Flyktingar ska tvingas

När Folkpartiet i form av Sabuni, Ullenhag och Björklund senast gick ut med ”krav på motprestation för bidrag” eller ”slopad ersättning för den som tackar nej till jobb” kritiserade jag dem för att de samtidigt målar upp bilden av av att det är ett problem att invandrare idag inte gör någon motprestation. Att ”de” sitter och lyfter bidrag och att anledningen till att arbetslösheten är högre bland folk med invandrarbakgrund är att de tackar nej till jobb (i högre utsträckning än andra).

Jag tyckte att det var tragiskt att Ullenhag var med på det, att det här var en typisk smygrasistisk grej som Sabuni & Björklund pysslar med, men inte Ullenhag! Idag skriver Ullenhag i princip samma sak en gång till, fast själv. Suck.

Eftersom han skriver samma sak igen, så gör jag det med.

Jag har mycket svårt att tänka mig invandrare skiljer ut sig i ovilja att flytta/lära sig etc, och vill ha belägg för det innan jag accepterar att ministrar och partiledare från ”liberala” partier går ut och hävdar att så är fallet.

Nu menar de att det är ”fakta” att somalier och afghaner är ett lågutbildat problem till skillnad från invandrarna förr i tiden. Och då vill jag säga: ingen av mina föräldrar har mer än förgymnasial utbildning. Är de ett problem då? Alla 40-talisterna som började jobba som journalister och lärare eller startade egna företag som frisörer och tevehandlare som mamma och pappa. Hur många procent av befolkningen utgör de? Och OM det nu är ett problem att folk inte pluggat tillräckligt länge, varför skär ni ner möjligheterna att plugga vidare i Sverige för alla?

Jag tycker i ärlighetens namn att en hel del är bra i FPs artikel, men när de blandar ihop rimliga förslag med samma populistisk och svepande invandringskritik som jag brukar kritisera SD för så blir det helt fel. Skulle gärna slippa se sånt från FP. Och Ullenhag, my friend, jag tror inte att du menar allt du säger här!

För ja – FP är nåt på spåren som Markus Uvell uttrycker det – populistisk och främlingsfientlig politik. Och på det en obehaglig retorik som menar att vårt värde ligger i hur mycket vi lönearbetar. Det får allvarliga konsekvenser för hur vi ser på varandra i ett samhälle. Det förskjuter det hela det politiska samtalet.

Vi måste få lov att minnas förintelsen

Min historieundervisning i skolan handlade framförallt om förintelsen under andra världskrigen och det 30-tal av hätsk retorik som ledde fram till den. Vi fick lära oss att vi måste prata om hur detta hemska kunde hända. Vi fick se hur man då sakta men säkert misstänkliggjorde grupper, hur man anklagade människor för alla möjliga hemskheter bara baserat på deras grupptillhörighet och hur man slutligen hade tillräckligt stöd för att börja mörda; judar, sossar, funktionshindrade, homosexuella, romer och så vidare. Syftet var att det som hände då aldrig skulle kunna hända igen.

Idag känner jag igen mycket av det jag lärt mig från Tyskland på 30-talet. Hetsstämningen, dödshot mot skådespelare i feministiska pjäser, dödshot mot mig själv, attacker mot sossar, inbillningar om att det pågår en konspiration av muslimer som vill ta över Europa. I Italien har det har till och med lyfts förslag på obligatoriska armbindlar för romer! I Europa. På 2000-talet!

”Var ska det sluta? Förstår dom inte att det kommer att gå riktigt illa?” säger Sonja Karlsson, en snart 80-årig före detta undersköterska som minns trettiotalet och andra världskriget väl, och som citeras på Tro & solidaritets vice ordförande Cecilia Dalman Eeks blogg. Sonja berättar om ”pensionerade grannar som gnäller på invandrare, socialdemokrater, muslimer, lesbianer och alla som är olika”. Hon vet hur syndabockar mejslas ut. Hon är rädd och orolig.

I detta menar Göran Hägglund till och med att vi inte ens ska få lov att använda oss av 30-talet som referensram till vad som sker. Med hjälp av Godwins lag (!) vill han förbjuda oss att jämföra något alls med vad som hände då. Han går så långt som att hävda att vänstern ”förgiftar” samtalet genom att våga analysera hur Breiviks ideologi lyfts fram av samhällsandan.

