Omar har valt bort islamismen – varför räcker det inte?

Idag var jag på P1 morgon och diskuterade Socialdemokraternas ”rekrytering” (ja, det var väl typ jag som värvade honom, fast mest handlade det om att han själv tänkte igenom saken och bestämde sig för att bli medlem) av Omar Mustafa.

Evin Rubar läts vara ”expert” och framförde uppfattningar om islamiska förbundet, och klassade dem som politisk organisation och inte religiös. Hon talade om vad människor kopplade till muslimska brödraskapet gör i Egypten (som Omar tydligt klargjort att han inte har någonting med att göra). Hon hävdade utifrån sin expertroll att de har en dold islamistisk agenda som Omar är satt att driva.

För att svara henne hade de inte bjudit in någon av de många experter som skulle kunna debattera just detta med henne. Utan en aktivist, dvs mig. Och exakt vilka kopplingar som finns mellan moskéer har jag ingen aning om. Jag vet inte ens vad min egen kyrka har för samarbeten eller vad de samarbetsorganisationerna tycker eller gör. Men troligtvis en massa vidriga saker. Och av de tio utlovade minuterna fick jag nog inte mer än två. Det är ett förrädiskt resonemang hon för. Vi skulle tala om Omar och socialdemokraterna, men hon fick sätta agendan och vi talade om islamism, Egypten och islamiska förbundet.

Det är inte islamiska förbundet utan Omar vi valde till partistyrelsen

Huvudsaken i detta, som jag trots att jag inte fick säga många ord, fick fram, är att det är Omar Mustafa vi valde in i partistyrelsen. Inte islamiska förbundet.

Hela Evin Rubars resonemang vilar på argumentet att Islamiska förbundet ”är det muslimska brödraskapet i Sverige”. Hon redovisar inga belägg för det påståendet. Finns det alls någon svensk Islamkännare som skulle ställa sig bakom det? Tveksamt. Peter Santesson som anförts i debatten argumenterar istället att det finns kopplingar mellan Islamiska förbundet och FIOE och i nästa led mellan FIOE och brödraskapet. Att använda en sådan ”guilt by association”-kedja och dra slutsatsen att Omar Mustafa företrätt organisationer ”start befryndade med kvinnofientliga, homofoba och antisemistiska ställningstaganden”, och att Omar därför i sina gärningar ska särbehandlas i förhållande till representanter från utrikesdepartementet och riksdagen blir för mig orimligt.

Det är alltså en konspirationsteori att Islamiska förbundet och Omar Mustafa är islamister som vill införa sharialagar och politisk Islam i Europa (på de omdebatterade familjedagarna kontrollerades att ingen föreläsare sa något annat än att i valet mellan sharia och svensk lag är det självklart svensk lag som gäller). Här är det federation of islamic organisations verkligen står för.

Islamiska förbundet är inte muslimska brödraskapet, styrs inte från Egypten utan är en medlemsstyrd organisation enligt svensk folkrörelsemodell. Deras stadgar kan läsas här.

Men det är inte dessa värderingar eller en representant för de här organisationerna vi valt in. Det är vår partikamrat Omar Mustafa. Som också tydligt tagit avstånd från alla de värderingar han anklagas för. Det borde verkligen räcka.

Inte islamist

Det fortsatta spridandet av att Omar skulle vara islamist och att han skulle ha en dold agenda som inte stämmer med det han säger är kränkande. Jag önskar att det vore lika tabu att driva det som att driva de antisemitiska konspirationsteorier som också tyvärr är en del av västerländskt tankegods.

Läs Peter Weideruds artikel på DN debatt i sin helhet. Den är fantastiskt klargörande.

Både Omar och jag har, med utgångspunkt i vår respektive tro, valt att engagera oss i ett brett sekulärt vänsterparti därför att vi ser den religiöst avgränsade politiken – vare sig det handlar om kristdemokrati eller islamism – som orimlig, otillräcklig eller otidsenlig. Vi har båda valt bort det religiöst avgränsade alternativet, men bara Omar måste återbevisa det.

Carina Hägg tycks tro på föreställningarna om ”den judiska infiltrationen” (fast med muslimer i huvudrollen)

Utdrag ur den vidriga boken ”judefrågan” utgiven av NSF.

