Stort steg för non-profit på kongressen!

Kongressen antog vårt förslag om att i kapitlet om ”Välfärd och trygghet” skriva in att kommunerna ska kunna ”ingå partnerskap med kooperativa och sociala företag eller ideella organisationer och att det ska va möjligt att rikta upphandlingar enbart till non-profit-aktörer.”

Det är ett viktigt steg bort från marknadifiering av samhället och för att humankapital ska va viktigare än pengar. ”Viktigt genombrott” säger Lars Bryntesson, kommunalråd i Sigtuna som varit en av dem som drivit förslaget hårdast.

Kommer bli mycket roligare att driva valrörelse nu när det finns en tydlig skillnad gentemot Moderaternas sätt att se på välfärden!

Allians och vänsteropposition överens om välfärdspolitiken

Borgarna pratar om valfrihet kvalité, men har bara reformer som gynnar stora företag. Vänstern pratar om mångfald och kvalité men diskuterar mest reformer som ska hindra stora företag.

Idag skriver jag och forskaren Johan Vamstad ett svar på vänsterns visionsfattighet i Dagens Arena, för vi tycker att kooperation är en alldeles för viktig företagsform för att inte vänstern ska våga lita på den. Staten, kapitalet och tredje sektorn är tre alternativ, men när högern och vänstern slåss för staten eller kapitalet hamnar not for profitalternativen, civilsamhället, de värderingsdrivna ofta utanför tankebanorna.

Allians och vänsteropposition tycks i den konkreta politiken vara skrämmande överens om att välfärdspolitiken ska fortsätta vara en storskalig grej driven av marknadsmässiga principer. Är det verkligen det ni vill?

De senaste årens debatt om vinst i välfärden har avslöjat en påtaglig visionsfattighet i den politiska vänstern i Sverige. Debatten har förts om vilka som inte ska driva svensk välfärd, snarare än hur lösningen ser ut. I avsaknad av ett tydligt alternativ har den styrande högern under tiden kunnat skapa ett system där just vinstintresse ges rollen som garant för både kvalitet och effektivitet.

På den socialdemokratiska partikongressen i april ska partiet fatta ett historiskt beslut om vilka som ska äga och driva framtidens välfärd. Ofta nämns kooperativa aktörer som ett möjligt svar. Men är man beredd att ta den möjligheten på allvar? I slutet på 2012 presenterade Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället, en kunskapsöversikt om kooperativt företagande i Sverige. För dem som hoppas på en kooperativ lösning på välfärdsfrågan finns här en del poänger att ta fasta på.

Först kan man slå fast att oavsett om vi tillåter vinst eller inte så kommer dagens regler knappast att resultera i att kooperativa aktörer kommer att ta en större plats i välfärden. Att enbart begränsa de storskaliga kommersiella aktörerna kommer inte att räcka. Om Socialdemokraterna vill se en växande andel kooperativ måste de driva att villkoren förändras.

Det finns i dag ett lysande exempel på kooperativ välfärdsproduktion i Sverige. Inom barnomsorgen lyckades man under en period mellan 1985 och 1991 etablera långlivade icke-vinstdrivande kooperativ genom fördelaktiga villkor och stöd till dessa.

Kooperativa förskolor startades av föräldrar, förskollärare och grupper av personer som såg ett behov av fler förskolor i sitt område eller av fler alternativ där de hade större inflytande över verksamheten. Förskolorna etablerades utifrån brukarnas olika behov, inte på grund av att det fanns en möjlighet till vinst.

Exemplet med barnomsorgen visar att privata, icke-vinstdrivna alternativ med hög kvalitet, begränsad kostnad och demokratisk styrning är möjliga. Kooperativa aktörer kan öka, när förutsättningarna finns.

Att den kooperativa barnomsorgen i dag minskar beror uteslutande på det politiska systemet. När man likställer alla privata alternativ – kommersiella som idéburna – är det indirekt att ge fördel till företag gjorda för att konkurrera på en fri marknad. Det gynnar dem som strävar efter stordriftsfördelar, kostnadsminimering, nya marknadsandelar och skapandet av nya behov.

Drivkrafterna i småskaliga, kooperativa eller ideella verksamheter är helt andra. Det kommer aldrig finnas ett växande, icke-vinstdrivande alternativ så länge spelplanen på detta vis är lutad till näringslivets fördel.