Samtidigt fortsätter Fredrik Reinfeldt driva Moderaternas ganska irrelevanta skrämselpropaganda mot Vänsterpartiet, när han gång på gång lyckas säga kommunist om Jonas Sjöstedt i senaste partiledardebatten.  Vi som jämför nu med 30-talet kallas överkänsliga och vår oro kallas för billig retorik. ”Islam är som kommunism eller nazism. Det finns inga goda utövare – bara förvirrade eller onda”, hade en integrationsutredare som jobbade med Nyamko Sabuni skrivit på sin blogg. Migrationsministern vill särbehandla vissa EU-medborgare och ta ifrån dem rättigheter att vistas i Sverige – om de är romer. Tvättäkta antifeministiska extremister ges mer och mer medieutrymme, människor som hävdar sådant som att män i allmänhet och de själva i synnerhet är så förtryckta av feministerna att det är relevant att jämföra feministerna med det brittiska imperiet och sig själva med Gandhi, eller feministerna med sydstaternas rasister och sig själva med Martin Luther King. Samtidigt som den erkända borgerliga tidsskriften Axess tydligt jämför feministerna med Salome, som övertalar makthavarna att avrätta guds utsända sanningssägare.

Verklighetsuppfattningen tycks vara att vänsterpartister (inte Breiviks åsiktsfränder) är det största hotet mot vår säkerhet, att muslimer måste hejdas innan de förslavar Europa, att romer är smuts och att feminister är mäktiga mördare. Det är en världsbild som tjänar sina politiska syften, men som är helt uppåt väggarna felaktig.

Samhällsklimatet hårdnar. Gevärsmynningarna är bokstavligt talat riktade mot vänsterrörelsen, mot muslimerna och mot feministerna. Det är vi som är måltavlorna för våldet. Men det är alla demokraters ansvar att vägra utgöra det grumliga vatten där de fula fiskarna trivs. Hoppas att fler tar det ansvaret, snart.

Läs även: min, Mattias & Somars artikel i Aftonbladet, Maria Svelands artikel som fick igång hela den här debatten just nu och Lena Anderssons alldeles lysande förklaring till varför vänstern så mycket oftare anklagas för hyckleri, som jag tycker är relevant här.

En allmosa skulle inte få den konservativa att känna sig god om ojämlikhet inte vore principiellt stötande. Vore den inte stötande skulle en utjämnande gest vara meningslös och obegriplig för den som utförde den.

Kommunister, feminister, muslimer och zigenare

Först hämtade de kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de muslimerna, och jag protesterade inte, för jag var inte muslim;
Sedan hämtade de zigenarna, och jag protesterade inte, för jag var inte zigenare;
Sedan hämtade de feministerna, och jag protesterade inte, för jag var inte feminist;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

På 30-talet var det kommunister, judar & romer, nu är det kommunister, feminister, muslimer och romer.

Samhällsklimatet hårdnar och fler och fler debattörer tar på sig att utgöra det grumliga vatten där de fula fiskarna trivs, fler och fler av mina vänner kan för sitt liv inte förstå hur man kan nämna tex Axess mångfaldskritik och antifeminism med Avpixlats mångfaldskritik och antifeminism i samma artikel. Det blir viktigt för dem att markera  att Maria Sveland gått över viktiga gränser när hon gör det. De markerar genom att stötta mångfaldskritik och antifeminism.

Mitt hjärta slår så hårt, jag börjar bli rädd på riktigt.

Social entreprenör eller folkmordsmiljonär?

Promoe har släppt sin nya låt folkmordsmiljonären, där Carl Bildt (som alla ni som röstade på Alliansen valt till utrikesminister, tack för det) citeras i att han, hans företag och oljan varit viktiga för freden i Sudan (sic).

Och det får mig att tänka på detta med sociala entreprenörer.

Det är väldigt modernt att kalla sig social entreprenör, eller samhällsentreprenör. En social entreprenör är någon som driver ett världsförbättrande projekt, ofta i företagsform. Det kan vara implementering av en idé om energiomställning av svenska företag, import av hantverk från fattiga i Laos eller helt enkelt att pumpa upp olja i Ogaden och sälja på världsmarknaden. Sociala entreprenörer har mycket i sin identitet av att de gör gott. Och argumentet att ”göra gott och samtidigt tjäna pengar” är vanligt.

Men exemplet Carl Bildt visar väldigt tydligt något jag tänkt på länge: det är jävligt svårt att kombinera ”göra gott” med ”att tjäna pengar”. Det är två olika huvudsyften. Jag menar inte att det är ont att tjäna pengar, och visst är det toppen om företag vill undvika att göra ont. Men om ett initiativ går över från att vara idéburet till att bli vinstburet så blir det per definition en del av näringslivet och inte en del av det civila samhället.

Om till och med Carl Bildt kan hävda att de smutsiga smutsiga affärer han drivit är världsförbättrande, att oljan som krossat så oändligt många människors liv är viktig för fred, så måste vi inse att allt inte är gott bara för att någon säger det.

Det finns en konflikt mellan vad som genererar privat cash och vad som är till för världens, miljöns, samhällets och det allmännas bästa. Den konfliken kan vi inte låtsas som att den inte finns.

En social entreprenör kan inte driva sin verksamhet för att generera vinst, då är hon bara entreprenör.

Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.
Matteus 19:24

Miljöpartiet kan bli störst – men inte utan sina ideal

Idag på Brännpunkt skriver Svend Dahl & Stina Morian om MP att de behöver ”bredda sig mot mitten/liberalt håll, men samtidigt hålla dörren öppen vänsterut så att de trogna väljarna inte tappas” för att växa. Detta eftersom potentiella och lättrörliga väljare är mer mitten/liberala än de MP-trogna.

Och inombords skriker jag: nej!! Att strategiskt anpassa vad och hur man driver politik till opinionsundersökningar, att jaga procentenheter istället för att arbeta för det samhälle man vill se är just det som dödar S, som har potential att döda vilket parti som helst och hela demokratin.

Miljöpartiet ska inte börja anpassa sig till några opinionsundersökningar om vad ”folket vill ha”, de ska istället fortsätta precis som de gjort och stå upp för sina idéer och de förändringar de vill se i samhället. De ska bilda opinionen, inte följa den. De ska se till att driva individualiserad föräldraförsäkring och övertyga folk om varför det är viktigt, inte vara som populisterna som vill låta familjerna ”bestämma själva”, de ska tycka obekväma saker om gratis kollektivtrafik och hög bensinskatt eftersom deras medlemmar som läst på och arbetat med frågorna kommit fram till analyser om att det ger de effekter man vill se i samhället.

Det är det som är miljöpartiets styrka. Låt er inte luras att bli något annat.

För övrigt så undrar jag om man verkligen tänkt i socialdemokraterna när man påstår att det är unikt med väljare som både kallar sig socialister och liberaler?

”Miljöpartiets väljare återfinns både till vänster och höger, en tredjedel kallar sig liberaler och en tredjedel socialister. Detta är förstås unikt i svensk politik”

Med mitt kvinnliga kön, min bostadsrätt på söder, mina 32 år och min universitetsexamen så är jag så nära miljöpartistisk kärnväljare man kan komma tror jag, och jag ser mig personligen som liberal men knappast höger. Jag skulle beskriva mig som socialdemokrat: frihetlig socialist, vänsterliberal, grön och feminist. Jag kan inte bli miljöpartist eftersom de inte förmått omfamna en strukturell maktanalys, men tro mig när jag säger att jag gärna vill att MP ska stå starka. Därför är det viktigt att de inte följer Dahl och Morians råd, just de råd som sakta med säkert kväver mitt eget parti.

Episkt misslyckande har fått ett ansikte

Begreppet #epicfail, episkt misslyckande, har just fått ett ansikte:

Almega och Bemanningsföretagen drog nyligen igång tävlingen #vikallaross för att hitta en yrkestitel för sina anställda, som inneburit att man börjat diskutera vad bemanningsföretagen sysslar med. Bland annat i Debatt, där man också förlorade ganska hårt, och att man censurerade förslag inför omröstningen såg inte heller så snyggt ut.

Nu har de dock lyckats göra bort sig på ett riktigt roligt sätt. Priset i tävlingen, en Islandsresa, har man lyckats ge till Simon Kjellberg från Alliansfritt Sverige.

Han föreslog att man skulle använda titeln konsult, eftersom det är ett ord man redan använder. På samma sätt som på den träffsäkra siten Svenskt Näringsliv Svarar som Simon konstruerat så är den här sektorn ibland väldigt förutsägbar. Simons förslag vann.

