En pervers man mejlade mig

Jag fick ett mejl: ”Helt klart pågår en islamisering av Sverige! Hur kan du vara så naiv att påstå något annat? Vad kalla du när man stänger ned kommunala badhus en dag i veckan för att muslimska kvinnor ska kunna bada? Svar: Anpassning efter Islam”

Jag svarade: Jag tycker att du ska ta dig en ordentlig funderare över vad som är det stora problemet med att ett badhus anpassar sig till badgästernas önskemål. Är det verkligen så farligt för dig [personen var alltså en man] att du bara kan gå till ett specifikt badhus 6 dagar i veckan?

Jag förstår inte varför det är så viktigt för dig att bestämma att alla kvinnor som vill bada måste göra det där du har rätt att titta? Har du tänkt på att det antagligen finns betydligt fler kvinnor än muslimer som inte vill visa sig i badkläder för okända män? Och det finns det faktiskt väldigt goda skäl till som samhället ser ut.

Visste du till exempel att fler svenska vita kvinnor varje år torteras, ibland till döds, av sina vanliga vita svenska män än vad det finns kvinnor som bär burka i Sverige? Men för ”jämställdhetens skull” ägnar hela partier, och säkert även du, otroligt mycket mer tid åt att förfasa sig över dessa kanske 22 kvinnor (varav 11 unga singeltjejer i storstäder och 5 konvertiter som valt detta som ett sätt att säga fuck you till dig) som har burka på stan, eller ännu värre att de som aktiva konsumenter utövar sin rätt till mansfritt nån gång under en vecka på ett badhus, än över de kvinnor som slås ihjäl i sitt eget hem. Jag tycker att det är perverst och jag har absolut ingen lust att höra ett ord till av vad du tycker i frågan.

Vi måste få lov att minnas förintelsen

Min historieundervisning i skolan handlade framförallt om förintelsen under andra världskrigen och det 30-tal av hätsk retorik som ledde fram till den. Vi fick lära oss att vi måste prata om hur detta hemska kunde hända. Vi fick se hur man då sakta men säkert misstänkliggjorde grupper, hur man anklagade människor för alla möjliga hemskheter bara baserat på deras grupptillhörighet och hur man slutligen hade tillräckligt stöd för att börja mörda; judar, sossar, funktionshindrade, homosexuella, romer och så vidare. Syftet var att det som hände då aldrig skulle kunna hända igen.

Idag känner jag igen mycket av det jag lärt mig från Tyskland på 30-talet. Hetsstämningen, dödshot mot skådespelare i feministiska pjäser, dödshot mot mig själv, attacker mot sossar, inbillningar om att det pågår en konspiration av muslimer som vill ta över Europa. I Italien har det har till och med lyfts förslag på obligatoriska armbindlar för romer! I Europa. På 2000-talet!

”Var ska det sluta? Förstår dom inte att det kommer att gå riktigt illa?” säger Sonja Karlsson, en snart 80-årig före detta undersköterska som minns trettiotalet och andra världskriget väl, och som citeras på Tro & solidaritets vice ordförande Cecilia Dalman Eeks blogg. Sonja berättar om ”pensionerade grannar som gnäller på invandrare, socialdemokrater, muslimer, lesbianer och alla som är olika”. Hon vet hur syndabockar mejslas ut. Hon är rädd och orolig.

I detta menar Göran Hägglund till och med att vi inte ens ska få lov att använda oss av 30-talet som referensram till vad som sker. Med hjälp av Godwins lag (!) vill han förbjuda oss att jämföra något alls med vad som hände då. Han går så långt som att hävda att vänstern ”förgiftar” samtalet genom att våga analysera hur Breiviks ideologi lyfts fram av samhällsandan.

Samtidigt fortsätter Fredrik Reinfeldt driva Moderaternas ganska irrelevanta skrämselpropaganda mot Vänsterpartiet, när han gång på gång lyckas säga kommunist om Jonas Sjöstedt i senaste partiledardebatten.  Vi som jämför nu med 30-talet kallas överkänsliga och vår oro kallas för billig retorik. ”Islam är som kommunism eller nazism. Det finns inga goda utövare – bara förvirrade eller onda”, hade en integrationsutredare som jobbade med Nyamko Sabuni skrivit på sin blogg. Migrationsministern vill särbehandla vissa EU-medborgare och ta ifrån dem rättigheter att vistas i Sverige – om de är romer. Tvättäkta antifeministiska extremister ges mer och mer medieutrymme, människor som hävdar sådant som att män i allmänhet och de själva i synnerhet är så förtryckta av feministerna att det är relevant att jämföra feministerna med det brittiska imperiet och sig själva med Gandhi, eller feministerna med sydstaternas rasister och sig själva med Martin Luther King. Samtidigt som den erkända borgerliga tidsskriften Axess tydligt jämför feministerna med Salome, som övertalar makthavarna att avrätta guds utsända sanningssägare.

Verklighetsuppfattningen tycks vara att vänsterpartister (inte Breiviks åsiktsfränder) är det största hotet mot vår säkerhet, att muslimer måste hejdas innan de förslavar Europa, att romer är smuts och att feminister är mäktiga mördare. Det är en världsbild som tjänar sina politiska syften, men som är helt uppåt väggarna felaktig.

Samhällsklimatet hårdnar. Gevärsmynningarna är bokstavligt talat riktade mot vänsterrörelsen, mot muslimerna och mot feministerna. Det är vi som är måltavlorna för våldet. Men det är alla demokraters ansvar att vägra utgöra det grumliga vatten där de fula fiskarna trivs. Hoppas att fler tar det ansvaret, snart.

Läs även: min, Mattias & Somars artikel i Aftonbladet, Maria Svelands artikel som fick igång hela den här debatten just nu och Lena Anderssons alldeles lysande förklaring till varför vänstern så mycket oftare anklagas för hyckleri, som jag tycker är relevant här.

En allmosa skulle inte få den konservativa att känna sig god om ojämlikhet inte vore principiellt stötande. Vore den inte stötande skulle en utjämnande gest vara meningslös och obegriplig för den som utförde den.

Kommunister, feminister, muslimer och zigenare

Först hämtade de kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de muslimerna, och jag protesterade inte, för jag var inte muslim;
Sedan hämtade de zigenarna, och jag protesterade inte, för jag var inte zigenare;
Sedan hämtade de feministerna, och jag protesterade inte, för jag var inte feminist;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

På 30-talet var det kommunister, judar & romer, nu är det kommunister, feminister, muslimer och romer.

Samhällsklimatet hårdnar och fler och fler debattörer tar på sig att utgöra det grumliga vatten där de fula fiskarna trivs, fler och fler av mina vänner kan för sitt liv inte förstå hur man kan nämna tex Axess mångfaldskritik och antifeminism med Avpixlats mångfaldskritik och antifeminism i samma artikel. Det blir viktigt för dem att markera  att Maria Sveland gått över viktiga gränser när hon gör det. De markerar genom att stötta mångfaldskritik och antifeminism.

Mitt hjärta slår så hårt, jag börjar bli rädd på riktigt.

Alarmerande siffror på svensk massutvandring

Hundratusentals svenskar utomlands just nu!

Regeringen konstaterar exempelvis att 14,7 procent av Sveriges invånare är utlandsfödda – men att det är en myt att det pågår en ”massinvandring”. Om en lika stor andel av svenskarna vore arbetslösa skulle vi tala om massarbetslöshet, men ”massinvandring” avfärdas som ett främlingsfientligt fantasifoster.

Så skrev Andreas Johansson Heinö, doktor i statsvetenskap, Göteborgs universitet och Paulina Neuding, jurist, chefredaktör för liberala samhällsmagasinet Neo på DN debatt igår.

Och jag tror inte att dom fattar vad dom gör. Att koppla invandring till arbetslöshet, och jämföra ”massinvandring” med ”massarbetslöshet” visar på en obehaglig retorik som blir allt starkare i Sverige. Det är inte neutral fakta att använda begreppet ”massinvandring”, eftersom det faktiskt är ett främlingsfientligt fantasifoster.

Heinö och Neuding väljer nämligen att koppla invandringen till arbetslöshet, och visar då hur de ser på invandrare. Som något per definition negativt. Jämför med om någon skulle säga till exempel: ”Vi har över en miljon invandrare, dessutom dör 11 000 i akut hjärtinfarkt varje år, fakta vi inte kan blunda för!”.

De skulle till exempel ha kunnat koppla procentsiffran det till nåt positivt, som att 95% av svenskarna är lyckliga. Hade vi haft så låga siffor som 14,7 på lyckobarometern hade vi behövt tala om massolycka, men 95% kan ju knappast kallas nåt annat än masslycka! På samma sätt som man hade kunnat beskriva 85,3% svenskfödda som masskvarstannande. ”Vojvoj, 85,3% av svenskarna saknar initiativförmåga och bara sitter kvar här på sina feta rövar utan att se sig om i världen.”

De skulle också kunnat säga ”vi har bara knappt 15% utlandsfödda i Sverige, trots att vi har massysselsättning”. Men eftersom det är underförstått att utlandsfödd=problem i den ”liberala” världen dessa dagar så säger de förstås inte så. I Sverige 2011 är det tydligen ett lika viktigt politiskt mål att bevara sverige svenskt som att minska arbetslösheten. Det skrämmer mig.

Just nu befinner sig hundratusentals svenskar utomlands, 250 000 svenskar bor permanent utomlands. Detta trots att vi varken har svält eller krig till skillnad från de länder där många av de 14,7 procenten är födda! Att svenskar reser och flyttar runt är förstås lika naturligt som det behandlas i debatten, men vi borde kunna attrahera många fler än bara knappt 15% hitflyttande tycker jag. Men det tycks uteslutet för Neuding och Heinö.

Ok, det var allt, hej hej, nu ska jag gå och dricka masskaffe, vilket betyder en kopp kaffe med över 75% kaffe och bara runt 20% mjölk. Eller borde jag kalla det massmjölkigt kaffe? Med tanke på att kaffet är svart och mjölken vit så gissar jag att masskaffe med mjölk är den politiskt mest gångbara termen just nu.

Den ”blinda” ”massinvandringen”

Att Sverige har en skenande massinvandring som måste hejdas är ett populärt argument för att få lov att visa motstånd mot vissa människor på grund av bakgrund eller hudfärg. Denna påstådda massinvandring är dessutom blind. Dessa massinvandrare har privilegier som pursvenskarna saknar, en gräddfil till rättigheter, bidrag, jobb och lättlurade brudar.

Det är en verklighetsbeskrivning så långt från sanningen att man ramlar av stolen.

Vad sägs om att migrationsverket, som i rätten är din motpart är de som väljer vem som ska vara ditt ombud? Att de dessutom titt som tätt tilldelar människor rövare till ombud? Rövare som exempelvis Carl-Robert Rommel, som uteslutits av advokatsamfundet för flera år sedan pga olämplighet, är såna som migrationsverket gärna ger uppdrag.

Visste du att du som flykting inte ens har automatisk rätt att byta om du till exempel upptäcker att ditt ombud skiter fullständigt i dig och bara är ute efter cashen? Det finns goda män som motarbetar sina klienter, ombud som inte ens hinner(/har lust) att träffa klienterna innan förhandlingarna och jurister som lyfter betydligt mer lön än fingrar för de flyktingar vars intressen de är satta att skydda. Så om du tycker att migrationsverket gör en felaktig bedömning och vill ha hjälp att klaga så är det alltså själv migrationsverket som avgör vilken hjälp du ska få.

Anledningen att du har ett ombud i den juridiska processen är för att det ska bli rättsäkert. Det ska inte spela någon roll att du inte kan alla juridiska regler, bestämmelser, termer, din sida av saken ska ändå bli rättvist representerad. Därför är det viktigt att du litar på ditt ombud. Att du tror att ditt ombud kan göra just det. Om du inte kan byta ombud (som du oftast inte ens valt själv!), så sätts rättsäkerheten ur spel.

Samtidigt förrvärrar vårt flyktingmottagande redan traumatiserade människors trauma.

Flyktingar är diskriminerade, inte priviligierade.

Och det finns ingen massinvandring. Skärp er!

Uppdate: Nej, jag har ingen lust att publicera er förvrängda, överdrivna, feltolkade och missbrukade statistik, det finns ändå ingen massinvandring som är orsaken till Sveriges samtliga problem. Läs det här inlägget så fattar ni vad jag menar. Ni är ute och cyklar!