Men även i ett Sverige utan vinstdrivande aktörer i välfärden måste den politiska vänstern också sluta hålla storskalig välfärdsproduktion i offentlig sektor som ideal.

Socialdemokraterna såväl som den borgerliga regeringen verkar vilja vill ha mångfald så länge alla alternativ är i det närmaste identiska med de offentliga. Kvalitetsmått och kontroller är i dag anpassade efter stora aktörer, vilket drivits på av en utveckling som letts av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar.

Vi har grova och rigida krav på enkelt mätbar kvalitet och evidens som passar stora – ofta offentliga – aktörer. De mäter heller inte styrkorna i kooperativen, som människors möjlighet till inflytande, eget ägarskap och deltagande i verksamheten. Av den småskalighet, mångfald och egenmakt som det talats så mycket om när privatiseringsreformer genomförts finns inte mycket att visa på i praktiken.

Men vad kan man då göra? Att förbjuda vinst i välfärden innebär inte automatiskt att vi får en uppsjö av icke-vinstdrivande aktörer. Erfarenheten från reformerna inom barnomsorgen visar i stället att det behövs regler anpassade efter de drivkrafter och förutsättningar som icke-vinstdrivande aktörer har. Det handlar om reformer som flexiblare etableringsregler, möjlighet till investeringskapital för icke-vinstdrivande och ökad kunskap i kommunerna om drivkrafterna i ideell och kooperativ verksamhet.

Hårdare krav och fler kvalitetsmått skulle bara bidra till problemet, inte vara en del av lösningen.

När nu Socialdemokraterna ska ge ett svar på frågan om vem som ska producera framtidens vård, skola och omsorg bör man ta lärdomar från något som fungerar i verkligheten. Om lösningen är fler kooperativa och icke-vinstdrivande aktörer måste även villkoren för dessa ändras. Låt 1980-talets barnomsorgsreformer vara en förebild för mångfald och småskalighet i välfärden.

Anna Ardin
Välfärdsansvarig på Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället

Johan Vamstad
Forskare vid Ersta Sköndal Högskola

Skrämselpropagandan kommer inte att känna några gränser

Idag skriver Per Gudmundson något jag ser som en försmak av vad som kan komma att vänta i valrörelsen. När (om?) S kommer driva någon form av begränsning för att plocka ut vinster ut den offentligt finansierade välfärden, för att sätta aktieägares och riskkapitalisters privata konton.

Och många socialdemokrater är oroliga, dels för att man inte tror sig kunna stå emot skitstormen, men också faktiskt för att man kanske tror att förskolorna är hotade.

Det är de inte.

I alla fall inte av detta skäl. Det finns en överetablering (pga LOV och annat) som kommer göra att vissa skolor kommer behöva lägga ner alldeles oavsett vad vi gör. Men…

Risken för att fullt finansierade verksamheter, som det finns behov av, där det finns personal och brukare, skulle lägga ner, är extremt låg.

Vi kan erbjuda dem att ombildas till svb-bolag eller stötta bildandet av kooperativ till exempel. Seriösa företagare har inte heller lust att slänga bort sina investeringar i tid & pengar utan de kommer att anstränga sig för att vårda sina bolag, även i svb-form eller som ekonomisk förening. Det offentliga kan förstås också ta över verksamhet där behoven finns. De har ju redan hela apparaten för bla administration, kontroll & finansiering.

Och detta gäller, enligt Svenskt Näringslivs egna siffror, 35% av företagen. Majoriteten av bolagen menar alltså att det är troligt att de fortsätter även om man hindrar vinstuttag. Trettiofem procent av dessa kommersiella, som alltså inte kan tänka sig någon annan form, kommer att kunna säljas och övertas av någon som är mer lämpad. Svenska folket tycker nämligen, till 80%, att överskott ska återinvesteras (Novus, 2012).

Men visst, om företaget har vinst som enda eller främsta mål kommer de kanske inte att vilja vara med längre. Men inte heller då kommer företagen att sparka all personal, kasta ut patienter & barn och kasta investeringarna på sophögen. Nej, de kommer vilja sälja. Om vinsten begränsas kommer de sälja eller överlåta till någon som inte har vinst som enda mål.

