Vi måste få lov att minnas förintelsen

Min historieundervisning i skolan handlade framförallt om förintelsen under andra världskrigen och det 30-tal av hätsk retorik som ledde fram till den. Vi fick lära oss att vi måste prata om hur detta hemska kunde hända. Vi fick se hur man då sakta men säkert misstänkliggjorde grupper, hur man anklagade människor för alla möjliga hemskheter bara baserat på deras grupptillhörighet och hur man slutligen hade tillräckligt stöd för att börja mörda; judar, sossar, funktionshindrade, homosexuella, romer och så vidare. Syftet var att det som hände då aldrig skulle kunna hända igen.

Idag känner jag igen mycket av det jag lärt mig från Tyskland på 30-talet. Hetsstämningen, dödshot mot skådespelare i feministiska pjäser, dödshot mot mig själv, attacker mot sossar, inbillningar om att det pågår en konspiration av muslimer som vill ta över Europa. I Italien har det har till och med lyfts förslag på obligatoriska armbindlar för romer! I Europa. På 2000-talet!

”Var ska det sluta? Förstår dom inte att det kommer att gå riktigt illa?” säger Sonja Karlsson, en snart 80-årig före detta undersköterska som minns trettiotalet och andra världskriget väl, och som citeras på Tro & solidaritets vice ordförande Cecilia Dalman Eeks blogg. Sonja berättar om ”pensionerade grannar som gnäller på invandrare, socialdemokrater, muslimer, lesbianer och alla som är olika”. Hon vet hur syndabockar mejslas ut. Hon är rädd och orolig.

I detta menar Göran Hägglund till och med att vi inte ens ska få lov att använda oss av 30-talet som referensram till vad som sker. Med hjälp av Godwins lag (!) vill han förbjuda oss att jämföra något alls med vad som hände då. Han går så långt som att hävda att vänstern ”förgiftar” samtalet genom att våga analysera hur Breiviks ideologi lyfts fram av samhällsandan.

Samtidigt fortsätter Fredrik Reinfeldt driva Moderaternas ganska irrelevanta skrämselpropaganda mot Vänsterpartiet, när han gång på gång lyckas säga kommunist om Jonas Sjöstedt i senaste partiledardebatten.  Vi som jämför nu med 30-talet kallas överkänsliga och vår oro kallas för billig retorik. ”Islam är som kommunism eller nazism. Det finns inga goda utövare – bara förvirrade eller onda”, hade en integrationsutredare som jobbade med Nyamko Sabuni skrivit på sin blogg. Migrationsministern vill särbehandla vissa EU-medborgare och ta ifrån dem rättigheter att vistas i Sverige – om de är romer. Tvättäkta antifeministiska extremister ges mer och mer medieutrymme, människor som hävdar sådant som att män i allmänhet och de själva i synnerhet är så förtryckta av feministerna att det är relevant att jämföra feministerna med det brittiska imperiet och sig själva med Gandhi, eller feministerna med sydstaternas rasister och sig själva med Martin Luther King. Samtidigt som den erkända borgerliga tidsskriften Axess tydligt jämför feministerna med Salome, som övertalar makthavarna att avrätta guds utsända sanningssägare.

Verklighetsuppfattningen tycks vara att vänsterpartister (inte Breiviks åsiktsfränder) är det största hotet mot vår säkerhet, att muslimer måste hejdas innan de förslavar Europa, att romer är smuts och att feminister är mäktiga mördare. Det är en världsbild som tjänar sina politiska syften, men som är helt uppåt väggarna felaktig.

Samhällsklimatet hårdnar. Gevärsmynningarna är bokstavligt talat riktade mot vänsterrörelsen, mot muslimerna och mot feministerna. Det är vi som är måltavlorna för våldet. Men det är alla demokraters ansvar att vägra utgöra det grumliga vatten där de fula fiskarna trivs. Hoppas att fler tar det ansvaret, snart.

Läs även: min, Mattias & Somars artikel i Aftonbladet, Maria Svelands artikel som fick igång hela den här debatten just nu och Lena Anderssons alldeles lysande förklaring till varför vänstern så mycket oftare anklagas för hyckleri, som jag tycker är relevant här.

En allmosa skulle inte få den konservativa att känna sig god om ojämlikhet inte vore principiellt stötande. Vore den inte stötande skulle en utjämnande gest vara meningslös och obegriplig för den som utförde den.

Kommunister, feminister, muslimer och zigenare

Först hämtade de kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de muslimerna, och jag protesterade inte, för jag var inte muslim;
Sedan hämtade de zigenarna, och jag protesterade inte, för jag var inte zigenare;
Sedan hämtade de feministerna, och jag protesterade inte, för jag var inte feminist;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.

På 30-talet var det kommunister, judar & romer, nu är det kommunister, feminister, muslimer och romer.

Samhällsklimatet hårdnar och fler och fler debattörer tar på sig att utgöra det grumliga vatten där de fula fiskarna trivs, fler och fler av mina vänner kan för sitt liv inte förstå hur man kan nämna tex Axess mångfaldskritik och antifeminism med Avpixlats mångfaldskritik och antifeminism i samma artikel. Det blir viktigt för dem att markera  att Maria Sveland gått över viktiga gränser när hon gör det. De markerar genom att stötta mångfaldskritik och antifeminism.

Mitt hjärta slår så hårt, jag börjar bli rädd på riktigt.

Att kräva jämlikhet gör dig till ett öppet mål för kritik

Första maj i opposition, första maj i solidaritet med nyvakna demokratirörelser i Mellanöstern, första maj med nedmontering av sjukförsäkringen och hela välfärdssamhället. Kort sagt, första maj med större anledningar att demonstrera än på många år, ändå kändes det en aning urvattnat.

För ett par veckor sedan stötte jag däremot på ett långt ifrån urvattnat demonstrationståg. Jag skulle ta en promenad på Södermalm i Stockholm. Plötsligt hörde jag ett märkligt brus, som från ett jättelikt torgmöte eller en uppretad folkmassa. Tanken gick till Tahrirtorget och de tusentals demokratiaktivisterna, så jag sökte mig mot ljudet. Tiotusen människor tågade längs Götgatan i riktning från moskén vid Medborgarplatsen. De flesta män i 20 till 40-årsåldern, klädda i islams gröna färger.

Men något stämde inte, en man hoppade upp och bröt av en vägskylt och bar med sig med ett triumferande vrål utan polisingripande eller reaktion från motdemonstranter. Slagord som ”bärs olé ­ socialgrupp tre” haglade. Bengaliska eldar lyste upp och ett närmast extatiskt mässande av ett enda ord låg som en fond för alla andra utrop: ”Hammarby”. Det var dags för hemmapremiär för fotbollslaget Hammarby på Söderstadion.

Frågan jag ställde mig var: vad gör vi för fel på första maj? Var är denna lyriska hängivenhet i vänsterrörelsen? Engagemanget, massorna, det tydliga budskapet? Ska vi också uppmuntra till att förtära starköl? Ska vi ha enklare ramsor? Ska vi bli bättre på att bygga identitet och starta en S-souvenirshop?

Nej, svaret jag hittade var lika enkelt som deprimerande. Att kräva rättvisa kostar på mer, och är helt enkelt inte lika attraktivt som att kräva matchseger. Fotbollsfansen kräver inga reformer för socialgrupp tre, bara bärs olé. För även om fotboll ibland kallas religion, så är det en okontroversiell religion, som blickar inåt och inte kräver samhällsförändringar.

Islam däremot anser jag vara en religion som förklarar att vi måste betala skatt och bygga ett starkt samhälle för att kunna utföra Guds vilja. Vad hade då hänt om det verkligen varit islam som manifesterats i tåget från Medborgarplatsen? Jag tror att den trasiga vägskylten hade blivit en löpsedel, nedskräpningen en förstasida och mansdominansen ett debattämne i veckor. Allt jag såg om Hammarbydemonstrationen var en intervju med Gunnar, 62, som gick i tåget med barnbarnen.

Första majfirandet urvattnas, entusiasmen för fotboll tycks ibland större än för vänstern och den svenska islamiska folkrörelsen är hårdare granskad och kritiserad än supporterkulturen. Det kan tyckas vara tre orelaterade spaningar, men jag tror att de hänger ihop.

Att kräva rättvisa gör nämligen att vi blir ett öppet mål för kritik och granskning in i minsta detalj. Aldrig får jag så många hot, påhopp och arga kommentarer på min blogg som när jag skriver om jämlikhet, antirasism eller feminism. Men jag fortsätter. Vi måste fortsätta stå upp för jämlikhet, i politiken, på första maj, i moskén och på Söderstadion, för politik är en livsnödvändighet.

Ledare publicerad i Tro & politik

Troende Socialdemokrater på Medborgarexpo

Våra tidningar Tro & politik samt Islam & politik gick åt som smör i solsken på Medborgarexpo i Kistamässan i lördags

I lördags den 16 april hölls Medborgarexpo i Kistamässan! En interaktiv demokratifestival som vill visa att förorten är fylld av positivt engagemang och som vill guida besökarna till vad de kan göra för att engagera sig för samhället.

Vår S-förening Hjärta – troende Socialdemokrater representerade Stockholms arbetarekommun och vårt mål var framförallt att locka människor att börja göra sin röst hörd i debatten. Vi tror att ett bra sätt att göra det är genom vår tidning Tro & politik, som är den enda tidningen i Sverige med en kristen och en muslimsk ledare (och som tar upp frågor om kultur, politik & samhälle ur ett progressivt troende perspektiv).

Jag själv, och även Abdulkader Habib som är ordförande för Norra Järva Troende Socialdemokrater (en av de lokala S-föreningarna) var väldigt upptagna med arrangemanget av själva Medborgarexpo. Abdulkader eftersom han är rektor för Kista folkhögskola som är arrangörer av hela projektet, och jag eftersom jag eftersom jag jobbade med ett annat projekt på mässan. Men vi hade ett gäng volontärer som höll i vårt bokbord hela dagen.

Döm då om min förvåning när jag får se en film med ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson (M) som påstår att Moderaterna var det enda partiet på plats!

I bakgrunden syns dramaten vi använde för att få grejerna till mässan

.

Visst, vi hade inga jackor i glada färger, inga pengar at dela ut glossy broschyrer för eller köpa oss bästa platsen vid scenen. Vi hade svartvita lappar vi skrivit ut själva, ett litet bord längst in vid religionstältet och vi peppade folk att komma till diskussionsträffar om tro & politik varje tisdag i grottan (även känd som moské) i Kista. Vi gjorde det för gräsrötterna, inte för att visa upp oss, så jag kan hålla med om att vi var rätt diskreta, men det var liksom meningen.

Jag såg inte en enda moderat som kom så långt in i mässhallen bland oss och det övriga lokala föreningslivet, och jag känner att de har helt uppåt väggarna fel när de säger att de bryr sig mer om ytterstadsområdenas utveckling.

Förresten kan jag också erkänna att när Moderaterna tömde sin monter och gick klockan 18 så lånade vi deras bord för att samla in pengar till vårt projekt med Gaza, hoppas att det var ok, synd att en så bra plats skulle stå tom när de bästa banden spelade…

En islamofobisk strategi som sprider sig (även inom S)

Omar Mustafa är vice ordförande för vår förening Hjärta - Troende Socialdemokrater i Stockholm. En social entreprenör med ett brinnande engagemang för att reformera socialdemokratin och samhället till det bättre. Personen på bilden har inget samband med texten... än.

Jag är så otroligt trött på hur folk med en uttalat ”välvillig antiislamofobisk” målsättning tar varje chans att smutskasta och misstänkliggöra alla med en muslimsk identitet som vill göra något. Krav som ställs på muslimer ställs inte på nån annan, språktester, PK-tester, HBT- och feministtester, ”att aldrig ha träffat nån som på minsta vis är kopplat till något av ovanstående”-tester.

Så fort en person med muslimsk bakgrund börjar få någon form av inflytande verkar hela det etablerade samhället – inklusive Socialdemokraterna! – göra gemensam sak med rasisterna och rotar fram någon aldrig så vagt litet bevis för att han eller hon matchar fördomarna och därför fort ska exkluderas. Det handlar om viskningar i korridorerna om att den och den ska man se upp med, att den och den inte ska kopplas till oss, kanske kan man ta nån annan, nån som inte sticker ut, nån som är tyst och snäll, som inte utmanar några strukturer helst, som inte ännu fastnat i vårt enormt finmaskiga särskilda muslim-nät.

Ett av de vanligaste argumenten är att han eller hon, någon person från samma organisation eller kanske en släkting vid något tillfälle för något år sedan bjudit in någon galen homofob, kvinnohatare eller antisemit till ett seminarium (som handlade om något annat). Tro mig när jag säger att jag avskyr homofobin, kvinnohatet och antisemitismen. Jag jobbar mot det hela tiden. Det är starka och otäcka känslor och åsiktsströmningar – som finns i varierande grad överallt. Visst behöver vi lyfta och peka på när folk diskriminerar, när de är intoleranta – och kritisera dem. Men! Dels måste vi ge folk en break och dels måste vi ha samma standard för alla. Den här guilt by association-grejen leder inte framåt.

Jag har själv varit med att bjuda in folk som haft något viktigt att säga om någon av mina hjärtefrågor, men som sedan visat sig vara antisemitiska konspirationsteoretiker eller ha en skev kvinnosyn. Det är ju inte bra, men eftersom jag inte är muslim så har ingen kritiserat mig för det, vilket ju egentligen är helt rimligt. För om man skulle ha krav på hundraprocentig politisk korrekthet för alla föreläsare så skulle det knappast bli några föreläsningar! Vissa saker måste mina föreläsare stå för själva, det kan liksom inte vara min sak att ta ansvar för vad alla jag relaterar till på olika sätt tycker. Även om jag skulle vara muslim.

Vem är din förebild? Gandhi, Martin Luther King? Nån annan? Då undrar jag om du kan svara på: Vad tyckte Gandhi om pedofili? Vad hade Martin Luther King för kvinnosyn? Och vad tycker alla andra hjältar som radas upp som beundransvärda om exempelvis judar, romer eller folk som sitter i rullstol?

Jag vet inte! Och kanske vet inte du heller, ändå vågar du säga att personen är en hjälte. Om du och din förebild båda vore muslimer så skulle du vara ute på jävligt hal is just nu.

Jag hoppas att Mahatma inte hade nakna småflickor i sängen, jag hoppas att Dr King var superfeminist som varken köpte eller slog horor och visst vore det härligt om det fanns perfekta människor, fria från intolerans och fördomar och som tycker precis som du och jag tycker att man ska tycka (alltså inte som vi tycker, utan just som vi tycker att man ska tycka, eller i alla fall som vi tycker att muslimer borde tycka).

Poängen är att vi inte frågar – om personen inte är muslim förstås, för då är det en helt annan sak. Då är det plötsligt en PK-tentamina som åker fram på bordet.

Alla ni som hatar ”politisk korrekthet”, och som brukar försöka håna mig för att jag strävar efter det. Varför är det så viktigt att just muslimer är så himla PK?

Inför anställningsintervjun eller inför det politiska uppdraget kollar vi noga upp Omar och Muhammed, lyssnar på allt det trollen grävt fram om dem och – om det inte finns något att gå på – så ställer vi dem till svars för någon annans uttalanden. De får inte ändra sig, inte försvara sig och så måste de ta ansvar för vad alla andra som också kallar sig muslimer någonsin gjort.

(Som kristen tar jag härmed avstånd från Ku Klux Klan och korstågen, som anhängare av en sekulär stat tar jag avstånd från Hitler och Stalin och som kvinna tar jag avstånd från Lorena Bobbitt och Ayn Rand – dock bara pga hennes åsikter, det jag har emot henne har inget att göra med att hon var judinna osv.)

Framförallt är argumenten man lyckas skrapa fram alltid tungt vägande för att utesluta muslimer ur det offentliga och politiska livet. Att Bengt som fick jobbet iställer hatar homosexuella eller att Åke som fick sitta i kommunfullmäktige slagit sin fru får vi inte veta, för vi frågar inte. Inga rasister hjälper oss att rota fram faktan. Alla människor har brister. Det är bara det att bristerna spelar kanske hundra gånger större roll om du råkar vara muslim.

Suck… sorry utbrottet.

Den här gamla artikeln är ett skitbra exempel på problemet, att kraven ska ställas på (våra – sic) invandrare, det ska va särskilda krav på dem ”vi” misstänker för att inte vara PK (trots att ”vi” inte ens vill att majoritetsbefolkningen ska vara det, så märkligt att det blir kul när bloggen politiskt inkorrekt försöker beslå min baby Islam & politik med bla könsförtryck), särskilda språktester, särskilda klädlagar, särskild särskildhet och extra allt.

Läs också Lena Sommestad om Juholt och den sociala ingenjörskonsten om ni vill känna er lite pepp kring strömningar i Socialdemokratin istället för att fokusera på irriterande smygisrasiststrategier…

UPDATE
Läs Omar Mustafas inlägg på Newsmill ”Negativa generaliseringar en del av islamofobisk idétradition”. Det bevisar min poäng att varenda muslim som på minsta vis tycker något politiskt, eller ännu hellre – kandiderar till minsta politiska uppdrag – måste utstå denna förnedrande inkvisition och misstänkliggörande.

Var får du vara religiös och homosexuell?

Ett par olika centrala personer inom gayrörelsen har menat förut att det faktum att sexuell läggning inte nämns explicit i broderskapsrörelsens muslimers manifest stänger ute muslimska HBT-personer, och eftersom det är en särskilt utsatt grupp är det särskilt illa att missa dem.

Jag håller med om det, och välkomnar att de muslimska socialdemokraterna nu för första gången (eftersom nätverket är helt nyskapat, de har till exempel fortfarande inte haft någon nationell träff) planerat ett seminarium om frågan. Det är en positiv effekt av att missen i manifestet uppmärksammats!

Just nu håller vi på att bilda en grupp för troende socialdemokrater här i Stockholm, där muslimer redan nu är väl representerade bland medlemmarna. Det är en plattform för troende oavsett sexuell läggning, kön eller könsidentitet, ålder (även om de flesta är födda på 70, 80 och 90-talen), religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller inte, ras, kulturell eller etnisk tillhörighet eller bakgrund, skönhet, ekonomisk situation, bostadssituation, utbildning och så vidare, det är en grupp för alla troende Socialdemokrater i Stockholmsområdet helt enkelt.

Har förresten kollat RFSLs både stadgar och pricipprogram och upptäckt ingenstans nämns religion. Jag vet att RFSL jobbat med detta på andra håll (liksom broderskap jobbat med HBT-frågor på annat håll), och i HBT-sossarnas 45 sidors program nämns religion i positiv anda en gång men i negativ anda hela tre gånger. Många jag talat med inom HBT-rörelsen antyder att religiösa bör ligga lågt med sin religion om de ska envisas med att ha den. Vi får tycka och känna så, men måste vi manifestera vår religion hela tiden?? (Känns resonemanget igen någonstans ifrån kanske? typ ”de får gärna vara homo, men varför måste de provocera, hålla hand offentligt och sånt. Jämför ”jag bryr mig inte vad folk gör i sängkammaren” med ”jag bryr mig inte vad folk gör i moskén”, som om man inte förstår att både sexuell läggning och relgion får konsekvenser för långt mycket mer än bara sängkammare och religiösa rum).

Det finns till och med de som uttryckt att det är ok och begripligt att man vill diskriminera religiösa eftersom många gjort dåliga saker i religionens namn, att de dragit på sig det själva.

Arbetet mot religion och religiositet, och kritiken mot religiösa människor är ibland lika stark inom HBT-rörelsen eller inom politiken, inte minst inom socialdemokratin, som arbetet mot HBT-frågor och kritiken mot exempelvis homosexuella inom religionen. Det är inte så lätt att vara HBT-person och religiös och få plats med hela sin identitet någonstans. Tillsammans kan vi ändra på det.

There is some super-big-deal shit going on

Jag, en buddist, ett par muslimer och en en judisk-ättad kristen organiserar just nu för en smärre reformistisk revolution för att rädda partiet och vända den rasistiska trenden i Sverige, det går framåt. Ni kommer att få höra mer, promise.

Samtidigt pågår stora grejer i världen, som min vän Amber Frost från socialdemokraterna i USA skriver: there is some super-big-deal shit going on. 1968 in our times liksom, Afghanistan är det nya Vietnam och arabländerna är det nya Latinamerika, där USA och Europa gör vad de kan för att behålla diktatorerna på sina stolar. Samtidigt protesterar (klicka för att se filmklipp från demonstrationerna)  70 tusen pers för fackliga rättigheter i Wisconsin. Grand.

Jag vill avsluta med att tillägga att Glenn Beck måste vara världens bästa satiriker alternativt jordens största idiot, det går liksom inte att avgöra. Han menar att FN, Wisconsin-demonstranterna och det muslimska brödraskapet står i förbindelse med varandra för att skapa en enda stor härlig marxist-islamistisk världsregering som respekterar mänskliga rättigheter och frihet enligt FN:s resolutioner, vilket förstås vore fruktansvärt (sic). Det är ju så snurrigt konstigt så att det blir komiskt.

Look at this video and join us in the reformist revolution.