Och hela poängen med att han ställde upp vad för att diskutera de usla arbetsvillkoren i bemanningsbranschen, något Almega och Bemanningsföretagen nu gett honom goda möjligheter att få göra. Tack för det.

”Det som har blivit tydligt med den här kampanjen är att bemanningsbranschen inte behöver nya namn eller tomma floskler – den behöver mänskliga arbetsvillkor.” Säger Simon.

Lite länkar: Martin Moberg, Peter Johansson, Anders Lindberg, Ola Möller, Claes Muschkin, Arbetaren.

Tea Party-rörelsen är vidrig – inte härlig

Mats Linder (M) lyfte igår i Gotlands Allehanda ett citat om att Tea Party-rörelsen är ”den enda kraften i Washington som kräver kraftiga nedskärningar”, under rubriken ”tänk om knäppskallarna har rätt”. Människor högre och högre upp i de svenska borgerliga leden börjar lyfta Tea Party-rörelsens ideal som rimliga, eller rentav härliga.

I själva verket är dock Tea Party-rörelsen vidrig. De har lyckats kombinera det allra sämsta av konservatism och liberalism. De är en moralistisk kristen höger som vill det gamla vanliga om mer vapen, dödsstraff och avskaffad aborträtt, men framförallt vill de sänka skatter, så mycket som möjligt och ständigt mer.

Edvin Alam (M), en av dem som stöttar rörelsen, varnar på sin blogg för Obamas vilja att ”slösa mer”. Detta säger han alltså om USA som har den rika världens kanske lägsta skatter, skatter lägre än under Reagans tid. Att tala om offentliga utgifter som ”slöseri” är stötande, i synnerhet när man talar om ett land där över 3 miljoner barn under 5 år ligger i riskzonen för svält. Trots att det knappast råder brist på mat i USA om någon trodde det. Orsaken är istället extrem ojämlikhet. En ojämlikhet man skulle kunna åtgärda genom starkare välfärd.

Ett bra samhälle behöver mycket skatt. Definitivt mer än USA. Wolodarski skrev om USA:s finanskris i DN i söndags att ”de flesta seriösa ekonomer [har] påpekat att det behövs mer intäkter för att täcka hålen i statskassan.”

Gotlänningens Marcus Persson (C) skrev i helgen att man som skattebetalare ”aldrig [ska] skämmas för att klaga över kostnader som finansieras med skattepengar”, helt klart en Tea Party-tanke. Bloggaren Thomas Böhlmark (M), skrev för ett par dagar sedan att det inte är ”läge att kalla Tea Partyrörelsen för tokhöger utan för ekonomiskt ansvarstagande människor”. Det är en märklig förkärlek till en rörelse som överdriver så att de nästan kräks när de skriker att skatt är förtryck och samvetslösa nedskärningar är ansvar.

Kalla mig korkad, men jag kommer aldrig förstå det ansvariga i att skära ner välfärden när ojämlikheten växer, eller minska politikens inflytande i en värld som snarare behöver mer politik än mindre.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 10 augusti. Eva Bofride kom tillbaka efter sin semester och ville inte stå för att hennes vikarie sneglar på Tea Party-rörelsen och anklagar mig för ”guilt by association” utan att riktigt ha koll på vad det betyder verkar det som. Jag förklarade därför innebörden för henne här.

Sen har Marcus Persson svarat själv också! Han tycker att jämföra honom med en Tea Partyanhängare är som att jämföra Juholm med Stalin :) (Ja, han har helt fel och jag kommer att svara.)

Media: Ab, Ab2, Exp, Exp2, Exp3, SvD, DN, DN2.
Bloggat: Johan Westerholm och Peter Johansson på ämnet. Och Högberg, som också letat upp länkarna.

Min kanske viktigaste ledare i sommar

SD:s rasism ligger inte i migrationspolitiken, utan i partiets själva kärna.

Jag debatterade på folkbladets ledarsida med en sverigedemokrat om varför jag ville hindra hans parti, han blev upprörd över att kallas rasist pga restriktiv asylpolitik. Jag förklarade att det inte alls handlar om migrationspolitiken, utan om deras människosyn.

Här är texterna:

Trist kallas rasist

Av Hannes Müller Sverigedemokrat. Publicerad 2011-08-11

Förstår jag ditt svar till det jag skrev som Sverigedemokrat den 3 augusti rätt Anna Ardin, så anser du att vi vill göra skillnad mellan olika folk och folkslag genom att vi inte anser att alla människor har samma rättighet att bosätta sig i Sverige och att den som anser detta per automatik då är rasist.