Om någon företagare beter sig som de vita i Zimbabwe som hellre brände jorden än överlät den till svarta, så kan det bli ett problem. Men till skillnad från Gudmundson så tror jag inte företagare kan mobiliseras till den typen av kapitalförstörelse.

UPPDATERING Läs Anne-Marie Lindgrens utmärkta ideologiska analys om denna skräckpropaganda som hon kallar skenmanöver.

SEB: ”Glädjande nog drabbas fler av diabetes!”

Ibland få man hjälp i sin argumentation från oväntat håll. Idag från SEBs aktieanalytiker Mattias Gredmark. I ett mejl till alla SEBs kunder så rekommenderar han att man ska investera i hälsovård.

Målet är vinst. Tillväxt av mina pengar. Och hans jobb är att rekommendera mig hur jag ska tjäna pengar på att jag äger. Inte på hur folks hälsa ska förbättras av hälsovård.

Att priserna på mediciner går upp är positivt, att läkemedel som folk måste ha för att överleva är omgärdade av patent (och därmed att patent lönar sig) är tummen upp och att antalet människor som är drabbade av diabetes är mycket glädjande!

Tvärtemot logiken människor annars skulle ha om de kände efter vad som kändes rätt i hjärtat. Och tvärtemot vad de som förespråkar vinst i debatten påstår, de menar nämligen att deras prio är att göra bra välfärd. Men Mattias visar att så inte är fallet. Om vinst tillåts vara en drivkraft, så kommer vinsten att prioriteras.

Visst är det positivt att efterfrågan på cancerbehandling går upp, eftersom det betyder att fler sjuka får vård. Men det är inte därför Mattias tycker det är positivt, utan för att vi kan tjäna pengar på saken.

Läs hans artikel nedan. Och översätt den till den svenska välfärden. När Carema får monopol i en kommun så kan priserna gå upp, och det är dit de strävar. När människor blir sjukare – inte friskare – attraheras kapitalet till bolagen. När fler drabbas av diabetes korkar vi upp champagnen.

Hälsovården, liksom skolan och omsorgen, bör drivas av ett medborgerligt intresse för att minska sjukdomar, stärka kunskaper, reducera lidande och öka lyckan. Drivkraften kan inte vara att stoppa pengar i våra privata fickor. Det är varken humant eller effektivt.

Tack Mattias Gredmark för att du visade det så tydligt idag!

Här är hans artikel:
Långsiktiga vinnare inom hälsovård

Långsiktiga vinnare på börsen karaktäriseras ofta av att de lyckas leverera en uthållig försäljningstillväxt i kombination med god lönsamhet. Vissa branscher och företag har bättre långsiktiga tillväxtförutsättningar än andra. En trendmässigt växande efterfrågan utgör en bra grund, andra faktorer som skapar förutsättningar för framgång på lång sikt är produkter som är skyddade av patent, teknologisk höjd och starka varumärken. Hälsovård är en bransch som uppfyller många av dessa kriterier.

Som investerare i hälsovårdsaktier gäller det dock att vara selektiv eftersom utsikterna skiljer mycket mellan olika bolag. Man ska vara särskilt observant på bolag som nyligen tappat patent eller som står inför patentförluster. Vi vill lyfta fram två nordiska företag i hälsovårdsbranschen som både har en stark historik och goda förutsättningar till en fortsatt kraftig tillväxt under många år framöver. Bolagen är verksamma inom olika nischer av hälsovårdsmarknaden; Elekta tillverkar medicinteknisk utrustning för cancerbehandling och Novo nordisk är världsledande inom diabetesläkemedel.

Novo Nordisk

Novo Nordisk är ett av de mest solida tillväxtbolagen i Norden – de senaste tio åren har försäljningen nästan tredubblats och rörelseresultatet har fyrdubblats. Glädjande nog finns det många drivkrafter som talar för att en hög tillväxt är långsiktigt uthållig. Tillväxtgrunden utgörs av att antalet drabbade av välfärdssjukdomen diabetes växer trendmässigt i världen, därtill bidrar prishöjningar och en förskjutning av försäljningsmixen mot dyrare moderna diabetespreparat. Novo Nordisk skördar också framgångar med det unga snabbväxande preparatet Victoza som på kort tid kommit att dominera den globala marknaden för så kallade GLP-1-läkemedel mot diabetes (GLP-1 är inte insulin). Novo Nordisk har dessutom flera intressanta preparat som väntar på myndighetsgodkännande eller som håller på att testas. Ansökan har lämnats in i Japan, Europa och USA för godkännande av företagets första långtidsverkande insulin, Tresiba. Om allt löper smärtfritt kan Tresiba i bästa fall lanseras i Japan, Europa och USA under första kvartalet 2013. Om så blir fallet, kommer Novo Nordisk för första gången kunna konkurrera med Sanofis långtidsverkande insulin, Lantus, som är världens bäst säljande insulin. För närvarande genomförs fas-III-studier av liraglutide (Victoza) mot fetma, och försäljningspotentialen är närmast kittlande om preparatet skulle nå marknaden.

