En pervers man mejlade mig

Jag fick ett mejl: ”Helt klart pågår en islamisering av Sverige! Hur kan du vara så naiv att påstå något annat? Vad kalla du när man stänger ned kommunala badhus en dag i veckan för att muslimska kvinnor ska kunna bada? Svar: Anpassning efter Islam”

Jag svarade: Jag tycker att du ska ta dig en ordentlig funderare över vad som är det stora problemet med att ett badhus anpassar sig till badgästernas önskemål. Är det verkligen så farligt för dig [personen var alltså en man] att du bara kan gå till ett specifikt badhus 6 dagar i veckan?

Jag förstår inte varför det är så viktigt för dig att bestämma att alla kvinnor som vill bada måste göra det där du har rätt att titta? Har du tänkt på att det antagligen finns betydligt fler kvinnor än muslimer som inte vill visa sig i badkläder för okända män? Och det finns det faktiskt väldigt goda skäl till som samhället ser ut.

Visste du till exempel att fler svenska vita kvinnor varje år torteras, ibland till döds, av sina vanliga vita svenska män än vad det finns kvinnor som bär burka i Sverige? Men för ”jämställdhetens skull” ägnar hela partier, och säkert även du, otroligt mycket mer tid åt att förfasa sig över dessa kanske 22 kvinnor (varav 11 unga singeltjejer i storstäder och 5 konvertiter som valt detta som ett sätt att säga fuck you till dig) som har burka på stan, eller ännu värre att de som aktiva konsumenter utövar sin rätt till mansfritt nån gång under en vecka på ett badhus, än över de kvinnor som slås ihjäl i sitt eget hem. Jag tycker att det är perverst och jag har absolut ingen lust att höra ett ord till av vad du tycker i frågan.

Mitt ljus i socialdemokratins mörker

Idag har tidningen Dagen ett långt reportage om vår fantastiska lilla förening  Hjärta. En förening som verkligen kommit att bli huvudskälet för mig att vara engagerad socialdemokrat. När jag varit på möte med hjärta, när vi brainstormat fram förslag på hur vi ska jobba mot rasism, analyser av diskriminering, lärt oss mer om internationell internetaktivism eller migrationspolitik känner jag hopp. Vi stöttar varandra i att det faktiskt är en bra grej med mer hjärta i politiken, när det ibland känns helt hopplöst omodernt. Den senaste tiden har det i sina stunder känts helt nattsvart tröstlöst för den socialdemokratiska ideologin och för politiken i landet och världen vi bor i, men då har Hjärta, hur klyschigt det än kan låta, varit mitt ljus.

Skribenten Jakob Zetterman avslutar artikeln i Dagen så här:

En av [medlemmarna] är Omar Mustafa, och han säger att som troende finns det ett annat perspektiv på livet än att bara se till det materiella.
- Det här är hjärtefrågor som ofta tappas bort i debatterna. Ambitionen är att väcka dem till liv igen i socialdemokratin.

Kärlek.

Foto: Jakob Zetterman

Tea Party-rörelsen är vidrig – inte härlig

Mats Linder (M) lyfte igår i Gotlands Allehanda ett citat om att Tea Party-rörelsen är ”den enda kraften i Washington som kräver kraftiga nedskärningar”, under rubriken ”tänk om knäppskallarna har rätt”. Människor högre och högre upp i de svenska borgerliga leden börjar lyfta Tea Party-rörelsens ideal som rimliga, eller rentav härliga.

I själva verket är dock Tea Party-rörelsen vidrig. De har lyckats kombinera det allra sämsta av konservatism och liberalism. De är en moralistisk kristen höger som vill det gamla vanliga om mer vapen, dödsstraff och avskaffad aborträtt, men framförallt vill de sänka skatter, så mycket som möjligt och ständigt mer.

Edvin Alam (M), en av dem som stöttar rörelsen, varnar på sin blogg för Obamas vilja att ”slösa mer”. Detta säger han alltså om USA som har den rika världens kanske lägsta skatter, skatter lägre än under Reagans tid. Att tala om offentliga utgifter som ”slöseri” är stötande, i synnerhet när man talar om ett land där över 3 miljoner barn under 5 år ligger i riskzonen för svält. Trots att det knappast råder brist på mat i USA om någon trodde det. Orsaken är istället extrem ojämlikhet. En ojämlikhet man skulle kunna åtgärda genom starkare välfärd.

Ett bra samhälle behöver mycket skatt. Definitivt mer än USA. Wolodarski skrev om USA:s finanskris i DN i söndags att ”de flesta seriösa ekonomer [har] påpekat att det behövs mer intäkter för att täcka hålen i statskassan.”

Gotlänningens Marcus Persson (C) skrev i helgen att man som skattebetalare ”aldrig [ska] skämmas för att klaga över kostnader som finansieras med skattepengar”, helt klart en Tea Party-tanke. Bloggaren Thomas Böhlmark (M), skrev för ett par dagar sedan att det inte är ”läge att kalla Tea Partyrörelsen för tokhöger utan för ekonomiskt ansvarstagande människor”. Det är en märklig förkärlek till en rörelse som överdriver så att de nästan kräks när de skriker att skatt är förtryck och samvetslösa nedskärningar är ansvar.

Kalla mig korkad, men jag kommer aldrig förstå det ansvariga i att skära ner välfärden när ojämlikheten växer, eller minska politikens inflytande i en värld som snarare behöver mer politik än mindre.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 10 augusti. Eva Bofride kom tillbaka efter sin semester och ville inte stå för att hennes vikarie sneglar på Tea Party-rörelsen och anklagar mig för ”guilt by association” utan att riktigt ha koll på vad det betyder verkar det som. Jag förklarade därför innebörden för henne här.

Sen har Marcus Persson svarat själv också! Han tycker att jämföra honom med en Tea Partyanhängare är som att jämföra Juholm med Stalin :) (Ja, han har helt fel och jag kommer att svara.)

Media: Ab, Ab2, Exp, Exp2, Exp3, SvD, DN, DN2.
Bloggat: Johan Westerholm och Peter Johansson på ämnet. Och Högberg, som också letat upp länkarna.

Sorg, och ilska, och sorg

Idag har jag ägnat hela dagen åt att försöka greppa de fruktansvärda terrordåden i Norge. Men jag skriver mest på twitter, så följ mig gärna där, eller här till höger.

Min första reaktion var stor ilska, och jag twittrade en massa om Kent Ekeroths (SD) fullständigt idiotiska antydningar om att det var muslimer som låg bakom. Som blev totalt haveri när det visade sig att gärningsmannen var kopplad till Sverigedemokraternas systerparti Fremskrittspartiet.

Till min stora bestörtning har dock både DN (Henrik Brors) och SvD (Per Gudmunsson) och en massa andra stora seriösa medier världen över gjort exakt samma sak. Försökt antyda att detta är ytterligare en anledning att vara rädda för muslimer. Och min ilska övergick till sorg. Inte bara den stora sorgen över de många döda och skadade vännerna, utan även en enorm sorg över det politiska läget, över hatet.

Terroristen var tyvärr inte en ensam galning, han är barn av sin tid. Han är barn av en uppskruvade retorik av polarisering, vi mot dom.

Läs också gärna vårt uttalande från Hjärta och Ulf Bjerelds vidareutveckling av min tweet om att det idag är dagen då det är dags att engagera sig för det öppna demokratiska samhället. Det är nu, jag hoppas att ni fattar det.

Andra läsvärda inlägg är ögonvittnena Khamshajiny Gunaratnam och Prableen Kaur.

Läs även hat er ikkje löysinga no och fd Sverigedemokraten Camilla Rågfors blogginlägg om att hon hade mördaren som vän på facebook.

Gammelmedia: DN / DN2 / DN3 / DN4 / DN5 / SvD / SvD2 / SvD3 / SvD4 / Aftonbladet / Aftonbladet2 / Aftonbladet3 / Aftonbladet4 / Aftonbladet5 / Expressen / Expressen2 / Expressen3 / Expressen4 / Expressen5 / DN6 /

Hjärta kanske går på export!

Som jag skrev om för ett par dagar sedan finns det intresse av att starta Hjärta i Göteborg, och idag står det klart att det även finns intresse på Gotland! Läs mer på Hjärtas blogg.

+ & – med socialdemokrater för tro & solidaritets kongress

Hibo Salad Ali

Jag börjar med plussen så att det tydligt syns att de övervägde minusen!

+

+1. Vi tog steget att bli en rörelse för troende av alla religioner!

Nu är muslimer och människor med annan tro officiellt och offentligt inbjudna och välkomna och inkluderade i och med att vi strök namnet Sveriges Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen och ersatte med Socialdemokrater för tro & solidaritet! Dessutom fattade vi beslut om att alla grupper får kalla sig vad de vill. (Hjärta kommer till exempel att fortsätta heta Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm.)

+2. Min stora motion skickas vidare till riksdagen

Kongressen fattade beslut om att skicka min motion om att minska kontanthanteringen i samhället vidare till riksdagsgruppen som sin egen. (Trots att man ville besvara istället för att bifalla, se punkt 2 på minuslistan nedan, så det var konstigt, men det blev ju bra!) Dessutom gick min och Louise Callenbergs motion om rättvisemärkt igenom i sin helhet och vår och Marta Axners motion om att kalla oss syskonskap istället för broderskap gick igenom halvt i och med att vi strök broderskap, men bordlades i delen som handlade om vad vi skulle kalla oss istället. Andra förslag var broskaparna, brobyggarna och nåt mer jag inte minns, vi tar upp det igen på nästa förbundsmöte… Kongressen fattade förstås en himla massa andra bra beslut också, men det hade jag ju liksom räknat med…

+3. Jonas Magnusson kom in i förbundsstyrelsen

Trots att valberedningens förslag smäller oerhört högt så lyckades vi få in Jonas Magnusson från Jönköping på en ersättarplats i förbundsstyrelsen. Han var den enda (förutom jag) bland de nominerade som engagerat sig eller haft samarbete med ung kristen vänster de senaste åren, och trots att han är 37 så har han goda möjligheter att bidra till det fortsatta arbetet att föryngra rörelsen och förnya i FS.

+4. Hjärta representerar Stockholm i valberedningen

Det valdes in mycket nytt folk i valberedningen och framförallt är vi stolta över att Hibo Salad Ali, som var ombud för Stockholms stad men som bor och verkar i Stockholms län blev en av fem ordinarie och första muslimen i syskonskaps valberedning. Anci (ordf, Jönköping) och Reidar (ledamot, Norrbotten) var två av dem som omvaldes och som står för stabilitet och erfarenhet i valberedningen, men förutom dessa så valdes flera nya. Hela fyra personer från ungdomsnätverken valdes in i förbundets valberedning. Förutom Hibo (hjärta och unga s-muslimer) blev även Simon Wessbo (ung kristen vänster) ordinarie ledamot, dessutom blev Amir Dabbousi (unga s-muslimer) och Zina Chomille (ung kristen vänster) ersättare. Nästa gång vi väljer styrelse kommer problemet i punkt 2 nedan inte att ske! Visst är ålder inte allt, och visst finns det många äldre som är fantastiska på att se ungas behov & intressen och kan organisera en rörelse så att den lockar unga, men det har varit allt för svagt i syskonskapsrörelsen de senaste åren, och yngre behövs för att stötta de äldre som vill samma sak.

+5. Hjärta kanske går på export!

I Göteborg finns det folk som vill starta nästa multireligiösa syskonskapsgrupp, och de frågade om det gick bra att använda namnet Hjärta. Som ordförande är jag mäkta stolt och nöjd över den frågan!

+6. Bra kongressväskor

Byggnads sponsrade oss med jättefina kongressväskor som jag kommer att fortsätta använda till vardags. I väskorna fick vi också fina presenter som Olle Sahlströms bok Vägen hem och Evert Svenssons bok Vägen ut ur fattigdomen. Hem och ut ur fattigdomen – två rimliga vandringsmål andligt och politiskt. Båda dessa stora tänkare och politiska aktivister deltog också i vår kongress.

+7. Bästa kongressfesten ever

Nu har jag visserligen bara varit på två kongresser tidigare (Malmö och Vetlanda), men så fort möjligheten har givits har festdeltagarna flytt till det lokala stadshotellet. Det är en utmaning att arrangera fest efter ibland tunga politiska förhandlingar, med så blandade åldrar och utan att bjuda på alkohol. Men i Uppsala var det fantastiskt roligt, alla – från 6 till 85 år dansade, spexade och tävlade i att sjunga Bruce Springsteen så högt som möjligt. Mycket tack vare Stefan Nilsson från Artisttorget som jag kan rekommendera om ni vill få bra stämning på ett stort kalas och ABF som stöttar kultur i allmänhet och kulturinslagen på vår kongress i synnerhet. Politiken och livet blir bättre med kultur, tack ABF.

Och nu över till minuslistan:

-

-1.Vi ska kallas… ingenting

Vi fattade beslut om att heta ”Socialdemokrater för tro & solidaritet” och att vi inte längre heter broderskap. Men vi fattade inget beslut om ett nytt smeknamn eller tillnamn, som kan användas för att beskriva våra medlemmar. På mötet med ung kristen vänster (UKV) – som länge varit för att ta bort ”broderskap” – användes ordet ändå konstant. Det finns liksom inget annat att ersätta det med, Peter Weiderud sa ”broderskap” i talarstolen många gånger efter att vi bytt, och ursäktade sig nästan lika många gånger med att säga ”fd broderskap” och liknande. Najs, då är man en ”inte broderskap”are. Det var ju tydligt och bra (inte). Efter några misslyckade försök att använda ”SfToSsare” och ”socialdemokrat för tro och solidaritetare” på UKV-mötet så började dock fler och fler att använda ”syskonskapare”.

-2. Den yngsta som kom in i förbundsstyrelsen var 37 år, alla i VU är mellan 50 och 60.

Det är bra folk som sitter i VU, och nästan alla i färbundsstyrelsen är coola. Jag var föreslagen från ung kristen vänster, men valberedningen ansåg att det behövs minst ett års karantän efter att man varit tjänsteman tills man åter kan bli förtroendevald, jag respekterar argumentationen, men åldersspridningen är faktiskt inte alls bra i den styrelse som valdes. Valberedningen borde ha bett om och själva letat upp fler unga valbara kandidater.

-3. Förbundsstyrelsens föredragande hade inte läst min motion

Jag skrev om att vi måste minska kontanthanteringen i samhället och förbundsstyrelsen (FS) skrev ett svar på den ihop med svaret på två andra motioner, utan att svara på de frågeställningar som fanns i motionen. Ändå yrkade FS att motionen skulle anses ”besvarad”. Det var tydligt att hen som svarat på min motion inte läst den ordentligt, och framförallt inte skrivet ett ordentligt svar.

-4. Feta härskartekniker användes

Under utskottsdebatten om nyorienteringen av förbundet användes grova härskartekniker och ett par ganska obehagliga inlägg om muslimer gjordes av kristna storstadsombud. Jag tror det senare handlar om rädsla att förlora makt snarare än främligsrädsla faktiskt. Det var trist, men när vi väl röstade och valde in muslimer på viktiga förtroendeposter så såg man tydligt att dessa obehagliga åsikters utrymme är enormt begränsat i vår rörelse, alhamdulillah.

Läs mer om vår kongress i till exempel Dagen, Kyrkans tidning och Tro & politik.

Vi är också humanister (med både hjärta och hjärna)

Désirée Liljevall, riksdagsledamot (S) och humanist med både hjärta och hjärna

Désirée Liljevall och Ellis Wohlner kritiserar Hjärta i senaste numret av AiP, Stocken och på Humanistbloggen. Det är glädjande att vi får uppmärksamhet så högt upp i både S och Humanisterna och vi vill gärna svara på deras frågor.

Skribenterna frågar om vi tror att människor som ”har livsåskådning utan magiska eller övernaturliga inslag saknar hjärta”. Vårt svar på frågan är självklart nej. Människors förmåga till medkänsla och solidaritet är precis lika stor oavsett om man bekänner sig till någon religion eller inte.

Bakgrunden till föreningen är att vi tre träffats i olika politiska sammanhang, och gång på gång sett att vi fokuserat på samma frågor. Frågor som internationell solidaritet, motstånd mot rasism och islamofobi och just behovet av mer hjärta i politiken, även inom Socialdemokraterna. Vi har alla hittat en plats att driva dessa frågor inom den kristna Broderskapsrörelsen. Vi kände ett behov att organisera oss men samtidigt tydligt visa att olika trosuppfattningar för oss lett till samma politiska slutsatser, för att på så sätt välkomna fler. Att kalla oss för ”Ardins föreningsprojekt” som skribenterna gör är missvisande. Vi har idag 65 personer på vår e-postlista.

Liljeval och Wohlner skriver vidare att de har ”både hjärta och hjärna”. Det tycker vi att vi också har. För oss finns ingen motsättning mellan våra olika trosuppfattningar och vår gemensamma övertygelse om vikten av saker som jämställdhet och mänskliga rättigheter. Egenintresse och ekonomisk vinning har blivit för starka drivkrafter i politiken, vi vill se mer hjärta, och vi vill stödja alla krafter – oavsett tro – som håller med oss i detta.

Vi ställer inga krav på vad våra medlemmar ska ha för relation till Gud, hur eller på vad de ska tro. Men man behöver ställa upp på våra värderingar. Man behöver också ställa upp på respekten för religion. Troende människor har en likvärdig förmåga till politisk analys och samma värde som både människor och socialdemokrater. Alla har rätt att bli respekterade och lyssnade på, med sin tro eller tvivel – inte trots den. Det är ett sådant sekulärt samhälle vi vill bidra till att utveckla och leva i. Varmt välkomna till vårt nästa möte!

Anna Ardin
Ordförande, Hjärta
Metodist och socialdemokrat

Omar Mustafa
Vice ordförande, Hjärta
Muslim och socialdemokrat

Lovisa Arvidsson
Sekreterare, Hjärta
Buddiststuderande och socialdemokrat

Läs på Kristen Vänster, Tro & politik samt på Lars och Ulfs bloggar om broderskaps förbundsstyrelses förslag att byta namn på hela rörelsen till Socialdemokrater för tro och soldaritet.

Denna bloggpost är även publicerad på Hjärtas hemsida.

Troende Socialdemokrater på Medborgarexpo

Våra tidningar Tro & politik samt Islam & politik gick åt som smör i solsken på Medborgarexpo i Kistamässan i lördags

I lördags den 16 april hölls Medborgarexpo i Kistamässan! En interaktiv demokratifestival som vill visa att förorten är fylld av positivt engagemang och som vill guida besökarna till vad de kan göra för att engagera sig för samhället.

Vår S-förening Hjärta – troende Socialdemokrater representerade Stockholms arbetarekommun och vårt mål var framförallt att locka människor att börja göra sin röst hörd i debatten. Vi tror att ett bra sätt att göra det är genom vår tidning Tro & politik, som är den enda tidningen i Sverige med en kristen och en muslimsk ledare (och som tar upp frågor om kultur, politik & samhälle ur ett progressivt troende perspektiv).

Jag själv, och även Abdulkader Habib som är ordförande för Norra Järva Troende Socialdemokrater (en av de lokala S-föreningarna) var väldigt upptagna med arrangemanget av själva Medborgarexpo. Abdulkader eftersom han är rektor för Kista folkhögskola som är arrangörer av hela projektet, och jag eftersom jag eftersom jag jobbade med ett annat projekt på mässan. Men vi hade ett gäng volontärer som höll i vårt bokbord hela dagen.

Döm då om min förvåning när jag får se en film med ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M) som påstår att Moderaterna var det enda partiet på plats!

I bakgrunden syns dramaten vi använde för att få grejerna till mässan

.

Visst, vi hade inga jackor i glada färger, inga pengar at dela ut glossy broschyrer för eller köpa oss bästa platsen vid scenen. Vi hade svartvita lappar vi skrivit ut själva, ett litet bord längst in vid religionstältet och vi peppade folk att komma till diskussionsträffar om tro & politik varje tisdag i grottan (även känd som moské) i Kista. Vi gjorde det för gräsrötterna, inte för att visa upp oss, så jag kan hålla med om att vi var rätt diskreta, men det var liksom meningen.

Jag såg inte en enda moderat som kom så långt in i mässhallen bland oss och det övriga lokala föreningslivet, och jag känner att de har helt uppåt väggarna fel när de säger att de bryr sig mer om ytterstadsområdenas utveckling.

Förresten kan jag också erkänna att när Moderaterna tömde sin monter och gick klockan 18 så lånade vi deras bord för att samla in pengar till vårt projekt med Gaza, hoppas att det var ok, synd att en så bra plats skulle stå tom när de bästa banden spelade…

Jag tror på en Gud som är jämlik – och nu är det också ett problem

Igår på DN debatt tycker jag att Lena Andersson var ganska anal när det kommer till tolkningar av kyrkans och troende människors intentioner. Hon menar att det faktum att Svenska Kyrkans nya reklam säger ”Ja till respekt. Vi tror på en Gud som inte gör skillnad på människor” är dåligt, betyder att man står för polyteism och självförhärligande.

Det verkar som att Lena Andersson är rädd för att förlora sin fiende. Om religion inte längre är det som Humanisterna och de religiösa fundamentalisterna kommit överens om att den är, vem ska man då slåss mot utom sina väderkvarnar? Jag tror på en Gud som är jämlik, och nu är det också ett problem liksom?

Det finns ingen minsta gemensam nämnare mellan olika kristna tror jag, och skillnaderna är större inom varje religion än mellan företrädare för olika religioner. Jag vill till exempel inte säga att ku klux klan eller tepartyrörelsen eller Sverigedemokraterna inte är kristna, det får stå för dem, men den rasistiska kapitalistiska gud många bland dem tror på har jag svårt att föreställa mig är samma Gud som den jag tror på.

Jag tror inte att deras gud finns, i alla fall inte de delar de tillber som gör skillnad på människor, så hur gör det mig till polyteist? Och vad skulle det rimligtvis kunna spela för roll (för Andersson)?

Den Gud jag tror på är lika med hjärtat bakom allt, en Gud som bor i mig och allt utanför. Troligtvis samma Gud som många av mina progressiva muslimska vänner tror på. Med stor sannolikhet samma Gud som finns i alla gudar som mina polyteistiska vänner tillber. Min Gud finns i världsalltet och i kärlekskraften som andra vänner håller högst.

Kanske är deras tolkning närmare sanningen, kanske har vi alla rätt, eller fel. Kanske är det så att Humanisterna har rätt, att vi är helt ensamma och inget fanns före och inget kommer finnas efter, men varför är det så viktigt att tro det?

Och min stora fråga är: varför är det så himla viktigt för vissa ateister, som Lena Andersson, eller ännu mer Christer Sturmark, och religiösa fundamentalister, som exempelvis den kristna högers härförare Siewert Öholm, att definiera vad andra ska tro för att få kalla sig kristna? Vi ser samma samarbete mellan Sverigedemokraterna som vill bestämma vad islam innebär och definiera det åt muslimerna och muslimska fundamentalister.

Men nu får det faktiskt räcka, vi är tusentals och åter tusentals troende som är progressiva och strävar efter jämlikhet utan att det på minsta vis krockar med vår religion. Sluta försöka få oss mer ojämlika.

Var får du vara religiös och homosexuell?

Ett par olika centrala personer inom gayrörelsen har menat förut att det faktum att sexuell läggning inte nämns explicit i broderskapsrörelsens muslimers manifest stänger ute muslimska HBT-personer, och eftersom det är en särskilt utsatt grupp är det särskilt illa att missa dem.

Jag håller med om det, och välkomnar att de muslimska socialdemokraterna nu för första gången (eftersom nätverket är helt nyskapat, de har till exempel fortfarande inte haft någon nationell träff) planerat ett seminarium om frågan. Det är en positiv effekt av att missen i manifestet uppmärksammats!

Just nu håller vi på att bilda en grupp för troende socialdemokrater här i Stockholm, där muslimer redan nu är väl representerade bland medlemmarna. Det är en plattform för troende oavsett sexuell läggning, kön eller könsidentitet, ålder (även om de flesta är födda på 70, 80 och 90-talen), religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller inte, ras, kulturell eller etnisk tillhörighet eller bakgrund, skönhet, ekonomisk situation, bostadssituation, utbildning och så vidare, det är en grupp för alla troende Socialdemokrater i Stockholmsområdet helt enkelt.

Har förresten kollat RFSLs både stadgar och pricipprogram och upptäckt ingenstans nämns religion. Jag vet att RFSL jobbat med detta på andra håll (liksom broderskap jobbat med HBT-frågor på annat håll), och i HBT-sossarnas 45 sidors program nämns religion i positiv anda en gång men i negativ anda hela tre gånger. Många jag talat med inom HBT-rörelsen antyder att religiösa bör ligga lågt med sin religion om de ska envisas med att ha den. Vi får tycka och känna så, men måste vi manifestera vår religion hela tiden?? (Känns resonemanget igen någonstans ifrån kanske? typ ”de får gärna vara homo, men varför måste de provocera, hålla hand offentligt och sånt. Jämför ”jag bryr mig inte vad folk gör i sängkammaren” med ”jag bryr mig inte vad folk gör i moskén”, som om man inte förstår att både sexuell läggning och relgion får konsekvenser för långt mycket mer än bara sängkammare och religiösa rum).

Det finns till och med de som uttryckt att det är ok och begripligt att man vill diskriminera religiösa eftersom många gjort dåliga saker i religionens namn, att de dragit på sig det själva.

Arbetet mot religion och religiositet, och kritiken mot religiösa människor är ibland lika stark inom HBT-rörelsen eller inom politiken, inte minst inom socialdemokratin, som arbetet mot HBT-frågor och kritiken mot exempelvis homosexuella inom religionen. Det är inte så lätt att vara HBT-person och religiös och få plats med hela sin identitet någonstans. Tillsammans kan vi ändra på det.