Till det vill jag svara att det nog inte finns ett endaste land i världen som fritt låter människor från andra länder bosätta sig och bli medborgare i deras länder. Tråkigt om du med ledning av detta kallar mig rasist.

Inte på grund av migrationspolitiken

Av Anna Ardin Socialdemokrat. Publicerad 2011-08-11

Det är tråkigt att du inte alls bemöter innehållet i min artikel, Hannes Müller, eller svarar på mina frågor om Sverigedemokraternas (SD) kontraproduktiva ”lösningar”, utan istället påstår felaktigheter kring hur jag definierar rasism.

Nej, man är inte rasist för att man inte vill ha fri invandring. Mitt parti är inte heller för fri invandring.

Det som avgör om man är rasist eller inte är om man tycker att vissa ”raser” är mindre värda. Man är rasist om man visar en ”fientlighet mot vissa grupper eller kulturer som innebär att man klumpar ihop och beskriver människor på ett negativt sätt utan att ta hänsyn till individerna”. Det gör SD, bland annat mot muslimer.

I SD:s partiprogram står också: ”I sin ideala form är ett nationalistiskt samhälle befolkningsmässigt homogent”, det samhälle de strävar efter består av endast en etnicitet. Det går inte i Sverige, hur mycket SD än vill etniskt rensa. Sverige är mångkulturellt; judar, romer, samer, finnar, etniska svenskar och andra har tillsammans byggt vårt land i hundratals år. I dag finns ytterligare en rad minoriteter representerade. De är här för att stanna.

Du Hannes Müller är inte rasist, det är jag ganska säker på. Om det stämmer så borde du inte vara med i SD.

Ett parti som strävar efter etnokrati snarare än demokrati kan inte kallas annat än rasistiskt, alldeles oavsett migrationspolitiken.

Sverige steriliserar ännu med tvång

Thomas Beatie "den gravide mannen" invigningstalade på pridefestivalen. Beatie är en transman som fått behålla livmodern och som fött barn - som man.

För att få rätt till vissa operationer som görs i Sverige idag kräver staten att man ska sterilisera sig, även om steriliseringen inte är medicinskt motiverad.

När jag nyss skrev på Facebook att jag skulle ta upp frågan blev den omedelbara reaktionen: vadå tvångssterilisera, det gör vi ju inte längre. Många tror mig inte ens, men det är helt sant.

Det handlar närmare bestämt om lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Om man vill byta juridiskt kön, så måste man genomgå en sterilisering.

Sverige har en historia av tvångssteriliseringar som de flesta var överens om. Man hävdade att det inte var fråga om tvång. Man kunde välja att steriliseras mot att man fick något annat i utbyte: ekonomiskt stöd, en abort eller förkortning av ett fängelsestraff. Och man kunde välja att avstå.

Idag kallar vi detta för dess riktiga namn, tvång.

Alla partier utom Kristdemokraterna (KD) kallar kravet på sterilisering vid könskorrigering för tvång. KD blockerar också regeringen att kunna ändra lagen, eftersom de inte på några villkors vis vill se saker som gravida män. Jag förstår inte varför man bryr sig så mycket om andras livsval.

KD anser att man väljer att byta kön. Problemet är ju att transpersoner inte egentligen byter kön vid operationen. De anser sig faktiskt redan tillhöra det andra könet. Och det är samma bedömning som vetenskapen gör. Könskorrigering är medicinskt motiverat, inte en skönhetsoperation.

Det man gör med en könskorrigerande operation är att rätta till ett medfött fel på sin kropp. De flesta transpersoner anser sig inte ha något som helst val.

Det är olika för olika människor vilka delar av kroppen man inte kan leva med, för vissa är det kroppsbehåringen, för andra brösten, hela eller delar av könsorganet, för de flesta är det en kombination. Jag vet och kan förstå att vissa vill ta bort de reproduktiva organen, men det är inget skäl att tvinga dem som inte vill att ta bort.

Att Sverige ännu kräver att människor ska skapa ett fel på sin kropp, för att få lov att rätta till ett annat, är helt orimligt.

Denna ledare publicerades i Gotlands tidningar den 5 augusti.

Sverigedemokrat på grund av vilja till jämlikhet

Hannes Müller presenterade sig som en pappa i Klinte när han ringde mig och berättade att han gått med i SD. Han skrev också ett debattinlägg angående min artikelserie om högerpopulismen. Han var trevlig och skrev flera väldigt tänkvärda saker i sitt inlägg. Bland annat att den starke inte ska få trycka ner den svage, att vi inte ska utmåla andra som onda och att varje människas ord ska väga lika tungt. Idag debatterar vi på folkbladets ledarsida. Jag är övertygad om att Müller inte är rasist, och därför är det en dålig idé att vara med i ett parti som aktivt främjar uppdelning. åtskiljande, diskriminering och rasism.

Här är mitt svar på Müllers artikel:

Hannes Müller frågar hur jag tänker kring Per-Albin Hanssons citat, som bland annat handlar om att ingen bör försöka skaffa sig fördelar på andras bekostnad. Och jag tänker faktiskt precis som Per-Albin.

Just därför är det så viktigt att motverka högerpopulismen, och Sverigedemokraterna (SD) som står för denna högerpopulism.

Det är viktigt att motverka den högerpopulism som säger att vi kan lösa alla problem bara vi försämrar än mer för redan utsatta, bara vissa människor får minskade rättigheter, bara vi minskar asylinvandringen.

Nej, vi kan inte möta utmaningarna i samhället genom att stoppa invandrare vid gränsen. Sverige hade inte varit ett bättre land idag om vi inte tagit emot flyktingar. Sverige är byggt på solidaritet, och måste fortsätta att byggas på solidaritet. Människor måste fortsätta kunna söka skydd i Sverige, på samma sätt som Hannes Müllers far fick en fristad här undan nazismen.

Vi behöver också låta alla människor bidra till samhället på samma villkor, utan att hämmas av diskriminering. Diskriminering skadar vår ekonomi.
Diskriminering ingen lösning
Jag håller verkligen med Müller om att varje människas ord ska väga lika tungt, ett exempel på människors som idag knappt hörs alls är muslimer. Hur ska vi ändra på det? Hur ska muslimer inkluderas i debatten, i arbetslivet, i tillgången till bostäder och politiska maktpositioner på samma sätt som andra svenskar? SD:s politik har inga svar på det, bara förslag på ytterligare diskriminering.

Müller kritiserar min artikelserie ”så motverkar vi högerpopulismen” för att jag inte hade något att säga om SD:s politik. Men han har fel även där. Tro mig när jag säger att jag har mycket att säga om SD:s politik. Jag har mycket att säga om hur de delar upp människor i ”vi” och ”de andra” och hur de vill ge människor olika rättigheter på grund av etnicitet. Det är rasistiskt och jag accepterar inte det. Jag har mycket att säga om SD:s reaktionära syn på kvinnor, på hur de lägger skuld för brottslighet på människor på grund av religion, på hur deras straffpolitik skulle brutalisera samhället och mycket annat.

Huvudsyftet med mina artiklar var dock att ge verktyg till demokrater som vill motverka högerpopulismen, inte att kritisera SD.
Samma ideologi
Slutligen vill jag säga nej, nej, nej. Jag vill inte lägga skulden för morden i Norge på SD. De flesta Sverigedemokrater tar förstås starkt avstånd från våld. Men SD:s ideologi utgår från att man kan lösa samhällsproblem genom att man slipper vissa människor i sitt land. Det stämmer inte och det är dessutom samma ideologi som låg bakom katastrofen på Utöya.

Det klimat av misstro mot varandra på grund av hur vi ser ut, som SD faktiskt kraftigt bidrar till, leder till hat och rädsla. Därför måste vi motverka högerpopulismen. Därför skrev jag min artikelserie om strategier jag tror att vi alla, inte bara socialdemokrater, behöver använda.

Om Müller inte vill stödja högerpopulismen, om Müller inte är rasist, så är ett första steg att inte betala nästa medlemsavgift till SD.

Andra bloggar: Nya äventyr, SD har en skrivad idévärld, SD-politiker kvar som nämndeman – vänstermedia har sorg, Breiviks manifest jämfört med UNA-bombarens och Ulrike Meinhofs texter, Den nya tidens judar, Lokal rasist får sitta kvar!, Den blonde kristne terroristen, SD gör skillnad på folk och folk, Pride – är det egentligen bögarnas fel att KD är homofobiska?, Bristen på pedagogik sliter isär landet…

Dessutom: AB, DN,  SvD