Elekta

Efterfrågan på avancerad cancervård fortsätter att växa globalt, inte minst i länder som Kina och Brasilien, vilket gynnar Elekta. Elekta tar dessutom marknadsandelar, framförallt från Siemens som gett upp sina ambitioner på området och lagt ner tillverkningen av linjäracceleratorer. Elekta har kommunicerat en ambition att växa med mer än 50 procent mellan de brutna räkenskapsåren 2011/12 och 2014/15 och under innevarande år ska omsättningen växa 20 procent. De räknar med en accelererande organisk tillväxt under kommande år då försäljningen i de snabbväxande ekonomierna i Asien och Latinamerika utgör en allt större del av omsättningen samtidigt som nya produktinnovationer väntas ge ytterligare fart. Den installerade basen av strålknivar från Elekta har vuxit kraftigt under det senaste decenniet, vilket med en tids eftersläpning driver eftermarknaden för dessa. Det är nu dessutom tio år sedan Elekta gick in i den period av stark omsättningstillväxt som varar än idag. Antalet maskiner som passerat 10 års ålder och som börjar bli redo att bytas ut börjar nu bli signifikant. Därför bedömer vi att ersättningsmarknaden kommer att bli av väsentligt större betydelse de närmaste åren.

Ljusa utsikter

Både Novo Nordisk och Elekta värderas relativt högt jämfört med aktiemarknaden i stort, men kombinationen av ljusa långsiktiga tillväxtutsikter, förhållandevis låg konjunkturkänslighet och solida balansräkningar motiverar en rejäl värderingspremie.

Grattis till ditt nya jobb Göran Persson!

Av högerpolitiska skäl finns det många som försöker så split bland socialdemokrater i vinster i välfärdenfrågan.

Senast idag i SvD när man försöker placera Göran Persson i facket ”riskkapitalister i vården”, för att han gått in i ett it-bolag.

Men vad är det för fel att Persson skaffar ett nytt jobb? Socialdemokrater har generellt inget som helst problem med näringslivet. Marknaden är en duglig tjänare men en usel herre, marknaden duger gott till it-tjänster och annat som går att veta i förväg vad det är man beställer, och reklamera efteråt om det blev fel. Det kan man inte med liv och hälsa, mänsklig värdighet eller barns utbildning. Det förstår Persson, och det förstår andra partikamrater.

Men det känns mest desperat från högern, en icke-analys liksom. Det blir mer och mer tydligt att Stefan Stern är ganska ensam på sin betalt låsta position i vinstfrågan.

Mina bästa i Almedalen

Mina bästa i almedalen i kronologisk ordning:

- Gf-kyrkans seminarium om när kyrkan ska lägga sig i politiken (mycket trevligt samtal m Peter Örn, skönt att inte alla folkpartister har samma populistiska approach).

- Utfrågningen av s-topparna på s-minglet (roligt, plus att Carin Jämtin kom ut som troende & Micke Damberg som demokratisk socialist).

- Responsen på min insats i den skeva panelen om svenska modellen hos SI (fick stöd & pepp, visitkort & samarbetsförfrågningar, verkade ha klarat mig fint trots att jag kände mig väldigt minoritetisk bland en hel hög av borgerliga män).

- Träffade Miguel och började prata om att skriva en bok om anarkism & socialdemokrati.

- Pratade om stora visioner för det ekonomiska systemets reformation med en lång rad av fantastiska visionära, goda, progressiva människor, särskilt Erik.

- Så mycket var så äkta, tungt på idealistsidan och idéerna kändes hela tiden överordnade pengarna (gick inte på en enda PR-byrågrej).