När detta skrevs var Marx judiska bakgrund som vi redan påpekat inte känd, men han har knappast varit den enda: Lenin, Stalin, Trotskij, Ceaucescu m.fl. är exempel på ledande judar med miljontals liv på sina smutsiga samveten. I Sverige behöver vi inte leta särskilt långt ner i det socialdemokratiska partiet för att finna dem: Antia Gradin, Sten Heckscher, Jan Lundgren, Tommy Waidelich m.fl. representerar inte endast socialdemokraterna utan även det judiska folket [och deras politiska agenda, som kapitlet handlar om].

Djupt stötande antisemitisk tankefigur

Detta är en fotnot i boken ”Judefrågan betraktad ur kulturell, religiös, raslig, ekonomisk, politisk och nationell synpunkt” som gavs ut med nutidskommentarer i nyutgåva 2000 utifrån originalutgåvan från 1936.

Det är en djupt stötande antisemitisk tankefigur, att en person med en viss etnisk eller religiös tillhörighet har en dold agenda, och att i det här fallet ”det judiska folket” skulle ha representanter att driva ”sina frågor” i svensk politik. En antisemitisk konspirationsteori som vi inte accepterar i Sverige. Boken är olaglig på grund av sin kränkande natur.

Vi är på väg dit igen

Och varför lyfter jag då detta? Vad har en gammal bok och en konspiratorisk gammal föreställning från 30-talets tänkande (som de flesta etablerade debattörer och partiföreträdare trots allt sett igenom och reagerar kraftigt mot när de förekommer) med dagens debatt att göra?

Jo, att vi är på väg till samma typer av resonemang. Jag vägrar att acceptera den typen av teorier. En person, oavsett om hen är religiös, inte religiös, jude eller kristen måste bedömas för sina personliga och individuella kvalitéer och värderingar, inte utifrån fördomarna om gruppen hen tillhör. Även när det är muslimer som anklagas. Jag kallar det konsekvent antirasism.

”Röstmaximering”

Jag antar att varken moderaterna eller sossarna vill se eller inse vad det betyder att båda dessa herrar Waberi och Omar har goda relationer med Muslimska Brödraskapet som inte bara sprider medeltida kvinnosyn men också har fostrat terrorister. Islamiska förbundet ingår i Federation of Islamic organisations in Europe (FIOE) som är en organisation som tydligt är påverkad av al-Qaradawis öppet uttalat policy. Spelet går ut på att ”goda muslimer” i västvärlden ska ta kontakt med politiker och delta i politiken men inte integreras för att förlora den muslimska särarten som är viktigast. Taktiken verkar fungera. Politikerna vill ha röster så att dessa herrar är välkomna i den nya ”mångkulturella” makteliten. Fenomenet har kallats för röstmaximering av en modig socialdemokrat Carina Hägg. Ingen verkar lyssna på hennes rop i öknen.

Så skriver Bahare Andersson på Newsmill. Riksdagsledamoten Carina Häggs ursprungliga artikel där hon påstår detta tycks ändrad eller borttagen, för nu står den inte att finna på nätet. Men hennes tänkande tycks ha inspirerat andra.

Ideologin politisk islam eller helt enkelt muslimer som är politiker?

Så här skriver Sara Mohammad på facebook:

Carina Hägg gillar på facebook en kränkande antimuslimsk tankefigur.

Och listar alltså fyra personer, som har gemensamt att de är muslimer och politiker. Hon ”kräver avgång av politisk islams representanter” och radar upp muslimska politiker. Istället kräver hon som Evin Rubar (som jag ska samtala med i P1 morgon imorgon bitti kl 07.20) att man ska sätta in andra invandrare i deras ställe.

Den antimuslimska (eller antisemitiska om man så vill, eftersom ju bl.a. araber också är semiter) tanke som säger att alla muslimer, i synnerhet om de är praktiserande och därmed aktiva i en församling, har en och dold, gemensam agenda. En agenda som enligt Sara Mohammed ovan inte är förenlig med mänskliga rättigheter, jämställdhet och att kämpa för en bättre värld. Det är mycket mycket problematiskt. Riksdagsledamoten Carina Hägg tackar henne.

