla tsarryska lagarna efter ryska revolutionen redan 1917.

Är det inte lite ironiskt att vi därmed bytt syndabockar med Sovjet?

21 september 2013 at 7:40 f m 5 kommentarer

Är problemet politisk åsikt eller religiös tillhörighet?

Elisabeth Svantesson (M)

Elisabeth Svantesson (M)

Det finns en stark religionsfobi i stora delar av drevet mot Elisabeth Svantesson, nya arbetsmarknadsministern, och jag anar rentav en konspirationsteori. En teori som säger att de här ”sektmänniskorna” har mer inflytande än det verkar, och andra intentioner än de uppger sig ha. De slår i gränsen för vad vi kan tolerera.

Drevet väcker två frågor hos mig som jag anser att vi behöver diskutera. Tre utgångspunkter först bara:

1. Begränsning i aborträtten är en (religiös) högerhållning (konservativ), alldeles oavsett om du vill begränsa antalet aborter (vilket de flesta trots allt vill). Vänsterhållningen (liberal) är att se problemet med oönskade graviditeter, snarare än aborterna; stärka tillgången till familjeplanering/sexualundervisning/preventivmedel och stark välfärd, arbetsrätt och normkritik. Begränsning av aborträtten eller rentav abortförbud leder inte till färre aborter utan främst till sämre liv för kvinnor. Jag har skrivit om det många gånger, tex här.

2. Ja till livet är en svinorganisation och några av mina främsta politiska fiender i det här landet. De har usla, kvinnofientliga, dogmatiska och tveksamt effektiva politiska förslag. Dessutom drog sig exempelvis deras närstående press inte för att bedriva hetsjakt på en annan troende person, nämligen Omar Mustafa, i drevet mot honom, eftersom han varken är kristen eller reaktionär som de själva. Att de nu kräver tolerans mot de sina är hyckleri och ett hån. Men som ni vet att jag tycker bör man vända andra kinden till och behandla andra som man själv vill bli behandlad. Svantesson är ju som bekant inte ens med där.

3. Moderaterna är ett svinparti, och de mest extrema i ekonomiska frågor och i inställningen till välfärden i svensk politik. Människosynen man ger uttryck för när man tror att sjuka människor kan jobba mer för att man gör dem fattigare, införandet av fas3 och andra former av institutionella tvång gentemot ofrivilligt arbetslösa att stå med mössan i hand är väl ett långt värre hot för oss i vänstern än att de tillsätter nån slags en smygaborträttsmotståndare?

Så till de två frågor som drevet mot Svantesson leder mig till:

1. Är hennes politiska åsikt som är problemet, eller hennes religiösa tillhörighet? Det låter i debatten som att det är den religiösa tillhörigheten, och huruvida det (till skillnad från andra typer av övertygelse) ligger till grund för åsikten? Hennes åsikt hamnar i skymundan.

Det handlar alltså inte bara om huruvida man håller med personen eller inte, utan det finns ytterligare en dimension.

A. Du håller med personen i fråga – och ni grundar er åsikt på samma tro. Du gillar.
Exempel: Ni är båda ateister och tycker inte att aborträtten ska begränsas. Allt är frid och fröjd.

B. Du håller med personen i fråga – och ni grundar INTE er åsikt på samma tro. Du accepterar.
Exempel: Du är ateist och tycker inte att aborträtten ska begränsas, jag är kristen och tycker inte att aborträtten ska begränsas (till exempel för att jag anser att rätten till sin kropp är en helig rätt). Du accepterar min tro när jag håller med dig, men du vill gärna berätta för mig att det vore bättre om jag bara tyckte så, utan att ha någon slags helighet inblandad.

C. Du håller INTE med personen i fråga – men ni grundar er åsikt på samma tro. Du accepterar.
Exempel: Du är ateist och tycker inte att aborträtten ska begränsas, Moderaten Peter är också ateist men tycker att aborträtten ska begränsas genom högre patientavgifter, eftersom det blir så dyrt att landstingen ska betala för unga tjejers slarv med kondomer. Slarv borde man betala själv, resonerar han. Du tycker att Peter är dum i huvudet, men du accepterar att han sitter i landstingsfullmäktige.

D. Du håller INTE med personen i fråga – och ni grundar INTE er åsikt på samma tro. Du accepterar inte.
Exempel: Du är ateist och tycker inte att aborträtten ska begränsas, Moderaten Elisabeth är kristen och tycker att aborträtten ska begränsas genom att sjukvårdspersonal som av etiska skäl inte vill utföra aborter ska slippa det. Du tycker att dels att Elisabeth är dum i huvudet, men du accepterar inte heller att hon får några politiska uppdrag. Att tycka fel är dåligt, men att tycka fel på kristen grund är oacceptabelt. Hon måste gå.

2. Ska vi verkligen ha den här typen av krav på renlärighet hos politiker? I vilka frågor i så fall? Bara de som handlar om abort & HBT-frågor? Varför är just de frågorna viktigare än t.ex. hur man ser på exploatering av naturen? (Där jag kan tipsa om att moderater generellt också är svin.) På hur man ser på vårt ansvar för varandra?

Har ni tänkt på att det väldigt ofta handlar om identitets- & individperspektiv när man angriper troende? Och inte om de allmänna systemen som verkligen har potential att förändra människors vardag. Det är lätt att driva drev mot folk i privalmoralistiska frågor, medan de stora fulfiskarna och systemskiftesrelevanta frågorna kommer undan i skuggan.

När påven gjorde sin stora resa till Afrika för några år sedan, och höll väldigt kontroversiella tal om att Afrika måste resa sig från Västs ekonomiska förtryck så fick vi inte höra ett skit om saken. Och trots att han själv inte någonstans aktivt hade propagerat mot kondomer var det den enda frågan som de sensationslystna västjournalisterna ville pressa honom på. Man krävde att han skulle göra en preventivmedelsturné. Vilket jag också tycker hade varit en fin grej, men rätt orealistisk och inte så meningsfullt att kräva. Att istället låta honom komma undan med en trolig vilja att tona ner konflikten i den frågan och istället kolla på vad han faktiskt sa om de ekonomiska systemen som förstör livet för så oerhört många hade väl varit en betydligt smartare sak för journalister med hjärtat till vänster?

Men kanske är det helt enkelt så att det är viktigare att rensa bort religionen ur världen än att minska lidandet?

Läs även Malin Siwe i Expressen och Hanne Kjöller i DN.

19 september 2013 at 1:24 e m 31 kommentarer

”99% av all offentligt betald kultur är skit”

Han sa så. Ordagrant. ”99% av all offentligt betald kultur är skit”. Och jag blev arg. Så obildat!

Det gamla vanliga som kristdemokrater & nydemokrater brukar försöka fiska väljare med. ”Vi ska inte sponsra svårbegripliga performancevrål”, eller andra korkade uttalanden som i slutänden syftar till att sänka kulturanslagen i de offentliga anslagen. Ofta sägs det att ”staten inte ska lägga sig i”, men oftare menar man att staten styr för lite. SD är vidrigast här, som i rätt många frågor, och tycker att det ska finnas nån slags etnisk kontroll där ”svensk” kultur sponsras men inte utländsk. Och då menas alltså inte samisk kultur utan..

Well, skit i det, inte ens de själva kan förklara det. Slutmålet, den enda logiska politiska handlingen av detta, liksom av min väns uttalande om de 99 procenten, är som sagt att sänka kulturanslagen. Konsekvenserna av det blir dock knappast en friare kultur (som han, men inte SD förstås, vill se), utan snarare ett kallare, mindre reflekterade, sorgligare samhälle.

Därför har jag nu övertygat honom om att delta i ett projekt. Vi har inte kommit på projektnamn ännu, men det går ut på att vi tillsammans ska gå på 100 olika evenemang, föreställningar, utställningar och arrangemang inom konst och kultur som på ett eller annat sätt fått offentliga medel eller offentligt understöd på andra sätt (genom tex sponsrade lokaler). Min tes är förstås att det är helt omöjligt för honom att påstå att 99% är skit efter denna kavalkad, men låt oss hålla det öppet för utvärdering. Följ projektet här på min blogg.

Önska oss lycka till och tipsa gärna om evenemang vi bör gå på!

20 augusti 2013 at 8:37 f m 9 kommentarer

Bengt Göransson förklarar skillnaden mellan att säga medborgare & skattebetalare

När Jonas Sjöstedt höll sitt tal i Almedalen i förrgår talade han flera gånger om skattebetalarna, att det var skattebetalarnas pengar som förskingrats när M sålde en vårdcentral med ett värde på minst 20 miljoner för 700 tusen till exempel.

Visst har han rätt i att pengarna förskingrats, och att det är en stor skandal. Och det jag säger nu kan verka tramsigt, men det finns en fälla som jag tycker att Jonas föll i. Jag håller nämligen inte med honom om att pengarna var just skattebetalarnas. Nej, pengarna är alla medborgares. Det var mina pengar som jag har rätt att besluta över i det landsting som är mitt – som medborgare.

”En lek med ord” påstod någon på twitter. Och det är något som återkommer när man vill varna för ett skifte i språkbruket. ”Man ska inte tänka för mycket” är ett besläktat uttryck man brukar höra om man vill analysera konsekvenser av en förändrad retorik. Som om det politiker säger inte spelar roll. För det, mina vänner, vill jag berätta för er att det gör.

Moderaterna har mycket medvetet arbetat för att förändra språkbruket i det politiska samtalet. De säger “skattetryck” istället för “skattenivå”, för att få oss att associera skatt med något kvävande och har skickat ut listor till lokala företrädare om hur de bör använda orden. Det är politiskt vilka ord vi använder, och ja, ordvalet är ett verktyg för politisk påverkan som syftar till att nöta in en verklighetsuppfattning utan att den ifrågasätts.

I augusti förra året publicerade jag en artikel med utdrag från texter, främst ur hans bok ”tankar om politik” av förre kulturministern Bengt Göransson, när jag var redaktör för ledarsidan i Gotlands folkblad. Då för att förklara för den C-märkta ledarskribenten att ord spelar roll. Men eftersom jag inte hittar den på helagotland.se och den fortfarande är relevant så publicerar jag den igen här!

”Det är bra att många är engagerade i viktiga och svåra frågor om sjukskrivning och arbetsförmåga. Ytterst är frågan närmast existentiell: vem ska förväntas försöka försörja sig själv? Och vem ska vi försörja gemensamt?”

Så inledde socialförsäkringsministern Ulf Kristersson (M) en artikel i Svenska Dagbladet där han kritiserade sina kritiker. Sjukskrivning och sjukförsäkring ses inte i den sjukes perspektiv, utan i skattebetalarens. Så lämnar han ytterligare ett bidrag till samlingen av exempel på den råa och cyniska människosyn som blir konsekvensen av att politiken inte längre representerar medborgarna utan bara skattebetalarna.

Det politiska språket förändras, ofta utan att man lägger märke till det. Begrepp försvinner, andra nyskapas, och inte sällan innebär de nya begreppen dramatiska förändringar i politikens innehåll. Numera säger de som har politiska uppdrag praktiskt taget aldrig att de företräder medborgarna. De representerar istället skattebetalarna, och så säger företrädare för alla politiska partier. De säger det för att i tider då allt större vikt lagts vid samhällsekonomin visa att de tar ekonomiskt ansvar, att de inte slarvar bort de skattepengar som anförtrotts dem. Problemet är bara att det ändrade språkbruket markerar en helt ny syn på den politiska uppgiften.

Fundera ett ögonblick på begreppet medborgare som betyder något helt annat och mycket mer än det numer oftare använda begreppet skattebetalare.

Medborgaren har ett ansvar för sin del av samhället medan skattebetalaren i första hand ses som och ser sig som köpare av nyttigheter som tillhandahålles av samhällsapparaten. Skattebetalarens fokus är den egna personen, medborgarens perspektiv måste omfatta alla. Den som i sitt politiska uppdrag representerar medborgaren säger till den som inte kan gå: Det är mitt uppdrag som din företrädare att försöka medverka till att du får en fungerande rullstol. Representerar han skattebetalaren säger han istället: Hur mycket kan man egentligen begära att en vanlig skattebetalare ska betala för att du ska få en ny rullstol? Så öppnar man för en ny och helt annan, osocial människosyn.

I ett välfärdssamhälle – och ett där verklig demokrati råder – måste man lära sig att se andra som sina medmänniskor, inte som försörjningsobjekt eller produktionsfaktorer.
Bengt Göransson

6 juli 2013 at 9:34 f m 7 kommentarer

Sorgligt bra bror grillar Ullenhag

Kolla kl 10.15 & framåt i det här klippet. Skarpa Rashid Musa grillar Ullenhag. Förutom att jag blir lite ledsen av att kolla, eftersom Rashid var en av dem som lämnade oss i efterspelet efter att Omar Mustafa petades ur partistyrelsen och partiledningen inte förmått säga ifrån mot de antimuslimska krafterna, så är det spännande.

Ullenhag grillas om bl.a. hur han kan påstå att toleransen ökar när hatbrott, diskriminering & segregation där muslimer drabbas ökar och om muslimska församlingar som behöver ska få samma stöd & skydd som judiska församlingen.

Jag tycker inte Ullenhag svarar. Däremot kör han en fulkontring om att åsikten att man inte bör lägga hedersvåld på islam/muslimer (utan där den hör hemma, på patriarkatet) innebär att man förringar problemet. Det gör man inte, tvärtom, det är ett sätt att göra problemet mycket mer allmänt och man ger ett alternativ att jobba med saken utan att spä på antimuslimismen. För att den ökar i samhället hjälper knappast misshandlade kvinnor, i synnerhet inte om de är muslimska.

6 juli 2013 at 1:48 f m 7 kommentarer

Mina 33 anledningar till att feminismen behövs för mäns skull

Jag har skrivit ett gästinlägg på bloggen ”Mina 33, som gör en kort sammanfattning av en väldigt viktig, men ibland kanske lite bortglömd del av feminismen. Klicka på länken ovan för att läsa en massa andra listor med människors 33 anledningar. Här kommer mitt bidrag!

Jag är feminist av samma anledning som jag är antirasist och socialdemokrat, nämligen att jag vill avskaffa alla former av orättvisa ojämlikheter. Det finns en stor missuppfattning att feminismen skulle vara en hållning som strävar efter att stärka kvinnors rätt på mäns bekostnad. Och en stor mängd människor som missuppfattat själva kärnan i feminismens budskap, som ju är att orättvisor som beror på de könsroller vi skapat måste bort, och tror att det är en rörelse som endast vill kvinnor väl. Det stämmer inte. För även om inte alla feminister ser det, så ser feminismen att det systematiska förtrycket som patriarkatet utsätter kvinnor för, även drabbar män. Det är inte feminister som gör så att män får sämre kontakt med sina barn – eller antas ha det – det är könsrollerna, könsmaktsordningen, patriarkatet. Kalla det vad du vill. Feminismen behövs, även för mäns skull.

Anna Ardins 33 anledningar – för mäns skull

1. För att pappor anses vara sämre föräldrar även i alla de fall när det inte stämmer.

2. För att pappor oftare orättvist förlorar vårdnaden om barnen. (Edit: högst osäkert om detta stämmer, forskning har tydligen visat att det snarare är 3. som är korrekt och att det är mammor som orättvist förlorar vårdnad, så gå vidare till trean nu.)

3. För att pappor faktiskt har mycket sämre relation till sina barn generellt och därför ofta blir av med vårdnaden på goda grunder.

4. För att min pappa hade kunnat vara en lika bra och närvarande förälder som mamma men det blev liksom inte så.

5. För att män har mindre nära sociala relationer över huvud taget.

6. För att män gråter mindre och oftare förtränger känslor.

7. För att skilsmässor eller partnerns död därför drabbar män psykiskt mycket hårdare än kvinnor.

8. För att män hetsas mer att dricka, och dricker mer alkohol.

9. För att män i mindre utsträckning söker sig till sjukvården fast de behöver det.

10. För att män jobbar mer övertid.

11. För att det anses naturligt för män att ta mer risker.

12. För att män därför kör ihjäl sig själva och andra i trafiken mer än kvinnor.

13. För att män i snitt lever flera år kortare än kvinnor, inte minst av de övriga skälen på den här listan.

14. För att män riskerar att skrämma tjejer de går bakom sent på kvällar och nätter om de inte byter trottoar.

15. För att unga män tvingas att strida, döda och dö runt om i världens arméer.

16. För att män som jobbar i förskolan misstänks för att vara pedofiler.

17. För att män som vill bli barnmorskor avråds och motarbetas.

18. För att män som ändå är barnmorskor misstros, och samtidigt paradoxalt nog mer ofta än sina kvinnliga kollegor misstas för läkare (och dessutom tjänar flera tusen kronor mer än sina kvinnliga kollegor).

19. För att kvinnliga feminister hatar män mindre.

20. För att skämt om små penisar anses roliga.

21. För att småpojkarna på dagis där jag praoade retades om de hade rosa kläder.

22. För att personalen på samma dagis som hjälpte barnen att sätta på färgsprakande nagellack förebråddes för pojkarnas lack men inte flickornas.

23. För att en farbror till en pojke jag känner retade honom för att han hade ”en tjejtröja”, trots att han i själva verket hade en tröja med en blomma (som pojken ända till dess tyckte var jättefin).

24. För att vuxna män också är begränsade i vilka färger och mönster de anses få ha på sina kläder.

25. För att det fortfarande finns folk som hävdar att män inte kan vara feminister.

26. För att män som är feminister ibland blir ifrågasatta (av både män och kvinnor) kring sina egentliga motiv (”är du feminist för att få ligga?”).

27. För att uttryck som ”man vet ju hur pojkar är” används när pojkar slår andra.

28. För att det anses tufft med våldsamma män.

29. För att män utövar – och därmed också i högre utsträckning utsätts för – våld.

30. För att det är förknippat med stor risk att som man bli attraherad av andra män, inte minst om du vill flirta på krogen.

31. För att män ofta uttrycker ångest över att göra fel i (sexuella) relationer med kvinnor.

32. För att grillning är en obsolet teknik sedan spisen infördes.

33. För att män idag förutsätts identifiera sig med andra män (här kan du själv fylla i några exempel på idioter du kommer på).

29 juni 2013 at 9:21 f m 9 kommentarer

Äldre inlägg Nyare inlägg


Twitter

  • Det är min mormor Svea på min nya profilbild. Hon är 91, antirasist, HBT-vän, feminist, fd piga & charkbiträde. Jag älskar henne! 12 hours ago

Kategorier


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 73 andra följare