- Riktigt bra retreat med Sektor3-kollegorna Hanna, Rebecka, Lukas & Helena om välfärdens förnyelse.

- Skrev kontrakt med Gotlands tidningar för att jobba som politisk chefredaktör i sommar.

-Trots att Carnage var sjukt konstig och sällskapet fortsatte att bete sig som på filmen, så kommer vår mingelfria film- & yatzykväll (med Herman, Hanna, Axel, Kristina & Moa) lätt in på listan.

Sossar som vill att Ikea ska ta över välfärden

S gamla partisekreterare Stefan Stern (som fortfarande skriver debattartiklar som socialdemokrat trots att han jobbar för  välfärdsvinstlobbyn) jämförde Ikea med välfärdsföretagen för nån vecka sedan, som ett led i hans jobb att förklara att vinstdrivande verksamheter är bättre och viktigare än icke vinstdrivande i välfärden. Idag var han också den som fick sista ordet i en nyhetsartikel i Dagens samhälle.

Tesen som drivs är exakt samma som Stefan och de vinstdrivande aktörernas – att målet med välfärden är storskalighet och expansion av privata aktörer. Och att välfärden inte är något mer än ”välfärdens kärna”, dvs de tjänster som kan köpas och säljas på en marknad. Idrottens förebyggande, föreningslivets inkluderande, frivilligorganisationernas sociala och folkrörelsernas demokratiserande verksamheter bortser man helt ifrån, både som utförare, innovatörer, visionärer och opinionsbildare. Man pratar också bara om just den kärna som i någon mån går att mäta och sätta prislappar på. Borgerliga debattörer återkommer också ofta till näringslivsmetaforer, där Ikea verkar vara någon slags drömbild av en god välfärdsaktör.

Igår kom denna S-V-MP-artikel. Där man visserligen bara talar om kundrelationer, men där man beskriver det som ”Ikea:s målmedvetna och framstående arbete” och menar att svensk välfärd borde inspireras av Ikea. Och sätter Ikea i samband med en välfärd som ”ges på lika villkor till hela befolkningen”.

Ikea blir för mig inte ett demokratiskt företagande som kan ersätta gemensamma och ideellt organiserade välfärdsinitiativ, utan snarare en symbol för att vi ska ha marknadstänk rakt igenom välfärden, vinstmaximering, kostnadseffektivisering och storskalighet snarare än mångfald (vilket alla är exempel på nåt jag tycker är toppen när det handlar om möbler!). Att det blir slavlöner i andra änden är dessutom inget som beställarna kan förväntas ta ansvar för.

Jag fattar inte vad som pågår. Har Ikea sponsrat en massa sossar att göra reklam för dem? Varför skulle vi vilja ha Ikea-välfärd? Och mer centralt i sammanhanget: ska välfärdstjänster verkligen vara som exakt vilken vara som helst?

Jag rekommenderar varmt ett inlägg av Henrik Alfredsson på Akademikerbloggen: Om Ikea skulle ta över äldreomsorgen i din kommun.

Välfärden är för viktig för skötas av bara staten och kapitalet

Idag är det releaselunch för den bok som Andreas Linderyd, jag själv och Johanna Rickne (och flera andra som hjälpt oss på olika sätt) slitit med i många månader.

Seminariet börjar vid 12 ungefär och ni kan kolla på det på Sektor3:s hemsida. Sedan vill jag också rekommendera vår debattartikel på Brännpunkt i SvD (nedan).

Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare för Svenska Röda Korset är en av paneldeltagarna. Läs här vad hon skriver på Röda Korsets blogg om seminariet. Läs också Famnas pressmeddelande om att svenskarna är massivt emot vinster i välfärden och Göran Hägglunds pressmeddelande om att han kommer på seminariet. Köp eller ladda ner boken här.

—

I 20 år har Sveriges politiker talat flitigt om valfrihet och mångfald i skola, vård och omsorg. Samtidigt som dessa marknader växer har mindre och nischade aktörer hamnat i kommunernas och koncernernas skugga. Menar politikerna allvar – att det behövs fler utförare, tjänster och inriktningar – är det tid att lämna retoriksalongerna och skapa förutsättningarna som gör mångfalden möjlig.