Inget invandrarmandat

Att kräva att andra invandrare ska in på detta mandat är förstås också ett obehagligt sätt att se på människor. Att Omar inte valts in på grund av att han är en drivande socialdemokrat, utan för att han är invandrare, och att han är satt där inte för att representera alla oss som delar hans perspektiv och syn på hur socialdemokraterna bör arbeta och tycka, utan att han representerar invandrare. Men det är inte i närheten så stötande som idén om den muslimska infiltrationen som visat sig så tydligt i debatten de senaste dagarna.

Muslimer måste få vara politiker – men inte antimuslimister

Muslimer måste kunna få vara politiker utan att bli misstänkliggjorda och anklagade för uppfattningar de inte har. Att muslimer som är politiker har en bevisbörda på sig att visa hur de arbetat mot allt det som fördomarna säger att de bör vara för (homofobi, sexism och antisemitism) alldeles oavsett vilket parti de valt och alldeles oavsett vilka frågor de väljer att aktivt driva. Carina Hägg talar också om att släppa fram ”goda muslimska krafter”. Men trots att jag vid upprepade tillfällen bett henne nämna någon praktiserande eller organiserad muslim som hon har förtroende för, eller som kan räknas till dessa goda muslimska krafter så har hon inte uppgett någon. Det tyder på att hon inte anser att det finns någon. Är man med i en muslimsk församling så ingår man tydligen per definition i den muslimska konspirationen.

Men människor som hyser och sprider negativa generaliseringar om muslimer, antimuslimska (eller antisemitiska om man så vill) konspirationsteorier, och som vägrar att ta avstånd från detta har jag svårt att se som lämpliga att sitta i riksdagen för Socialdemokraterna.

Läs förresten gärna Sepideh Nekomanesh: ”Muslimska kvinnor behöver inte Häggs (S) beskydd” i Dagens Arena och Marta Axners utmärkta genomgång av islamofobi/antimuslimism här. Och vår artikel ”Omar Mustafa förtjänar en ursäkt” på SvD Brännpunkt.

Mona Sahlin, Caroline Szyber och många fler borde be om ursäkt

Den svepande kritik som florerar i media nu, kring att Omar Mustafa skulle ha ”antisemitisk belastning” är mycket orättvis. Mona Sahlin menar (i videoklippet i länken) helt felaktigt att han gjort antisemitiska uttalanden, riksdagsledamoten Caroline Szyber påstod att han är en ”känd antisemit” (hon ändrade efter att jag påpekat till att, men tycker inte att hon behöver be om ursäkt och menar fortfarande att hon har ”svårt att förstå att antisemiter som sprider hat och förakt mot den judiska befolkningen ens kan få vara medlemmar” i Socialdemokraterna). Många andra har varit oerhört snabba med att döma Omar som icke rumsren.

Granskning är bra – men inte mobbing

Det saken handlar om är en kritiserad strategi att bjuda in meningsmotståndare. Det är bra att politiker och deras strategier och sympatier granskas, men det som händer nu är långt utöver granskning. Det är mobbing, drev, fördomar och ren rasism i en otäck blandning över hela internet.

Glasklar mot antisemitism

Var Omar själv står i frågan om antisemitism har han varit glasklar med.

”Som muslimer utsätts vi ofta för kollektiva bestraffningar, hets och konspirationsteorier och jag har därför full förståelse för hur den judiska gruppen upplever hatfyllda och demoniserande beskrivningar. Rasismen kan aldrig legitimeras, den måste mötas, motverkas och förebyggas. Detta har vi som politiska och religiösa ledare ett stort ansvar för. Jag personligen kommer fortsätta mitt arbete mot rasism och orättvisor, oavsett vem det utförs emot och vem förövaren är.”

Tydligare än så är det svårt att vara. Men uttalandet accepteras inte. Motståndarna fortsätter att hävda att det bara är en medietränad fasad, att hans muslimska agenda ligger fast där under ytan.

Fler grundlösa fördomar

En hel del andra respektabla debattörer har också minst sagt slirat runt i fördomsfullhet, Evin Baksi hävdar helt grundlöst att Omar är en fundamentalist som stöttar trakasserier av kvinnor, Bahare Andersson insinuerar att Omar vill ha fyra fruar på fritiden (och hänvisar också till ”den modiga socialdemokraten Carina Hägg” som menar att socialdemokraterna ägnar sig åt röstmaximering när de släpper in ”herrar som Omar”, som påstås ingå i en muslimsk konspiration för att islamisera västvärlden (sic!). Jämför gärna med de antisemitiska konspirationsteorier Omar avvisar). Alexandra Einerstam, en vän sedan många år tillbaka från Unga S-kvinnor Rebella vägrar att ta tillbaka uttalanden om att Omar uttalat sig nedvärderande om både judar och homosexuella, trots att hon inte har någonting att visa som stödjer detta påstående. Och Peter J Olsson på Kvällsposten drar till med den rasistiska stereotypen som flyger matta och klappar kameler när han kallar Omar Mustafa för ”herr Omar”. Ofräscht.

Fördomarna om invandraralibin och en muslimsk agenda

Marika Formgren använder mitt förra blogginlägg för att i Gotlands allehanda ”bevisa” att Socialdemokraterna inte tänkt igenom valet av Omar Mustafa till partistyrelsen. Att det skedde på grund av en debatt om vithetsnorm och att man i sista sekund kastade in ett oprövat namn (eller ”vilken blatte som helst” som de anonyma meningsfränderna formulerar det) för att blidka dem som kräver fler invandrare på maktpositioner. Men det stämmer förstås inte heller. Omar sitter sedan innan i styrelsen för Stockholms arbetarekommun så båda hans kompetens och hans arbete i islamiska förbundet, inklusive kontroversiella inbjudningar, är kända i partiet. Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin och kommunsekreterare i Stockholm Olle Burell har båda uttalat stöd för Omar och att de litar på hans grundvärderingar. Helt enkelt för att det inte finns anledning att tvivla.

Jag håller helt och hållet med Formgren när hon skriver att att politiker är individer med egna åsikter och argument, och bör väljas som sådana. De bör också bedömas som sådana av politiska debattörer. Men Formgren tar istället för givet att Mustafa är ett invandraralibi, och inte den ideologiskt välgrundande, drivande och engagerade eldsjäl för ett jämlikt och rättvist samhälle som han faktiskt är.

Det är vanligt att människor med annan tro eller bakgrund än majoritetssamhällets anklagas för att ha lojaliteter med sin grupp istället för med det parti och de värderingar de är valda att representera. Det är också vanligt att dessa personer anklagas för att vara alibin och inte invalda på egna meriter. Formgren lyckas göra båda. Och hon är bara en av hundratals, kanske tusentals, som gjort sin röst hörd för att sprida fördomar de senaste två dagarna. Det är verkligen olyckligt.

Omar Mustafa är en av de skarpaste antirasister jag känner

När Omar Mustafa valdes in i styrelsen för Stockholms Arbetarekommun var muslimkritiker väldigt snabba med att försöka koppla honom till antisemiter. Alla som sagt något antisemitrasistiskt, antiisraeliskt eller tom antisionistiskt och som på något sätt korsat Omars väg skulle nämnas i samma meningar som hans namn och därmed ville man smutskasta honom och få människor att associera hans namn med rasism.

Men detta är djupt orättvist. Omar jobbar aktivt med antirasism, bland annat som nyvald ordförande för vår multireligiösa förening Hjärta, där arbete ”mot islamofobi och antisemitism” är en av våra prioriterade frågor. Han har mycket kontakter med judiska organisationer i dialogsyften och högt förtroende bland dem som jobbar mot alla former av rasism. Dock har han lågt förtroende bland dem som inte vill att muslimer ska få nåt inflytande i Sverige. Det gör mig så otroligt ledsen & besviken över alla som väljer att misstänkliggöra honom på lösa grunder. Kräva avbön efter avbön på att han ska bevisa att han inte är rasist. Det vore som att jag ideligen skulle behöva bevisa att jag inte är moderat. Det är så långt borta att det bli larvigt!

Att Omar nu i helgen valdes in i S partistyrelse var överraskande även för oss som jobbar nära honom, och mycket glädjande. Att det äntligen börjar finnas utrymme för praktiserande muslimer på ledande positioner i det här landet. Att erfarenheten från det svenska muslimska civilsamhället räknas, att någon (sjukt kompetent & drivande) från förorten som engagerat sig i en liten gräsrotsklubb efter valet 2010 redan 2013 kan få sitta i det stora betongpartiets styrelse. Det är så fint, även om det bara är en plats av jättejättemånga, och även om besluten kanske inte så ofta fattas av partistyrelsen direkt, ändå, det är stort.

Men det som gör mig bortom ledsen och besviken, rentav chockad och arg är att Expo jobbar med den här typen av smutskastade.

Expo, det ni gör när ni publicerar den här typen av långsökta anklagelser är att ni stöttar dem som vill cementera muslimernas position utanför den politiska makten. Är det verkligen det ni vill?

Vad betyder alla våra avståndstaganden, samarbeten och dialogprojekt i ett samhälle så djup rotad i en antimuslimsk idétradition? För oss svenska muslimer spelar det egentligen ingen roll vad vi säger eller vad vi gör då vi är ständigt dömda på förhand.

Islamofoberna har sedan länge försökt bevisa att vi muslimer och ledare för muslimska organisationer sympatiserar och praktiserar kvinnoförtryck, antisemitism och terrorism. Men deras lösa grunder baserade på islamfobiska föreställningar gav dem sällan trovärdighet. Nu upprepar man försöken genom att koppla oss till citat som sades vid något tillfälle av en person från andra sidan jorden, som vi någon gång har bjudit på en konferens där denna ska tala om något helt annat. I vilka andra sammanhang klumpar man ihop människor och anklagar dem på detta sätt?

I de dubbla måttstockarnas politik kan en av världens kanske mest kända islamofober, Ayan Hirsi Ali, få demokratipris av Folkpartiet utan att vi ser en protestvåg av de liberala ledarskribenterna. Fredrik Federley från Centerpartiet kan mitt under folkrättsvidriga angreppet mot Gaza skicka pengar till israeliska militären för att demonstrera sitt stöd utan att Maud Olofsson utfrågas om hennes människosyn. Utrikespolitiska Institutet kan bjuda in Shaul Mofaz, som inte bara är rasist, utan dessutom en ökänd israelisk krigsförbrytare, utan att tidningen Expo utpekar UI som en organisation med kopplingar till rasister.
(…)
Rasismen är vidrig i all dess former och i alla dess yttringar. Vi har alla ett ansvar att gemensamt bekämpa den, oavsett vem utövaren är. Min reaktion ligger nu i den islamofobiska kunskapsregimen som kan döma Abdirisak Waberi, mig själv och många av våra medlemmar för att vara antisemiter för vad Salah Sultan har sagt om det judiska folket vid något tillfälle. Som om vi och alla våra konferensbesökare inte hade egna värderingar och åsikter och per automatik koppas till andra människors citat.

Vi kommer i framtiden att fortsätta bjuda kända och relevanta muslimska föreläsare till våra arrangemang oberoende av vad MEMRI och islamfoberna säger och tycker. Vi som förbund har en öppen inställning till våra meningsmotståndare från andra traditioner i förhoppning att skapa förståelse och förbättring. Ska vi då inte samtala med folk inom den egna traditionen? Journalistkåren och våra vänner från andra livsåskådningar är sedan länge välkomna att besöka våra arrangemang. Kanske kan ni göra egna analyser istället för att kopiera lösa rykten som enbart verkställer den islamfobiska kunskapsregimen.

Omar Mustafa på Newsmill 2011-03-31

Professor: Palestinierna får skylla sig själva att de föredrar terrorism över fred

Igår skrev Steven Saxonberg, en av mina gamla lärare från statsvetenskapen i Uppsala ett brev till mig på facebook, apropå att jag skrivit några inlägg om situationen för Palestinierna.

Som jag har skrivit flera gånger, oberoende av hur bra är dåligt Israels bostadspolitik är (och jag är också emot detta), så tror jag att ALLA länder hade försvarat sig om de hade fått missiler skickat emot dem dagligen. Tänk om efter att Sverige hade erövrat Skåne från Denmark och Denmark hade anfallet Sverige varje dag, då hade Sverige helt klart slagit tillbaks, trots att Sverige ockuperade Skåne. Hälsningar, Steve

Jag svarade att Sydafrika vore ett bättre exempel:

Jag vill helst inte diskutera det här mer ned dig, för jag tycker att du är ovetenskaplig och dina exempel är helt absurda. En mycket mer relevant jämförelse är tex Sydafrika. Huruvida ANC skulle ha angripit apartheidregimen varje dag kan omöjligt vara i kärnan av diskussionen, eller legitimera fortsatt apartheid.

Då svarade han:

Jag vet att folk i Sverige tycker om att jämföra konflikten i mellan östen med Sydafrika, så jag tycker att en ärlig jämförelse visar min poäng om hur till en mycket stor del för palestinierna skylla sig själva för att de föredrar terrorism över fred. I Sydafrika använde ANC icke-vald i början och ändrade taktiken bara när de hade försökt under några årtionden och misslyckades p g a att regimen ville förtrycka dem. I Mellanösten var det tvärtom. Israel ville aldrig förtrycka araberna. Israel sade ja till FN:s förslag och arbarna sade nej och starta krig och försökte förintgöra Israel. Men i motsatsen till Sydafrika fick araber, som bodde i Israel medbogarskap och får rösta i val osv. Judar är ingen förtryckare minoritet i Israel som de vita i Sydafrika, utan judar är majoritet.

Detta är alltså en kille som varit docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet, som påstår att palestinerna vill ha terrorism, och att det är deras fel att de förtrycks. Man tar sig för pannan.

Varje död, psykiskt skadad människa och person som fråntas sitt hopp är en tragedi i det här eviga kriget. Vill påminna om bilden som illustrerar de senaste decenniets dödstal. Jag tycker att den sätter Stevens absurda anklagelse i perspektiv. Klicka på den för att se hela..

Problemet är inte att Almqvist kallar nån babian/kebab

Det är en milsvid skillnad mellan att i vredesmod skrika det värsta man kan komma på om den man är arg på, även om det är babian/kebab, och att gång på gång upprepa sin analys av att Soran inte har något i Sverige att göra om han inte är snäll mot SD.

Erik Almqvist gör båda sakerna i den film som läckt ut, men det stora problemet som lyfts är de rasistiska tillmälena. Jag menar att analysen av svarthårigas rättigheter som medborgare är långt mycket värre.

Att Soran, som är svensk enligt sig själv och andra (enligt SDs definition av svenskhet tidigare), inte räknas som lika mycket svensk för att *de* inte tycker att han ser ut som en svensk+att han är ”dryg”.

Almqvist presenterar en sammanhängande analys av att Ismail inte hör hemma här, att röster på SD innebär att svenska folket röstar bort Soran personligen och sedan kryddar de det hela bara med lite blatte-lover.

Det är självklart vidrigt, men det är inte där det stora problemet ligger.

Det jag undrar är varför den lilla saken blivit den stora i media? Är det för att så många fler än SD skulle hamna i trubbel om vi började se rasistisk politik som ett större problem är obildat språkbruk?

Berusad men kristallklar i ideologin om vad som är ”osvenskt”

En ny rasistskandal skakar Sverigedemokraterna (SD). Inget parti utesluter så många som SD, och ofta handlar det om att någon har bevis för att en företrädare är öppet rasistisk. Vanligtvis brukar det vara lokala företrädare utan stark förankring i partitoppen, och inte sällan handlar de om att de blivit påkomna med grova rasistiska eller sexistiska uttalanden.

Nu handlar det dock inte om någon person som är lätt för partiledningen att avfärda. Utan om självaste Erik Almqvist, ekonomiskpolitisk talesperson i Sverigedemokraternas riksdagsgrupp, och som många sett som Jimmie Åkessons ”kronprins”. En av de allra halaste sverigedemokraterna. En slipad politiker som sällan slinter med tungan kring sina verkliga åsikter om människor med en annan hudfärg. Men nu har han alltså gjort det, på film.
Det handlar om ett bråk mellan komikern Soran Ismail och en grupp Sverigedemokrater som ägde rum på Kungsgatan i Stockholm sommaren 2010. Almqvist ropade ”blatte-älskare”, ”babbe” och sa ”skit i den där lilla horan” till en tjej som protesterade mot riksdagsledamöternas beteende. Soran Ismail postade efter händelsen ett videoklipp där han beskrev vad som hänt. Erik Almqvist förnekade allt. Men i veckan publicerade expressen.se en film, tagen av ingen mindre än SD:s rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth, där det visade sig att uppgifterna stämde.

När de tror att ingen tittar så har väldigt många sverigedemokrater nära till rasism och sexism. Mest obehagligt i klippet tycker jag är när Almqvist gång på gång säger att Ismail är osvensk. Att han inte har i Sverige att göra. Ismail försvarar sig, att han själv har rätt att avgöra om han är svensk. Men Almqvist säger att det är osvenskt att vara dryg.

Om man ser ut som Soran så får man inte vara dryg, man får inte säga emot Sverigedemokrater, för då är man Sverigefientlig och då ska man ut. Sverigedemokraterna kan aldrig förklara vad som är svenskt när de får frågan. De hänvisar till konst, yttrandefrihet, jämställdhet, syn på judar eller hbtq-frågor. Men de kan aldrig förklara vilka åsikter inom frågorna som är svenska eller inte. Eftersom förklaringen handlar om ras – hudfärg, härkomst och etnicitet, är det nämligen inte rumsrent att säga.

Visst är Almqvist berusad, men hans förklaring till Ismail om att man har andra krav på sig för att få vara här om man inte är blond och blåögd, alldeles oavsett var man är född, var kristallklar. Det var kristallklar rasism. En genomtänkt ideologisk hållning som också avspeglas i Sverigedemokraternas politik. Och där är det fler än bara Almqvist som bör hållas ansvariga.

Läs även Wolodarskis analys, Aftonbladet om att Åkesson känt till råmaterialet hela tiden och hos Expressen kan du se filmklippet.

Belgiska statens rasism är en viktig del av vårt kulturarv

Någon på Kulturhuset i Stockholm har lyckats få ca en miljon människor att varna för riskerna med censur (och flagga för nära förestående bokbål, vilket ju turligt nog inte alls hotar) i och med att man velat plocka bort Tintin.

Tintin, det vill säga ett kulturellt uttryck, som samtidigt som tecknad underhållning även till delar uttryckligen var ett beställningsjobb från den belgiska staten, som en del av deras propaganda för kolonialiseringen av Kongo, och för en syn på människorna där som mindre värda, och därmed legitima att kolonialisera. Hergé har själv berättat detta, sagt att han ångrar att han skrev Tintin i Kongo och har i senare album en betydligt fräschare, postkolonial approach. Man kan inte ens dra Tintin över en kam så att säga.

Kulturhuset gjorde dock en pudel. Man har alltså inte censurerat eller plockat bort nåt av politiska skäl. Rasistpropagandan finns kvar! (Hurra, typ.) De har bett om ursäkt för att de ens tänkte tanken. Censur är en farlig väg att gå, men vi är alltså INTE på väg dit.
Ingen i debatten försvarar den linjen.

Alla är överens om att vita hundar har rätt att tänka att blackfacepygméer ”doesn’t look very bright”, som Milou tänker.

Men trots detta handlar debatten fortfarande om censur, och inte om det jag tycker den borde handla om – rasism. Man säger att att finns krav på censur, att yttrandefriheten är hotad och vissa börjar också lyfta in att svarta är överkänsliga. Rasismen var förr i tiden, det där var länge sen, det var tidsandan DÅ.

Men jag tycker mig tydligt se att det som händer i kulturen nu faktiskt är tidsandan NU.

En kontakt till mig skrev på Facebook att han skulle plocka fram sin fina Tintin i Kongo, en cigarr och ett glas Calvados och sätta sig & njuta. Och jag tycker att det är minst lika vidrigt som att censurera böcker. Att njuta av rasistiska uttryck är långt från vad yttrandefriheten är till för att skydda, och lika främmande för mig som att rensa bibliotek.

Tintin ska inte plockas bort, utan snarare lyftas fram i ljuset. Men låt oss debattera rätt fråga i det här. Belgiska statens rasism är en viktig del av vårt kulturarv, men vi måste inte älska allt i vårt kulturarv. Att kritisera och att förbjuda är inte samma sak.

Låt inte debatten om hur vi hanterar rasismen i vårt kulturarv tas över och göras om till ytterligare en arena där vita kränkta män tillåts va rasister ostört när de röker sina cigarrer. Låt oss inte få dem att tro att vår motvilja till censur på något sätt är ett stöd för deras rasism.

Läs också Kitmbwa Sabuni och Serietekets inlägg som jag tycker är riktigt bra båda två.

Trevlig kan man väl va ändå, eller?

William Petzäll

Är uppriktigt ledsen över att William Petzäll är död. Tänker att ledamöter i andra partier i riksdagen borde va faddrar åt några av de här förvirrade stackars unga sverigedemokraterna, för deras riksdagsgrupp verkar inte va så trygg. Särskilt i Williams fall, sen han blev vilde.

Jag undrar hur det var, var det någon socialdemokrat som pratade med honom som en vän? När jag valkampanjade i en stockholmskommun 2010 så gick jag runt och hälsade på de andra partierna, även SD. De blev helt rörda och sa att jag var den första sossen som sagt hej. Jag sa visserligen att jag tyckte att de hade en sjuk politik och att jag hoppades att ingen skulle rösta på dem, men trevlig kan man väl va ändå, eller?

Tänk er själva att sitta ensam i ett ruttet riksdagsrum och tro att hela Stockholm – utom några bittra alkisar i förorten som röstat SD – hatar en. Hur ska man någonsin komma på rätt köl?

UPPDATERING: På orten där jag valkampanjade rasade SD’s valstuga ihop. Socialdemokraterna hjälpte dem att bygga upp den igen. Och flera sossar vittnar om att de visst var och hälsade på SD:arna. Så att de beklagade sig inför mig verkar inte ha varit sant. Det är trist med SD att de har lite svårt att hålla sig till sanningen när de bedriver sin propaganda om hur illa de blir behandlade. Enda sättet att bemöta är förstår att fortsätta vara trevlig. Och faddra i riksdagen är fortfarande en god idé. Och trots att folk är trevliga mot dem ganska ofta så är utfrysningsmetoder nåt jag vet används både i kommuner och landsting.

Godwins metalag gäller fr.o.m nu

Anonym debattör: judar borde gasas
Antirasist eller motsv: det tyckte Hitler också
Anon: aha! Du sa Hitler! Enligt första paragrafen i den delen av grundlagen som heter Godwins lag, så har du därmed förlorat, hahaha

Anonym debattör 2: muslimer & romer borde ha armbindlar på stan så att man vet vilka som är vilka
Antirasist eller motsv: nej, det är en dålig idé, det var en viktig del i tredje rikets urskiljande av ”vi” och ”dom andra” som ledde till ännu mer fruktansvärda saker
Anon: Godwin Godwin Godwin, du har förlorat, för du sa tredje riket!

Anonym debattör 3: det är viktigt att kritisera islam/judendom som religion och ideologiskt system, barbariska riter muslimer/judar pysslar med kan inte få förekomma, låt oss tala om detta varje dag (ety det är ett stort samhällsproblem att jag föreställer mig att det finns ett par finska konverterade tanter i Fittja som inte visar mig sin näsa, och att dessa kvinnor har mycket makt illustrerar jag gärna med att Nyamko Sabuni sitter i riksdagen (sic)”
Antirasist eller motsvarande: i nazityskland så användes ”religionskritik” som förtäckt rasism, man fokuserade på allt som med överdrifter och stark ideologisk övertygelse kan användas för att slå på människor med ”fel” religion, utseende eller härkomst. Men vulgära påhopp & generaliseringar över exempelvis en miljard muslimer är inte samma sak som kulturdebatt & religionskritik.
Anon: synd för dig, nu vann jag, eftersom du nu brutit mot Godwins lag, du sa nazi.

Hur grovt rasistisk/antisemitisk du än är, så har någon tydligen bestämt att Godwins lag fredar dig från att någonsin bli jämförd med Hitler eller nazism.

Men Godwins lag handlar inte om det. Godwin sa att när en diskussion på ett visst nätforum hållit på tillräckligt länge så kom det till slut nazireferenser. Att diskussionen spårat ur. Det är alltså inte en (juridisk) lag som förbjuder relevanta jämförelser.

De små stegen som tas mot exklusion baserat på grupptillhörighet som faktiskt liknar upptakter till folkmord och andra brott mot mänskligheten borde vi känna igen. Att inte få jämföra med andra rasister eller med vad rasism historiskt haft för uttryck eller lett till är en metod som används av rasister för att få fortsätta att vara rasister. Eller som @Jerlerup skrev på facebook: ”Apropå Godwins lag så sa man åt de tyska judarna att inte jämföra med polen.”

Därför tycker jag att vi nu inför en Godwins metalag, som säger att den förste som hänvisar till Godwins lag i samtal om rasism och främlingsfientlighet har förlorat.