I dag släpps boken Välfärd bortom staten och kapitalet (Sektor3, 2012), där vi visar hur civila samhällets ideella äldreboenden, profilerade skolor och kooperativa vårdcentraler skulle kunna växa sig starka. Med innovationskraft och långsiktigt socialt ansvarstagande toppat med frivillig entusiasm skapar civilsamhällets entreprenörer värden som är viktiga och efterfrågade. De bidrar inte bara till att människor får fler och mer att välja bland i skola, vård och omsorg, de kan också utveckla och effektivisera välfärden i Sverige.

Men utan finanser för omfattande välfärdsprojekt blir ett större åtagande omöjligt. Angeläget är också att offentliga medel inte villkoras så att det kringskär civila samhällets omistliga roll som samhällskritisk opinionsbildare.

Bland de politiker och företrädare för civilsamhället vi intervjuat märks en vilja till handling, att skarpare politik behövs för att främja ideella aktörer i skolan, vården och omsorgen. En möjlig väg framåt kan då vara att:

1. Utöka avdragsrätten och tillgången till kapital

Ideella välfärdsaktörer lever i dag med en ryckig bidragspolitik och tillfälliga projektanslag dikterade efter politikers behov och välvilja. Ett företag kan starta välfärdsverksamhet med hjälp av miljonstöd från Almi företagspartner. Men en ideell organisation som vill starta en vårdcentral, ett äldreboende eller ytterligare en skola har inte mycket att hämta. Ökad access till investeringsfonder behövs om civilsamhällets sociala entreprenörskap bättre ska främjas.

Avdragsrätten för gåvor är en annan möjlighet. Den är i dag mindre omfattande än i många andra länder och styr dessutom till vilka organisationer avdrag får göras. Det ger filantroper, riskkapitalister och andra investerare svaga incitament till att stötta ideella verksamheter i välfärden. Viktigt är också att avdrag får göras för förebyggande verksamhet, inte bara för hjälpinsatser.

2. Mer flexibla upphandlingar

Den fasta kostnaden för att delta i upphandlingar är hög och därmed illa anpassad till ideella välfärdsaktörer. I de fall upphandlingar görs borde kommuner bättre utnyttja den möjlighet som nu finns att utgå från sociala kriterier. Upphandlare skulle också kunna ta hänsyn till hur organisationer återinvesterar sitt ekonomiska överskott och om de med frivilliga krafter ytterligare kan stärka de tjänster som utförs.

3. Värna civilsamhällets oberoende

Runt om i Europa syns samma trend: ideella utförare används i hög grad till att förverkliga politiska ambitioner. När tjänster beställs genom riktade projektanslag banar det väg för en likriktning bland de aktörer som tävlar om pengarna. Detta kan motverka nytänkande och sociala innovationer.

4. Utred ny bolagsordning för organisationer utan vinstsyfte

Redan nu går det att starta aktiebolag med särskild begränsning för utdelning av vinst, men denna möjlighet är det få som utnyttjar. Regeringen bör i en samlad analys av villkoren för välfärdsföretagande utreda en specifik bolagsordning för ideella organisationer. Här finns möjlighet att följa andra länder i att knyta flexiblare regler och skattelättnader till företagsformer som samlar organisationer utan vinstsyfte.

5. Formulera breda kvalitetsmått

Kvaliteten i välfärden behöver säkras, men detta är en komplicerad uppgift. Ökade krav på regleringar hotar att undergräva de valfrihetsreformer som genomförts. Ensidigt fokus på kostnadseffektivitet – och de förenklade sätt som i dag används för att mäta och jämföra – är dessutom en nackdel för ideella aktörer, som ytterst bör mätas utifrån sociala resultat snarare än ekonomiska bokslut. Men när alla aktörer ska tävla om finansieringen på basis av snäva kvalitetsmått och rigorösa kravlistor blir inte mycket av mångfalden kvar.

Civila samhällets aktörer kan spela en betydande roll i skolan, vården och omsorgen. Men i nuläget används deras potential knappast som den borde. De politiker som vill ha ökad valfrihet och mångfald har goda möjligheter att göra något åt det.

Anna Ardin
ansvarig för välfärdsfrågor på tankesmedjan Sektor3

Andreas Linderyd
doktorand på Handelshögskolan vid Åbo Akademi och Ersta Sköndal högskola

Johanna Rickne
fil dr i nationalekonomi och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning